fredag 31 december 2010

Fröbeställning kräver matematiskt snille

Det har varit några lata eftermiddagar i TV-soffan. Själv sitter jag med inspirationsböcker och studerar frökatalogerna noga. Jag har kryssat för, ringat in, strukit, lagt till och till slut skickat iväg beställningar ur två kataloger på totalt 60 fröpåsar......och jag har tre spännande kataloger kvar!



Men sen minns jag hur trångt det blev förra året eftersom vi bor i ett hus utan fönsterbänkar.

(Det är nu jag flippar ut och försöker ta fram min matematiska begåvning.)

I mitt arbetsrum finns två små fönster. Skruvar jag upp konsolskenor vid sidorna så kan jag sätta upp glashyllor framför. Om jag räknar med att varje frösort behöver i snitt 4 st 10x10 krukor så blir det 240 krukor hittills. Varje hylla rymmer 21 krukor och varje fönster 5 hyllor. Det blir 105 krukor per fönster vilket betyder att min kvot redan är full och jag saknar plats till 30 krukor.

Om jag kan förhandla mig till yngste sonens fönster så kan jag beställa 19 fröpåsar till.

Eftersom sonen under hösten försökt få kläm på ekvationer och nu ligger bredvid och slötitttar på TV får jag den pedagogiska idén att plåga honom med lite vardagsmatematik genom att fixa till en ekvation av ovanstående problem!  Jag döper om fröpåsarna till x och ställer upp allting väldigt snyggt runt ett =-tecken.
Den ekvationen visar att jag kan beställa 139 påsar till  (??!!),  jag räknar lite till, döper om faktorer och behöver plötsligt 5,3 fönster.
Sonen fnyser åt mig och påstår att jag 'fattar ju inte heller någonting' innan han försvinner till lugnare områden.
Kvar sitter jag helt förvirrad;   19 st , 139... eller kanske en tillbyggnad?

- eller så beställer jag hur många sorter jag vill och sätter krukorna på golvet!!


I remember when, I remember, I remember when I lost my mind...
(Gnarls Barkley's Crazy)
Jag känner mig som min nya älskling, den tyska gargoylen Gnarls som sitter och hänger över trädgårdsböckerna med djupa rynkor i pannan.


(....och till våren ska de börja med andragradsekvationer!!)




















Ha ett riktigt festligt slut på det gamla året

och ett Gott Nytt År!


onsdag 22 december 2010

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Charlotte med den helt underbara bloggen Trädgårdsflow.
Utmaningen består i att besvara 4 frågor.

Så idag, årets hittills kallaste dag hos oss, sittar jag med en mugg rykande glögg och skriver:

Fyra saker jag gjort idag:

-Tidigt i morse klämde jag på alla julklappar det står 'God Jul Lotta' på. Hade jag hittat ett som rimligen kunnat innehålla ett par Muckboots (som enligt uppgift ska klara ner till -17 grader) hade jag slitit upp paketet utan att tveka eller skämmas det minsta.

-Inhandlat och fraktat hem en julgran. Anser nu att 'nätmaskinen' till julgranar är en av de mest geniala uppfinningar någonsin, samt hoppas att K. frivilligt ska dammsuga bilen efter mig.

-Lusläst Konnässörsklubbens frökatalog nr 24, där man bl.a. kan läsa att Silybum marianum, mariatistel, är 'given i den vegetabiliska tortyrkammaren och en bra medicin vid leverskador'. En katalog som verkligen lockar till inköp.

-Gjort en aningens ekivoka, peppriga hallonänglar. Fick städat kökslådorna på jakt efter tårtpapper till vingarna. Hittade bara silvriga muffinsformar vilket jag nu lärt mig är betydligt svårare att klistra fast på pepparkakor.

Fyra TV-program jag tittar på:

-Doctor House för han är så förbluffande lik K, tycker ALLA. Själv ser han sig fortfarande som en ung Clint Eastwood, vilket någon gammal flamma lurade i honom för sådär en 50 år sedan.

-Engelska filmer, serier, dramer, deckare...Ju mer Christie, Austen eller Dickens desto bättre. T.ex. har jag sett första avsnittet av 'Emma' idag. Precis lagom lättsamt för mig.

-Allt där man får se på Johnny Depp - jag behöver kanske inte förklara varför....

