En liten julhistoria

Jaha, så var det dags för julshoppingen igen.
Jag tog en långlunch och åkte till stora shoppingcentret för att handla julklapp. Jag visste precis vad jag skulle ha och det var snabbt och effektivt avklarat. Sen fastnade jag en stund inne på Granit och föll för deras stora gör-det-själv-almanacka. Eftersom det var ett ruskigt väder med halv storm och regnskurar så fick jag almanackan nedpackad i deras största påse - sådär 1x2 meter tror jag den är.

Veckan innan hade jag beklagat mig över att nyckeldosan till bildörren börjar bli dålig. Man får gå och vifta med armen över huvudet för att bildörren ska låsas upp. Så där kommer jag alltså ut på den stora parkeringen - fullt med bilar, hård vind och kraftigt regn - och vinden tar genast tag i den enorma plastpåsen, så jag har fullt sjå med att rädda min lilla almanacka från att drunkna. Naturligtvis går den förb....de bildörren inte att öppna med nyckeldosan. Jag springer runt och viftar med armen och trycker dosan mot framrutan men icke. Till slut sätter jag nyckeln i dörren - och världen exploderar!!

Lamporna blinkar och larmet tjuter öronbedövande. Hysterisk trycker jag på de två knapparna som finns på dosan men inget händer. Inte kan jag öppna dörren heller så jag börjar rycka i bakdörren och då ser jag.....  minsann ligger det inte en okänd filt i baksätet!
Lite längre bort upptäcker jag min egen bil, samma färg, samma smutsighet, samma initialbokstav på nummerplåten.
Så vad göra ... i min svarta jacka med uppfälld huva, svarta vantar och svarta byxor och med en enorm vit, flaxande påse, försöker jag se ut som jag inte alls har något att göra med den tjutande, blinkande bilen bredvid mig och så obemärkt som möjligt ta mig till säkerheten. Väl där slår samvetet till och jag krafsar ner några rader på ett gammalt kvitto:
'Förlåt, tog fel bil' - och sen flög fan i mig och jag undertecknade med 'Tomten'. Tack och lov kom jag genast på bättre tankar, kryssade över och la till 'Lotta' och mitt mobilnummer, för tänk om något vittne träder fram och pekar ut mig senare, hur ska jag då förklara mig!

Nu är det ingen som ringt och skällt men det kan kanske bero på att lilla kvittot blev dyngsurt så fort jag klämt fast det under den tjutande bilens torkarblad. Jag känner lite oro fortfarande, men K påstår att bilbatteriet inte laddas ur för att larmet står och tjuter, och förhoppningsvis var ägarna lika snabba julshoppare som jag.

Första kalenderbladet är i alla fall klart. Som bakgrund till varje månad tänker jag använda trädgårdsbilder och ovanpå klippa in (eller klistra fast) saker/bilder som illustrerar händelser under månaden. I januari sitter en bild på Cirque du Soleil's föreställningen Saltimbanco. Det är årets 'familjejulklapp', dvs hela tjocka släkten köper biljetter till samma evenemang och ger till varandra. Vad vi ska göra turas vi om att bestämma.


Nu ska jag bara stressa några dagar till... och jag ska titta noga på bilen innan jag försöker öppna den.


Kommentarer

  1. Haha, så tokigt det kan bli :) När jag läste din berättelse så tänkte jag att jag anade nog lite julstress. Jag tycker att du ska försöka hinna med att ta det lugnt också, så att inte julstressen blir till hjärnstress :)
    Ha det fint!

    SvaraRadera
  2. Fniss.....
    Oj så det kan gå.....alla är nog lite stressade till mans nuförtiden men på nåt vis hör det väl till julen, så att man kan slänga sig i soffan på julaftonskvällen och pusta ut....i några dagar förhoppningsvis.
    Ha det bra :)

    SvaraRadera
  3. Vilken stresshöjare. Jag har varit med om något liknande men som tur var gick det inget billarm då. Hoppas du fått tillbaka pulsen i normal takt...

    Hälsar Åsa

    SvaraRadera
  4. Hahaha, så tokigt!! Förra året tog min yngsta dotter (då 4) bilnyckeln ur min ficka och smet ut till bilen. Jag märkte inget förrän min andra dotter letade efter henne och sa att "mamma, det är en bil som tutar på parkeringen" Jag sprang ut till bilen och därinne sitter dottern storgråtande, larmet tjuter, bilen är låst och hon har tappat nyckeln inne i mörkret i bilen. Varje gång hon rörde på sig satte larmet igång igen. *pust* Det löste sig till slut men då kan man säga att jag var lite stressad... :o)

    SvaraRadera
  5. Vilken upplevelse det måste ha varit ;)... Men du, njut nu av julen, och stressa inget mer - det blir jul ändå! Varma Kramar Marie

    SvaraRadera
  6. He he inte kul när det händer men efteråt kanske :-)om ett par dagar kanske :-)
    Jag säger då det roligt fniss
    KRAM från mig!

    SvaraRadera
  7. :-))))))Som tur är kan man skratta åt det efteråt... :-)))
    Var på det varuhuset idag! Gu´så mycket folk, och så stressade de var..Kanske jag är likadan i morgon då jag ska besöka ett annat stort köpcentra.. :-))

    Önskar dig en riktigt God Jul
    Kram Lily

    SvaraRadera
  8. Fniss, oj vad du ställer till med! Jag har vid två tillfällen startat larmet på bilen bredvid när jag har låst upp vår bil. Kändes inte heller helt bra, då gäller det att snabbt köra därifrån...
    Nu ska jag titta på vad Ernst hittar på för stolligheter idag...
    Kram
    Katarina

    SvaraRadera
  9. Oj då... som det kan bli! Lät ju ganska roligt såhär att läsa men det måste varit aningen pulshöjande och lite småsvettigt för dig...
    Nu vill jag önks en god jul, kram Anna Vattenkanna

    SvaraRadera
  10. Hoppas att billarmet slutat ringa i öronen och att julefriden infann sig lagom till julafton:)

    God fortsättning,
    Rebecca

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång.

Populära inlägg i den här bloggen

Fembladig akebia (eller chokladvin?)

Plötsligt i paradiset

Bågarna bågnar