Inlägg

Visar inlägg från 2010

Fröbeställning kräver matematiskt snille

Bild
Det har varit några lata eftermiddagar i TV-soffan. Själv sitter jag med inspirationsböcker och studerar frökatalogerna noga. Jag har kryssat för, ringat in, strukit, lagt till och till slut skickat iväg beställningar ur två kataloger på totalt 60 fröpåsar......och jag har tre spännande kataloger kvar!



Men sen minns jag hur trångt det blev förra året eftersom vi bor i ett hus utan fönsterbänkar.

(Det är nu jag flippar ut och försöker ta fram min matematiska begåvning.)

I mitt arbetsrum finns två små fönster. Skruvar jag upp konsolskenor vid sidorna så kan jag sätta upp glashyllor framför. Om jag räknar med att varje frösort behöver i snitt 4 st 10x10 krukor så blir det 240 krukor hittills. Varje hylla rymmer 21 krukor och varje fönster 5 hyllor. Det blir 105 krukor per fönster vilket betyder att min kvot redan är full och jag saknar plats till 30 krukor.

Om jag kan förhandla mig till yngste sonens fönster så kan jag beställa 19 fröpåsar till.

Eftersom sonen under hösten försökt få k…

Utmanad

Bild
Jag har blivit utmanad av Charlotte med den helt underbara bloggen Trädgårdsflow.
Utmaningen består i att besvara 4 frågor.

Så idag, årets hittills kallaste dag hos oss, sittar jag med en mugg rykande glögg och skriver:

Fyra saker jag gjort idag:

-Tidigt i morse klämde jag på alla julklappar det står 'God Jul Lotta' på. Hade jag hittat ett som rimligen kunnat innehålla ett par Muckboots (som enligt uppgift ska klara ner till -17 grader) hade jag slitit upp paketet utan att tveka eller skämmas det minsta.

-Inhandlat och fraktat hem en julgran. Anser nu att 'nätmaskinen' till julgranar är en av de mest geniala uppfinningar någonsin, samt hoppas att K. frivilligt ska dammsuga bilen efter mig.

-Lusläst Konnässörsklubbens frökatalog nr 24, där man bl.a. kan läsa att Silybum marianum, mariatistel, är 'given i den vegetabiliska tortyrkammaren och en bra medicin vid leverskador'. En katalog som verkligen lockar till inköp.

-Gjort en aningens ekivoka, peppriga hallonäng…

Polkadans och polkagris

Bild
Julklappsshopping i Malmö.

Deadline för återförening är satt och jag jäktar för att hinna med några affärer till.
Stortorget i Malmö har ju fått en fin, välbesökt skridskobana. Jag passade på att göra en egen liten isdans (polka?) strax utanför banan. (Förlåt igen du snälle man som jag lappade till med en påse). Med alla påsar i ett krampaktigt grepp klarade jag julklapparna från att spridas över torget.
Men visst är det väl underligt. När man drattat på ändan så kravlar man sig upp så snabbt man kan och försöker låtsas som att det aldrig hände och sen skyndar man sig iväg till ett hörn för att borsta av sig och plåstra om eventuella sår. Jag reagerar i alla fall så varenda gång fast jag efteråt inser hur dumt det är.

Lite senare, medan jag satt och väntade in resten av julshopparna använde jag mitt nyinköpta skissblock.


Resten av 4: e advent förflöt smärtfritt - den var till och med riktigt god!



En vinnare - jag!!!

Bild
Jag vinner aldrig! Den frasen har man väl hört till leda, men jag kan faktiskt inte minnas när jag vann något senast. K. påstår naturligtvis att det är på grund av honom, ni vet 'otur i spel, tur i kärlek'. Kanske måste vi jobba på vår relation nu då jag faktiskt är en vinnare  - dessutom till en fantastisk vinst i julkalendern hos Blomsterverkstad.

Idag var det inplanerat en tur till Helsingborg och senare var det dags för vinsten: en kurs på Hedentorps plantskola med dekoration på agendan. Jag skulle äntligen få lära mig göra vackra arrangemang med blommor, kransar, bollar .... åh, så roligt det låter!  Kan man tänka sig en mysigare kväll?

Vad har jag gjort i stället? Skottat snö!!! I mängder!!! För att överhuvud taget komma utanför vårt stugområde och nå asfalterade, plogade vägar. Det har sina nackdelar att bo ensam längst bort på en liten grusväg, och när jag muttrande plogar mig fram önskar jag verkligen att jag bodde någon annanstans.

När jag ändå hade ångan uppe beslöt…

Ciselerar ni, madame?

Bild
Mais oui, bien sûr!

Jag måste ju erkänna att nu när jag vet att jag inte bara strimlar - jag ciselerar - så har det blivit mycket roligare.
Nu är det ju inte metall jag ger mig på, vilket är det rätta och riktiga när det gäller ciselering, utan citrusfrukter.
Varje år väljer jag ut några tjockskaliga frukter och gör mönster i dem med mitt lilla specialverktyg.