-Ibland, helt ofrivilligt, Sportspegeln, Sportkanalen, Sportnytt .....(herregud, det är ju som en flod som sköljer över en), eftersom någon annan i familjen gärna vill titta på dessa program.

Fyra saker jag längtar efter:

-Julmiddagen på fredag då mina närmaste samlas runt ett alldeles för litet bord och fnissar, gapskrattar, småretas och berättar historier. Nästan lika roligt som på midsommarafton då samma sällskap sitter på en äng vid havet och gör samma sak. Längtar till det också.

-Den första dagen på året, ni vet, då man helt förundrad utbrister 'Känner ni, det luktar vår!!!'

-Nästa långresa med familjen.

-Sovmorgnar, det längtar jag efter alltid!!

Fyra saker på önskelistan:

-Ett par varma Muckboots som klarar ner till -17 grader.

-En weekend i Enköping för att bara njuta av parkerna. (Läser just nu Växtkomposition av Ann-Christin och Dan Rosenholm där jag hittar mycket inspiration.)

-Att få se Cirque de Soleil's föreställning 'Allegria' live.

-En städad och rensad källare.




Sådär, nu vill jag skicka denna utmaning vidare till Anneli med bloggen Nature as I see it, och hoppas hon har tid såhär mitt i julruschen att bekräfta en del fördomar jag har om hur amerikanarna firar jul.


God Jul!!

måndag 20 december 2010

Polkadans och polkagris

Julklappsshopping i Malmö.

Deadline för återförening är satt och jag jäktar för att hinna med några affärer till.
Stortorget i Malmö har ju fått en fin, välbesökt skridskobana. Jag passade på att göra en egen liten isdans (polka?) strax utanför banan. (Förlåt igen du snälle man som jag lappade till med en påse). Med alla påsar i ett krampaktigt grepp klarade jag julklapparna från att spridas över torget.
Men visst är det väl underligt. När man drattat på ändan så kravlar man sig upp så snabbt man kan och försöker låtsas som att det aldrig hände och sen skyndar man sig iväg till ett hörn för att borsta av sig och plåstra om eventuella sår. Jag reagerar i alla fall så varenda gång fast jag efteråt inser hur dumt det är.

Lite senare, medan jag satt och väntade in resten av julshopparna använde jag mitt nyinköpta skissblock.

Det börjar bli dags för broddar!

 

Resten av 4: e advent förflöt smärtfritt - den var till och med riktigt god!

     

 


fredag 17 december 2010

En vinnare - jag!!!

Jag vinner aldrig! Den frasen har man väl hört till leda, men jag kan faktiskt inte minnas när jag vann något senast. K. påstår naturligtvis att det är på grund av honom, ni vet 'otur i spel, tur i kärlek'. Kanske måste vi jobba på vår relation nu då jag faktiskt är en vinnare  - dessutom till en fantastisk vinst i julkalendern hos Blomsterverkstad.

Idag var det inplanerat en tur till Helsingborg och senare var det dags för vinsten: en kurs på Hedentorps plantskola med dekoration på agendan. Jag skulle äntligen få lära mig göra vackra arrangemang med blommor, kransar, bollar .... åh, så roligt det låter!  Kan man tänka sig en mysigare kväll?

Vad har jag gjort i stället? Skottat snö!!! I mängder!!! För att överhuvud taget komma utanför vårt stugområde och nå asfalterade, plogade vägar. Det har sina nackdelar att bo ensam längst bort på en liten grusväg, och när jag muttrande plogar mig fram önskar jag verkligen att jag bodde någon annanstans.

När jag ändå hade ångan uppe beslöt jag mig för att skotta en liten gång runt huset och minsann, hittade jag inte mina älskade trädgårdsskor, kvarglömda precis som förra året. Fast denna gång isfyllda.
Våren känns väldigt långt borta. 

        
            
När jag äntligen kan slänga snöskyffeln och gå in ligger det ett mail och väntar från Liv på Hedentorps plantskola:  en vinst väntar mig till våren när solen och värmen kommer tillbaka.
Jag blir alldeles varm om hjärtat och nu längtar jag ännu mer till våren.




fredag 10 december 2010

Ciselerar ni, madame?

Mais oui, bien sûr!

Jag måste ju erkänna att nu när jag vet att jag inte bara strimlar - jag ciselerar - så har det blivit mycket roligare.
Nu är det ju inte metall jag ger mig på, vilket är det rätta och riktiga när det gäller ciselering, utan citrusfrukter.
Varje år väljer jag ut några tjockskaliga frukter och gör mönster i dem med mitt lilla specialverktyg.

