Nätverk


Ahh, hösten... jag gillar den. Jag ser alltid framför mig hur jag strosar runt och andas in den där lite friska, krispiga luften. Jord- och lövdoft hänger tung i trädgården och solen värmer så där lite lagom. Jag knipsar av en ros här och arrangerar en fin kruka där.... ljuvligt!!

Men jag har ta mig fan aldrig fått någon vision där jag gräver upp halva trädgården, kryper runt i leran och letar små fröplantor och baxar stenbumlingar upp och ner ur jorden..... men det är just precis vad jag sysslar med nu, varje ledig stund, för jag har nämligen fått en idé!
För att hindra mullvadar från att fräsa upp resten av mina små plantor gräver jag ner nät 30-50 cm ner längs med kanterna vid de mest besökta rabatterna. Sen på med jord och tillbaks med bumlingarna.....
Trettio meter har jag hittills avverkat och jag märker faktiskt att jag driver de små krabaterna som boskap runt trädgården. Förhoppningsvis tröttnar de före mig och försvinner ut i skogen.

Det som syns till vänster är den breda stengränsen, nyrensad, vilket satte hela den underjordiska populationen i rörelse. De har flyttat in i raritetsrabatten man ser framme till höger och rakt ner mot lövsalen.

(Himmel vad mycket sten jag baxat runt!!)

Uppgrävning av rabattkanten, ner med nätet och tillbaks med stenarna....


 ...lite flis på gångarna döljer eventuella uppstickande nätkanter och gör det mindre lerigt att gå där efter att mullvadarna har fräst runt.


Den värst drabbade rabatten...

 

...har fått en ny gång längs med stengärdet. Här stod skogskörvel ,vitt löjtnantshjärta och några utav vårens lyckade frösådder planterade. Jag hoppas något överlever. Häxalen, vaxklockan och svepehortensian tycks däremot återhämta sig fint och har fått sällskap av några starr, Carex morrowi och C.pendula.


...och sen fick jag äntligen fixat den slarvigt uppslängda senmuren. Nu ligger i alla fall stenarna någorlunda stilla om man skulle råka stöta till dem.


Skogsaster - Aster divaricatus
Vaxklocka - Kirengeshoma palmata
Svepehortensia - Hydrangea involucrata


 Nu har jag två 10-meters rullar kvar. 
 
Mot den tyska gränsen!
(ja, jag menar då min tyska sommarstugegranne)
 

Kommentarer

  1. Oj! Du är då på krigsstigen mot mullvadsskrällena, bara skyffla runt dem så de tröttnar på flyttkarusellen och flyttar lååångt in i skogen. Önskar dig lycka till med resterande gräv- och nät- och stenjobb.

    kram

    SvaraRadera
  2. Herregud vilket jobb.Ska hålla båda tummarna för att du ska lyckas få iväg marodörerna.Men vilket slit.MVH

    SvaraRadera
  3. Mamma mia, vilket jobb. Du kan verkligen ta åt dig äran av att ha varit väldigt duktig!

    Ha det gott!
    /Ruben

    SvaraRadera
  4. Vilket hästjobb! Måste säga att jag är imponerad av detta stora arbete.
    Kämpa på, jag håller på dig!
    Ulrika

    SvaraRadera
  5. Instämmer i kören ovan - vilket jobb! Det ger säkert en utdelning i form av en mullvadfri trädgård!
    Må gott /bea

    SvaraRadera
  6. Trägen vinner säger man ju och jag hoppas det stämmer i ditt fall. Själv blev jag skogstokig på myrorna som förstört hela vårt stensatta golv i växthuset år efter år. I våras fick jag tuppjuck på dom.. men vem tror du vann??? Inte jag =( Så nu har vi bestämt oss för att antingen gjuta en betongplatta i växthuset och lägga plattorna lösa ovanpå eller helt sonika gjuta fast plattorna i betongen - myrorna ska INTE vinna i det långa loppet även om de gjorde det i år!
    Men du vilket jobb att flytta dina bumlingar, det behövs inget gymkort hos dig heller =)
    Här kom vi fram till att våra sorkhål förmodligen inte var just det. Jag hade ju bara hittat två underliga hål och ett av dem visade sig vara resterna efter en bortruttnad trädstam (minnet...) och det andra var (förhoppningsvis)maken som tagit upp en stor maskros "ler"
    Ha det gott i det fina höstvädret / Kram gittan

    SvaraRadera
  7. Heja heja, på dem bara! Kram Hanna

    SvaraRadera
  8. Vilken energi! Nät är nog smart och borde förhindra dem. Alla träd jag gräver ner här gräver jag ner i nät, annars kommer herr sork och har festmåltid...kram Sophia

    SvaraRadera
  9. Jisses vilket jobb du lägger ner för att slippa de små jobbiga krabaterna!tack och lov så har jag sluppit deras grävande i min trädgård än så länge...peppar..peppar.ta i trä.!!


    SvaraRadera
  10. Jag tror du vinner med ditt koncept! Men jisses vilket jobb...beundrar dina bilder som vanligt och önskar att min baksida kunde anta liiite av det du visar hos dig. Har ju inte ens påbörjat...;). KRAM Marie

    SvaraRadera
  11. Det var radikala grepp! Hiskeligt jobb, men det kommer säkert att löna sig! Hatar alla de underjordiska gångarna och överjordigska högarna!
    Ser då fint och välordnat ut i din trädgård och jag föll totalt i trance över den vackra Svepehortensian!

    Ha det gott!/Märit

    SvaraRadera
  12. Amenherregud Lotta! Jag säger bara en sak; framfall! Kvinnokroppen är icke så skapt att vi ska kånka tunga stenar upplyste mig min lilla doktor häromsistens. Man kan mäjligtvis göra det om man står på händerna samtidigt - hur nu det skulle gå till.
    Hurosomhelst är jag väldigt intresserad över hur resultatet blir. Det verkar som om det är en sorkarnas och mullvadarnas höst - har aldrig varit med om sådana invasioner tidigare. tunnlar och högar överallt. DE SMÅ JÄVLARNA!
    Kram från Eva

    SvaraRadera
  13. Jösses! Hoppas verkligen du får lön för den mödan! Vilken energi!
    Lycka till! verkligen! Kram också!/ Lena

    SvaraRadera
  14. Men kära Lotta! Jag tror jag smäller av! Jag är bara så imponerad av dig! :)
    Återigen känner jag att jag gärna skulle vilja hjälpa dig på något sätt... Kanske jag ska buda över katten ändå..?!
    Massa stryrkekramar!!!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång. Själv läser och följer jag många bloggar utan att kommentera. Detta då jag för det mesta läser bloggar på mobiltelefonen och det blir ofta så konstiga ord då jag försöker skriva på min lilla skärm. :)

Populära inlägg i den här bloggen

Trädgårdströtthet - finns det?

Vy Tre

Överblick