Att jag sen får - inte skalstrimlor - utan apelsinzest är ju bara sååå trevligt. De får torka och sen piffar jag till glöggbrickan med dem.






Kvällens saffranskaka är bakad. Några julkusar ligger i frysen till måndag morgon. Är luciamorgonen årets mysigaste eller...?





Mysig morgon men rustar för strid

Bild
Adventsmys!!
Sovmorgon och pepparkakor till morgonkaffet. Ljus lite varstans.
Tittar man ut genom fönstret förstår man varför fågelmaten har en strykande åtgång.


Men det är klart, hade mitt hus sett ut så här hade jag nog också tröstätit














En annan akrobatisk storätare har hittat hit. Han är ju inte direkt välkommen att ta för sig av fågelmaten...


...men är man så söt kommer man undan med mycket.

Glad och harmonisk byltar jag på mig, stoppar kameran i fickan och ger mig ut för att forcera trädgårdsgrinden. Rådjuren har hittat en genväg genom syrenbersån, den häcken som jag trodde var alldeles för tät för dem, men ett litet nät och sen kan de stå där med lång näsa.

Värre är det med högarna jag upptäcker under snötäcket. Det är ingen tjäle i marken och sorkarna / mullvadarna har ett paradis under det halvmeter tjocka snötäcket. Ett utav plommonträdet gungar betänkligt när jag skakar stammen, ett litet ullvide på stam likaså. En etikett till en nyplanterad hosta och en geranium ligger mitt i…

Hjälp - en yeti!

Bild
Jag vågar inte se efter, men tänk om det ligger en valnöt bredvid honom!

Änglar, demoner och panikkrukor

Bild
Jag har nog aldrig haft så mycket ljusslingor och lyktor utomhus - och aldrig sett så lite av dem!
De är begravda under snötäcket.
Växthuset är också begravt, och därinne står mina vackra patinerade lerkrukor som jag vill ha till julstjärnorna.  Så jag blev väldigt nöjd när jag var och mathandlade och upptäckte dessa krukor bredvid falukorven.
Till nästa år ska de ha lite grön beläggning på sig och inte glömmas kvar i växthuset.


Som de flesta dagisbarn har även mina kommit hem med mängder av vindögda lertomtar och toarullesgrisar.
De allra flesta får aldrig komma upp ur kartongen men det finns ett lysande undantag.
Makaroniänglarna!!! 
De hängs alltid på hedersplatsen över matbordet där de dinglar runt och släpper ett och annat guldkorn i våra matskålar.


Varje år blir de alltmer munklika allt eftersom riskornen trillar av
och Johan Thunells djävlar skrattar gott i bakgrunden.



Vykortsmorgon

Bild
Tidigt i morse var det som att plötsligt befinna sig i ett vykort.




Konsten att tala klarspråk

Bild
Det var det här med kommunikation....!! 

Familjen har varit några dagar i en tysk stad för att julshoppa.


Den första dagen faller jag handlöst för en stenfigur i en affär och bestämmer mig på stört för att jag ska inte lämna staden utan denna figur i bagaget. Men tyngden på 10 kg och otympligheten avskräcker till direkt inköp.
Jag velar ett tag men sen får jag den ljusaste idé - tycker jag själv.

Eftersom K. alltid beklagar sig över hur svårt han tycker det är att hitta en julklapp till mig ska han få ett hett julklappstips direkt på plats. Alltså pekar jag noga ut figuren och påpekar hur synd det är att den är så tung annars skulle jag köpa den med detsamma, för jag tycker den är helt fantastiskt underbar och jag vet precis var den ska stå i trädgården. Vi tittar på lite andra saker men jag återkommer till 'min' figur och fortsätter att berömma den med K. hummande bredvid mig. Utanför affären pekar jag på gatuskylten och säger något om att det är inte så långt från gågatan.

Sov gott, lilla kobra

Bild
Min, i mitt tycke, mest dramatiska växt är den kinesiska kobrakallan - Arisaeum ciliatum.
Jag fick den i present för 7 år sedan och det enda ynkliga bladet som syntes då var väl ingen show-stopper direkt. Väl planterad började den sakta men säkert sprida sig och har klarat sig galant genom både regniga vintrar, barfrost-vintrar och förra årets grymma sorkinvasion i just den rabatten.

Kobrakallan startar upp rätt sent på våren. Jag hinner precis börja bli lite nervös och krafsa i ytan efter de tjocka spetsarna. Men sen går det i raketfart.
 
                                                        4 juni 2010                                                                                                                     6 juni 2010


Runt den 12 juni nåddes årets höjdpunkt.
Det är samma fenomen varje år. Råkar man komma på besök hos oss då så tvingas man obönhörligen ut för att beskåda kobran och jag tar 100 och 20 fotografier från alla möjliga och omöjliga vinklar.






Efter den uppv…