Att jag sen får - inte skalstrimlor - utan apelsinzest är ju bara sååå trevligt. De får torka och sen piffar jag till glöggbrickan med dem.


 




Kvällens saffranskaka är bakad. Några julkusar ligger i frysen till måndag morgon.
Är luciamorgonen årets mysigaste eller...?



 


söndag 5 december 2010

Mysig morgon men rustar för strid

Adventsmys!!
Sovmorgon och pepparkakor till morgonkaffet. Ljus lite varstans.
Tittar man ut genom fönstret förstår man varför fågelmaten har en strykande åtgång.
 

Men det är klart,
hade mitt hus sett ut så här
hade jag nog också tröstätit















En annan akrobatisk storätare har hittat hit. Han är ju inte direkt välkommen att ta för sig av fågelmaten...

                          

...men är man så söt kommer man undan med mycket.

Glad och harmonisk byltar jag på mig, stoppar kameran i fickan och ger mig ut för att forcera trädgårdsgrinden. Rådjuren har hittat en genväg genom syrenbersån, den häcken som jag trodde var alldeles för tät för dem, men ett litet nät och sen kan de stå där med lång näsa.

Värre är det med högarna jag upptäcker under snötäcket. Det är ingen tjäle i marken och sorkarna / mullvadarna har ett paradis under det halvmeter tjocka snötäcket. Ett utav plommonträdet gungar betänkligt när jag skakar stammen, ett litet ullvide på stam likaså. En etikett till en nyplanterad hosta och en geranium ligger mitt i en uppgrävd jordhög.
Jag har väldigt kort stubin och trädgården förvandlas på ett ögonblick till en krigszon! Det är jag med kängor och spade mot en miljon små otäcka grävare.
 
krigszon

Hur ser oddsen ut tycker ni? 
  


idyll

Men visst har jag en jägare i huset, eller...? Stormar in i huset för att leta upp den luviga saken.     

                         

Men han är upptagen med att ligga och sprattla i yngsta sonens knä, och piper när jag försöker lyfta bort honom.
Är man så söt kommer man undan med detta också!

Han får ut i snön och jaga med mig en annan dag - när inte sonen är hemma och försvarar honom.



torsdag 2 december 2010

Hjälp - en yeti!


Jag vågar inte se efter, men tänk om det ligger en valnöt bredvid honom!

måndag 29 november 2010

Änglar, demoner och panikkrukor

Jag har nog aldrig haft så mycket ljusslingor och lyktor utomhus - och aldrig sett så lite av dem!
De är begravda under snötäcket.
Växthuset är också begravt, och därinne står mina vackra patinerade lerkrukor som jag vill ha till julstjärnorna.  Så jag blev väldigt nöjd när jag var och mathandlade och upptäckte dessa krukor bredvid falukorven.
Till nästa år ska de ha lite grön beläggning på sig och inte glömmas kvar i växthuset.


 

Som de flesta dagisbarn har även mina kommit hem med mängder av vindögda lertomtar och toarullesgrisar.
De allra flesta får aldrig komma upp ur kartongen men det finns ett lysande undantag.
Makaroniänglarna!!! 
De hängs alltid på hedersplatsen över matbordet där de dinglar runt och släpper ett och annat guldkorn i våra matskålar.


Varje år blir de alltmer munklika allt eftersom riskornen trillar av
och Johan Thunells djävlar skrattar gott i bakgrunden.



onsdag 24 november 2010

Vykortsmorgon

Tidigt i morse var det som att plötsligt befinna sig i ett vykort.




söndag 21 november 2010

Konsten att tala klarspråk

Det var det här med kommunikation....!! 

Familjen har varit några dagar i en tysk stad för att julshoppa.


Den första dagen faller jag handlöst för en stenfigur i en affär och bestämmer mig på stört för att jag ska inte lämna staden utan denna figur i bagaget. Men tyngden på 10 kg och otympligheten avskräcker till direkt inköp.
Jag velar ett tag men sen får jag den ljusaste idé - tycker jag själv.

