Definitivt halvfull


Vad gör man med alla växtetiketter?

Hittills har jag låtit de flesta bli kvar bredvid plantan när jag planterat den. Speciellt i raritetsrabatten där jag gärna vill ha lite extra koll på växterna. Trots ihärdiga försök att peta etiketterna långt ner, dölja dem under stenar och kamouflera dem i blad så har de ofta krupit fram och lyst mig i ögonen med sina onaturliga färger. Inte bara ser det fult ut, det kan också vara väldigt deprimerande att se alla dessa etiketter som utlovar underbara små plantor. Ett löfte som alltför oftast inte infrias då det är små kinkiga saker som planterats.  Det vill säga en halvtom rabatt!


I höstas när sorkar och mullvadar för sjuttonde gången hade vänt upp och ner på raritetsrabatten så tog jag beslutet att slita upp alla etiketter och glömma bort vad jag planterat där.
Vilket bra beslut!!!



Nu kan jag inte längre krafsa förgäves runt ensamma etiketter utan endast och enbart glädja mig åt vad som kommer upp.




Där kommer blåsipporna, tandroten är helt underbar...... och sticker inte den älskade Trillium luteum upp sin spets där borta..... och silverhjärtat som jag definitivt trodde hade åkt långt ner till jordens inre visar upp små blad..... vilken lycka!
















Jag kanske inte helt kan glömma att blodörten borde återfinnas vid den svarta stenen eller att hundtandsliljan brukar blomma under blomsterkornellen, men det finns inte längre något synligt bevis på min förlust. Kanske har jag helt enkelt drömt dem....

... och äntligen är min raritetsrabatt (än så länge) halvfull.




Kommentarer

  1. Åhhhh din lund men sluuuta jag vill oxå ha så fin lund...bra idé att skippa etiketter o glädjas över det som kommer alla de andra är snart glömda :)
    KRAAM från mig!

    SvaraRadera
  2. Det gör du helt rätt i tycker jag. Eftersom din lund ser himmelsk ut som den gör och att då vara lite ledsen över en eller annan växt som inte kommer upp kan ju inte vara hälsosamt i längden. Nej, njut av allt det underbara!

    Kram

    SvaraRadera
  3. usch för mullvaden som ställer till det för dig. Vilken underbar lund!!
    Ha en underbar dag!!

    SvaraRadera
  4. Å så vacker din lund är.Tror jag med ska ta bort alla lappar som fåglarna hjälper till att dra upp och sprida runt.Kan ju spara dom i en burk och kolla där om jag glömt namnet.Kram

    SvaraRadera
  5. Ser jättefint ut i lunden! Visst är etiketterna fula, men jag brukar iaf ha kvar dom ett tag, tills jag lärt mig. Ibland lägger jag en sten över för att slippa eländet.
    Ha det fint!

    SvaraRadera
  6. Åh, skulle så gärna vilja ha en sådan vacker lund!
    Håller med, etiketter är fula. Löftesrika fula lappar som inte alltid levererar.
    Jag skippar alltmer etiketter, men för minnets skull fotograferar jag ofta växt o namnlapp innan plantering.
    Jag hade en blodört en gång...
    Ha det gott!
    /Katarina

    SvaraRadera
  7. Det låter som ett klokt beslut tycker jag. Är inte kul när etiketterna hånar en rätt i ansiktet...
    Jag sparar alla etiketter i en låda och skriver ned namnen på trästickor som jag sticker ned i landen istället. Ser snyggare ut även om man får byta ut dem en gång per säsong...
    Kram!

    SvaraRadera
  8. Så rätt tänkt! Glädjas åt det som kommer och sörja... ja det har vi gott om under stövlarna :)

    SvaraRadera
  9. Bra beslut, fast sorkar är vansinnesframkallande, här har de varit på jordgubbsplantor, en björk ( modell liten), ett gäng hasselbuskar ( även de modell mindre) och en massa lökar som jag inte tänker tänka på vad de var. Men jag får ta samma beslut som du, det hjälper ju inte att bli tokig över deras framfart..kram!

    SvaraRadera
  10. En raritetsrabatt, ja, de må jag säga! Nä, det är inget för mig, jag skulle bara glömma bort vad jag har (jag lägger alla växtlappar i fickan) och sätta spaden i dyrgriparna. Men det ser ju förstås väldans trevligt ut i din nästan helfulla rabatt, hmmm...
    Trevlig helg!
    Kram
    Katarina

    SvaraRadera
  11. Helt rätt beslut Lotta, växtlappar i rabatterna är en styggelse! Bara tillåtna i plantskolorna icke i den privata trädgården. Så det så. Sorkarna har tydligen haft en riktig högsäsong, här är inget orört och gräsmattan är av typen bäck-och-bölja. Icke fager att skåda. Dessutom lutar en del buskar betänkligt. Jag hatar de små liven och är redo att mörda om dom sticker nosen ovan markytan!
    Kram från Eva

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång. Själv läser och följer jag många bloggar utan att kommentera. Detta då jag för det mesta läser bloggar på mobiltelefonen och det blir ofta så konstiga ord då jag försöker skriva på min lilla skärm. :)

Populära inlägg i den här bloggen

Trädgårdströtthet - finns det?

Vy Tre

Överblick