Friska vindar i advent

Det var en gång en ung mamma som tyckte om att fira en traditionell jul. Ärvda, gammaldags röda glaskulor hängde i granen, under stod en ståtlig halmbock och en traditionell adventsljusstake lyste i fönstret. Vackert och fridfullt var det, och mamman myste och bakade julgotter i gammal god anda.
 En jul kände sig mamman extra snäll och sa till sina två små söner:
"I år får ni klä granen, killar",  i tron att de små pojkarna skulle nöja sig med det gamla pyntet och kanske hänga dit en och annan egentillverkad smällkaramell.
"Hurra", skrek pojkarna och klappade sina små händer, "vi vill ha en Kalle Anka-gran."
Den snälla mamman hajade till lite men tog med sig barnen till affären för att välja ut lite fler kulor. Några guldiga och kanske en och annan grön kan ju inte vara så farligt, tänkte den arma människan.

Den dagen startade hon helt omedvetet en tradition.... varje år därefter skulle det inhandlas nya kulor i de mest hiskliga färger...
Granen har sen länge passerat Kalle Ankas mesiga dito. Rött, guld, silver, blått, grönt, lila, turkos, rosa .....när färgerna sinade tog mönstren vid. Året då det inhandlades svarta kulor så satte mamman ner foten och konfiskerade dem på studs. De får bara hänga i en liten egen gran eller gren ute i hallen. Som straff för sin inskränkthet fick hon se hur den stora granen lindades in i en ljusslinga med 7 olika blinkfunktioner, varav en skickar henne rätt tillbaka till 80-talets stroboskop-disco.
Nu har pojkarna nått den åldern då de knappt märker eller bryr sig om det står en gran i vardagsrummet eller inte, så nu kan mamman smyga tillbaka sina vackra röda glaskulor och den lilla halmbocken.

Vill hon det då??
Nej ... hon har helt befriat sig från de traditionella bojorna och svävar nu ut på alldeles egen hand.




 Årets första advents-arrangemang. Inte ett halmstrå i sikte - 
blått papper, blått glaskross och blå hyacinter med en liten brun plåtgran under den psykedeliska stjärnan.



 Till andra advent ska den enorma svarta stjärnan med guldnitar vara på plats...
...hmmm.... finns det svarta julstjärnor?.... och kanske svarta kulor med nitar.... det har vi nog inte några ..... än....





Kommentarer

  1. Ha, ha du är rolig Lotta! Kan tänka mig hur det blir...kram Sophia

    SvaraRadera
  2. :)) Härligt att bli fri från bojjorna :))))
    Ha en fin första advent
    Kram Lily

    SvaraRadera
  3. Hihi...traditioner är på gott och ont :)))
    Älskar din psykedeliska stjärna, är den köpt i år och isåfall är jag nyfiken på var....
    Jag har två svartastjärnor med nåt snirkligt mönster som har hängt i mitt kök ett par år, fast i år tog jag fram mina glasstjärnor igen.
    Ha det bra :)

    SvaraRadera
  4. Hihi, vilket skönt inlägg!
    Önskar dig en mysig 1:a advent!

    SvaraRadera
  5. Nä det blir inte alltid som man först tänkt sig - men det behöver ju inte betyda att det blir dåligt. Bara annorlunda - och roligt ;-)

    Ha en fin advent i stormyran.
    Hälsar Åsa

    SvaraRadera
  6. Åh vilka föraningar du ger mig... I år ska våra två pojkar, 8 och 11 år gamla, få klä granen helt på egen hand efter protester förra året mot allt för traditionell gran, precis som era barn!! Ha, nu vet jag vad som väntar några år framåt ;-)

    Ha en skön söndag kväll!
    Åsa

    SvaraRadera
  7. Jisses Amalia! Känner att jag blir lite lätt kallsvettig vid tanken på en svart och nitad julstjärna... Jag som tycker att allt utöver en granruska med några röda kulor och neutrala ljus i är överkurs behöver nog gå i terapi för att klara så många färger och former!
    Avundas dig som vågar och klarar av det!
    Kram från Eva

    SvaraRadera
  8. Hihi.. inte lätt det där när man lovar något sådant! Här är det fortfarande röda glaskulor som gäller... ;)
    Kramar!

    SvaraRadera
  9. Det är väl ändå tur att man kan ändra lite på det som är traditioner :=)
    Kommer säkert snart svarta kulor med nitar att hänga i granen ;=)
    Ha det gott!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång.

Populära inlägg i den här bloggen

Fembladig akebia (eller chokladvin?)

Plötsligt i paradiset

Bågarna bågnar