Tänk så galet det kan bli...

Vi hade bara bott här några månader då vi en tidig söndagsmorgon såg grannen i vår trädgård. Han smög runt i det midjehöga gräset, för att plötsligt slänga sig ner på alla fyra och krypa och åla sig fram. Detta upprepades några gånger på olika ställen på vår tomt. Allt medan K och jag kikade fram mellan persiennerna och funderade på hur vi skulle tackla denna uppenbart helt skogstokiga och troligen farliga granne.

När vi väl lärde känna grannarna bättre upptäckte vi att de är underbara människor, otroligt snälla, hjälpsamma och på intet sätt tokiga.

Jag kom dock att tänka på episoden då jag gick ut idag för att vattna mina frösådder.
När jag gick förbi det nyplanterade äppelträdet upptäckte jag löss på en del grenar och tänkte att de spolar jag av lite lätt och snabbt med slangen. Så jag klämmer fast vattenpistolen med långt skaft mellan knäna, böjer ner grenen med ena handen och skrapar löss med den andra. För att rikta vattenstrålen rätt får jag niga och vrida lite på knäna samtidigt. Dessutom blir jag anfallen av mygg och knott.
När jag håller på som bäst börjar det regna, och det är inte det lilla droppandet utan en rejäl skur. Men eftersom jag vill bli klar fortsätter jag trots att jag snabbt blir genomblöt. Till slut känner jag mig nöjd och slänger ifrån mig slangen och tittar upp.
Ja, ni kan väl gissa. Nya grannen sen ca en månad tillbaka har tydligen sett mig i ösregnet, nigande med vattenpistolen mellan knäna, hysteriskt dragande i trädgrenarna samtidigt som jag örfilar upp mig själv!!

Nu är det inte närmsta grannen utan en tomt emellan och regnet gör ju att man ser lite suddigt, så förhoppningsvis syntes inte några detaljer. Eller så kanske det är en trädgårdsmänniska som direkt tänker . 'Aha, det har gått löss på trädet'.  Ja ja, det lär väl visa sig så småningom.

En vacker regnbåge visade sig i alla fall och jag fortsatte kvällen med att klippa buxbomshäcken runt mitt kryddland. Den kommer från ett gammalt hus i Lund som skulle byggas till. En fantastiskt vacker häck skulle väck och jag fick lov att gräva upp och forsla hem vad jag kunde. Tyvärr visade det sig vara hopplöst att få den jämn igen men jag tycker mycket om den ändå.

  
 Den lilla hönan fick också en omgång med saxen.
 

Vad gjorde då den krypande grannen kanske ni undrar? Jo, han letade helt enkelt efter deras katt som  hade fått källingar och gömt undan någonstans i vår trädgård. Eftersom vi hade tagit taxi hem från en fest kvällen innan och lämnat bilen borta trodde han ingen var hemma. Så enkelt var det!

Kommentarer

  1. Ha, ha, tokig historia. Det kan bli rätt galet om man inte vet vad folk håller på med..ha en bra dag!

    SvaraRadera
  2. *ler* Ibland är det skönt att inte ha grannar så nära, man hade bjudit på många skratt. Härlig historia du berättar. Kan nästan se det framför mig.
    Ha en skön och solig dag.
    / Pella

    SvaraRadera
  3. Hihi...... Förstår att ni undrade vilken galning till granne ni hade.... Att det finns en logisk förklaring till det mesta bevisar verkligen din historia.........Som trädgårdsnörd och bloggare är jag helt säker på att mina grannar är övertygade om att jag är halvt från vettet när de ser mig åla, krypa, klättra, hänga o s v för att göra diverser konstiga sysslor i trädgården eller att för få en bra bild!

    Men vilken grej att FÅ en häck.... Åh vad fin den är..... Tycker du lyckats få den otroligt jämn.... Och en höna har du också :-) Snyggt! Gillar ditt kryddland - så skulle jag också vilja ha ett som ditt! Skön känsla med den svängda formen på landet och den fyrkantigt klippta häcken - balans som heter duga!

    Kram kram
    /Charlotte

    SvaraRadera
  4. Roliga typer ni är i erat kvarter.
    Känner dock totalt igen situationer där man kikar lite på grannen och undrar vad sjutton de håller på med, och likt Charlotte har jag säkert grannar som tycker att jag är halvknäpp när jag håller på i trädgården, speciellt när jag fotar.

    Vilket jobb det måste varit att gräva upp den där buxbomshäcken. Och, plantera den. Men, vilken lycka att få en sådan.

    Annelie

    SvaraRadera
  5. Hihihi! Det är för roligt dessa konstiga helt naturliga historier vi är osyldigt skyldiga till:-)

    Ha det gott! H.

    SvaraRadera
  6. haha.........så kan det vara :)
    Ha en fin kväll
    Håkan

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång.

Populära inlägg i den här bloggen

Fembladig akebia (eller chokladvin?)

Plötsligt i paradiset

Bågarna bågnar