Små ting att glädjas över

Ni vet hur det sägs att en olycka sällan kommer ensam - det är jag den första att skriva under på efter denna vedervärdiga maj månad 2011. Det har varit allvarliga sjukdomsbesked med komplicerade operationer, semesterplaner som gått i stöpet, K´s 50-årsfest som fick ställas in och kaos på jobbet. När vi tyckt oss se ett ljus i slutet av tunneln så har det bara visat sig vara lyktorna från ett mötande tåg med den onde bakom spakarna som i vansinnig fart mejat ner oss på nytt.
Men... sjuklingen är på benen och återhämtar sig sakta men säkert, semestern blir av med lite smärre förändringar och det börjar lugna ner sig på jobbet.
Själva har vi åter igen blivit påminda om hur skört livet är och hur viktigt det är att man inte tar sina närmaste för givet...  och vid tillfälle ska vi samla alla nära och kära och passa på att fira både livet och K.

Idag tog jag kameran med mig ut i trädgården på jakt efter glädjande ting. Det första jag möter är avbitna rosor!! Dessa inbrytarkungar som kallas rådjur har hittat ett hål i mitt försvar och festat loss ordentligt. Rosor, malvor och björnbärsskott har stått på menyn. En bagatell i det stora hela och jag letar vidare efter roligare saker.

Den brokiga Geranium 'Jesters Jacket' har klarat vintern galant och jag älskar de läckra bladen som utgör en fin kontrast mot astilbens brunröda blad i bakgrunden.
Den kompakta gråbladiga hostan och anagrambräckans skira blomställningar kompletterar varandra fint under den uppstammade häggmispeln.  Vackra växter gör en alltid glad!



En lyckad frösådd av äppelsolbrud resulterade i fina plantor att sätta ut i våras. Vad jag helt glömde bort var denna jättehosta som fullständigt vräker sig över de stackars brudarna. En del misslyckanden kan man faktiskt flina lite åt, eller hur?



Någon har rotat fram den gamla krokodilen och lagt honom i groddammen. En vacker dag ska han få ligga och lura i vassen i en riktig damm och skrämma oskyldiga besökare med sitt ärrade utseende.
Lite barnsligheter måste man faktiskt få roa sig med.


Själv blev jag både överraskad och rädd när jag hittar ett pyttelitet getingbo vid den nya arbetsbänken och stack fram kameran för att plåta inne i det. Vet ni hur snabbt det gick från att vi såg varandra tills getingen anföll!!!
Jag får faktiskt erkänna att jag fick upp lite fart där. Sen står man ju som ett fån mitt på gräsmattan och kollar lite generat om någon sett eller hört den pipande och viftande språngmarschen.



En annan galen insekt spinner loss i min plåtros.....vilket enormt jobb den lilla larven har lagt ner....det är nästan så jag tycker synd om honom och vill sätta upp honom i en riktig buske....eller neeej förresten...låt honom kamouflera rosen så rådjuren tror att den är äkta.... tuggar.... sätter i halsen och dör!  Hehe!!


Var rädda om er!

Kommentarer

  1. Usch då.... Låter inte så roligt. Ibland blir det extra tydligt hur kärt livet är, hur mycket man tar för givet, hur ofta man glömmer bort det viktiga..... Hoppas att det allvarliga är över.....

    Vilka fina glädjeämnen du hittat i trädgården (inkräktarna borttaget hihi....).

    Fräck krokodil!!!!

    Kram
    Charlotte

    SvaraRadera
  2. Låter inge vidare...när det händer saker som kastar allt upp o ner det är då man tar sig tid att reflektera.Att man inte gör det annars oxå på samma sätt!

    Men du vad modig du är som utmanar getingen :-)den ser ju lite sur ut ;-)
    Vilken fin rostig ros det tycker nog larven oxå!
    Ta hand om dig nu!
    KRAM från mig!

    SvaraRadera
  3. Oftast maler man ju på i det där som kallas livet och tar allt för givet....
    Skönt att sjuklingen repar sig och härligt att följa med på din trädgårdsrunda....men stackars krokodilen...han måste ju få en större bostad....
    Ha det härligt och njut av nuet..

    SvaraRadera
  4. Kramar till dig på den här resan, fint att du ändå kan hitta så många små glädjämnen och dessutom orkar förmedla dem till oss.
    /Anette

    SvaraRadera
  5. Som livet far fram med oss ibland.... hoppas att det ordnar sig till det bättre.

    Vilken fin Geranium du har, mycket vackra blad. Hostan ser likadan ut som en av mina som heter "Big daddy"..... stor och stark - kanske rentutav dominant!?!

    Hälsningar Åsa

    SvaraRadera
  6. Men usch, ja, det kommer ofta flera tråkigheter på en gång. Jag håller tummarna för att allt ordnar sig! Skönt att du hittade några glädjeämnen i trädgården, men du, kan du inte bussa den där krokodilen på de inkräktande marodörerna?!
    Kram
    Katarina

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång.

Populära inlägg i den här bloggen

Fembladig akebia (eller chokladvin?)

Plötsligt i paradiset

Bågarna bågnar