Lunden har vaknat

Det tycks mig som om min trädgård är ett stycke eget väsen med mycket bestämda åsikter, och min uppgift är endast att behaga den efter bästa förmåga. Ödmjukt planterar jag min nyinköpta lilla växt och får efter en passande tid besked på om den mottagits med öppna armar, lite styvmoderligt eller befunnits vedervärdig och spottats ut direkt. I raritetsrabatten sätts de lite dyrare inköpen och jag blir extra glad om de får vara kvar och visa upp sig. I år ser det riktigt lovande ut.

Trillium luteum, utan blomma visserligen men bladen räcker långt. Den gulbrokiga aklejan planterades i en annan rabatt från början men tog själv språnget hit och är så läcker så den får bli kvar.
Gaffelolvonet är en present från min egna plantjägare och den är helt underbar nu när knopparna spricker ut!  Ljusgul tandrot, Cardamine kitaibelii har bara stått här två säsonger men är en riktig hit. Perfekt i denna miljö och blommorna är i mitt tycke väldigt vackra och har precis den svårfotograferade färgen då alla detaljer försvinner.


I lövsalen vill Trädgården sköta sig själv vid den här årstiden. Här finns planteringar men det är inte lönt att försöka rensa eller plantera nytt förrän vitsippsblomningen är över. Det blir absolut vackrast så.

I rhododendronrabatten har jag dock planterat in både nysrot (Veratrum nigrum), kungsängsliljor och fotblad (Podophyllum hexandrum) bland vitsipporna. Den sistnämnda blev en storfavorit direkt, efter några få år växer det fotblad på nästan två kvadratmeter. Kungsängsliljan är efter mer än 10 år uppe i ca 10 plantor! ... och det trots att jag årligen fyller på med nya lökar

En som jag ska börja sprida ut är den lilla ljust vitgula primulan som också är planterad här nere. Det har blivit rejäla ruggar trots att mullvaden gräver upp den varje vårvinter. Eller det är kanske orsaken..... han sköter delandet åt mig!


Något som Trädgården älskar är ormbunkar. Deras spiraler fullkomligt rullar sig upp överallt just nu. Den lilla pärlbräken (Onothea sensibilis) längst ner har till och med rymt från sin plats och klättrar runt i torvblocken.

Så egentligen gör det inte så mycket att rosor, iris och amerikanskt hönsbär (Cornus canadensis) inte finner nåd hos min Trädgård. Dessutom kan jag inte låta bli att försöka bara några gånger till. Det finns väl något som heter sjunde gången gillt......?