Inget startskott - bara lite tjuvstart

Första utedagen utan en snöskyffel i handen, dock inte dags för krattan och spaden riktigt än.
Istället småduggande, dimma och lite halkande i leran, absolut mer 'som vanligt igen' för en skåning.
Det var så härligt uppfriskande så även de övervintrande från förrådet fick komma ut och bli friserade och känna på utelivet en stund.


Resterna bar jag inte bort direkt och lite senare var en liten fågel där och snodde runt.
Bomaterial kanske? Det får ligga kvar ett tag till.
















Grävde också fram en liten stackare som faktiskt bara blir mindre för varje år som går (dagsnoteringen är ca 25 cm). En liten sockertoppsgran med ljust gulgröna knoppar. Underbart söt men ack så kinkig. Detta är tredje platsen han är planterad på och jag trodde äntligen han skulle trivas. Så kommer det en meter snö och plattar till honom. Inte konstigt han ser lite förvirrad ut. Kanske ger han mig en chans till.
















Till slut var jag inne och kikade i växthuset och som vanligt häpnade jag över hur snabb persikan är. Här gäller det att vara på hugget för helt plötsligt kommer de rosa blommorna och jag måste ut med  både penslen och värmande omslag. Härligt!
















Kommentarer

  1. Stackars lilla sockertopp, hoppas den repar sig av snöbehandlingen. Här är syrener tillplattade efter taksnöras. De klarar sig. Lite värre för buskpionerna mina.
    Faktiskt blev jag lite avundsjuk på både växthus och persika.
    Ha en fin söndag!
    /Anette

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång.

Populära inlägg i den här bloggen

Fembladig akebia (eller chokladvin?)

Plötsligt i paradiset

Bågarna bågnar