Eftersom K. alltid beklagar sig över hur svårt han tycker det är att hitta en julklapp till mig ska han få ett hett julklappstips direkt på plats. Alltså pekar jag noga ut figuren och påpekar hur synd det är att den är så tung annars skulle jag köpa den med detsamma, för jag tycker den är helt fantastiskt underbar och jag vet precis var den ska stå i trädgården. Vi tittar på lite andra saker men jag återkommer till 'min' figur och fortsätter att berömma den med K. hummande bredvid mig. Utanför affären pekar jag på gatuskylten och säger något om att det är inte så långt från gågatan.
Jag tycker budskapet går fram.

I slutet av den andra shoppingdagen, när sällskapet börjar gnälla lite, föreslår jag en splittring 'för jag har lite speciella julklappar att köpa'.  När vi några timmar senare återförenas frågar jag om de gjort några bra sista inköp. Jodå, de hade hittat en sak på vägen till hotellet.
Bingo!

På den tredje dagen, vid frukosten en timme innan utcheckning, frågar jag om de redan ställt min julklapp i bilen.
"Vilken julklapp??? Ville du verkligen ha den??? Vilken affär??  Den hittade vi aldrig tillbaka till!!!"

Det tar ett tag innan jag fattar att de inte skämtar med mig, men sen skickas sönerna upp på rummen för att packa medan K och jag raskt marscherar till affären (som jag är övertygad om är stängd).

Det visar sig att de är en av få affärer som är öppna och väl inne tar K. kommandot. Han börjar med att fråga den eleganta affärsdamen om han kan få ett bättre pris på varan och sen väser han 'don't look!!' åt mig och föser ut mig medan han förklarar för damen att det är en julklapp till frun som är sååå nyfiken. Medan jag står utanför och fnyser hör jag hur de skrattar där inne och sen kommer K. ut och glatt deklarerar:
"Vilken tur jag sa vi skulle gå upp och kolla om affären hade öppet, annars hade du ju inte fått en så fin julklapp. Vad har du köpt till mig?"

Under den raska promenaden på väg tillbaka till hotellet hör jag små pip från K. bakom mig om hur det bränner i hans armar och hur mjölksyran strömmar till. Ha!! Jag känner mig nära besläktad med figuren han bär på....


Min nya älskling




onsdag 17 november 2010

Sov gott, lilla kobra

Min, i mitt tycke, mest dramatiska växt är den kinesiska kobrakallan - Arisaeum ciliatum.

Jag fick den i present för 7 år sedan och det enda ynkliga bladet som syntes då var väl ingen show-stopper direkt. Väl planterad började den sakta men säkert sprida sig och har klarat sig galant genom både regniga vintrar, barfrost-vintrar och förra årets grymma sorkinvasion i just den rabatten.


Kobrakallan startar upp rätt sent på våren. Jag hinner precis börja bli lite nervös och krafsa i ytan efter de tjocka spetsarna. Men sen går det i raketfart.
 
                                                        4 juni 2010                                                                                                                     6 juni 2010


Runt den 12 juni nåddes årets höjdpunkt.
Det är samma fenomen varje år. Råkar man komma på besök hos oss då så tvingas man obönhörligen ut för att beskåda kobran och jag tar 100 och 20 fotografier från alla möjliga och omöjliga vinklar.






Efter den uppvisningen får vi sen njuta av de vackra bladen länge.......  men, det händer visst något mer....

     
                                                            12 juli 2010


Bastanta frökolvar tar över showen efter honblommorna. Till en början gröna men så småningom skiftande i illande rött. Ingen - varken insekter, gnagare, fåglar eller rådjur har någonsin rört ett endaste korn på kolven.


     
                        12 oktober 2010                                                                                        17 november 2010 

Den enda som bråkar med kobrakallan är jag, och då ligger det enbart en ömsint omtanke bakom.
Idag har jag till exempel slängt ett tjock lövtäcke över de vackra kolvarna, för nu ryktas det att även Skåne ska få uppleva lite kyligare temperaturer.

 



'Min' kobrakalla ska enligt böckerna trivas i fuktig, mullrik och väldränerad jord i halvskugga. Den blir ca 80 cm hög och räknas som härdig i landets mildare delar. Växtsaften uppges kan ge irritationer.

I våras köpte jag faktisk ytterligare en kobrakalla på en växtmarknad. Arisaema denticulata stod det på etiketten. Jag tror det ska vara A. amurense var. denticulata men just nu känns det mindre viktigt för jag hittar inte etiketten längre och har fullständigt glömt var jag planterade den.

Nära en sten i alla fall enligt bilden!
Jag får väl krafsa lite försiktigt runt alla stenarna till våren.






Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...