Men... det är ju en blomsteräng!


Jag har länge velat ha en riktig blomsteräng och har försökt några gånger att anlägga en sådan. Dels genom att låta gräsmattan växa och plantera in prästkrage, blåklocka, akleja och andra, vad jag tycker är, tåliga växter. Dels genom att gräva ut rundlar i gräsmattan och så i ängsblandningar. Ingen av metoderna har lyckats.

De senaste åren har jag upptäckt att bara genom att ändra min attityd till 'slänten' så kan jag faktiskt börja kalla den för en typ av blomsteräng. Det gäller bara att släppa mina gamla kriterier att här ska endast växa låga, torktåliga växter och helst i stora sammanhängande sjok. Jag har jobbat intensivt genom åren för att försöka upprätthålla den visionen, men naturen är absolut inte med på noterna så numera släpper jag den fritt.
Et voilá..... en sorts äng:


Uppe längs kanten står olika rosor och lutar sig mot några gamla postlådestolpar som är sammanlänkade med kätting och runt dessa försöker jag hålla rent med lammöra och lavendel.
Men nedanför är det fritt fram; allium, vallmo, sedum och nejlika sprider sig bland överblommad mossflox, akleja, bergklint och revsuga. Kungsljusen och malvorna som jag förr haft ett sjå att gräva upp får nu stolt sträcka på sig utan att jag gnäller det minsta.






Även den röda lyckoklövern och alpmartorn sprider sig hejdlöst här i den torra backen, liksom frösådd lavendel och violer.

 
 

Den senaste örten jag numera blundar för är brunörten. Den är ju faktiskt mycket vacker och passar perfekt in här,
tycker jag.

Jag undrar om jag kommer att stå och svära med hackan över den om något år eller så.



Kommentarer

  1. Det ser väldigt vackert ut och sköter sig nog själv nu. Kan säkert förändras från år till år också beroende på vad som trivs bäst just då.
    Ha det fint!

    SvaraRadera
  2. Det var ju väldigt fin äng där hos dig. Dina allium har slagit sig till ro här hos mig. Hoppas att de sprider sig även här så jag också får 100-tals guldspiror i rabatten.
    Kram, kram

    SvaraRadera
  3. Nej då, du kommer att få se mer o mer älskade ängsväxter där! Och då blir du såå glad! Ängar är ju så vackra - oavsett om de lutar eller inte!
    jag har också gjort nåt enstaka försök med vildängsblandningar i uppgrävda partier...Icke sa Nicke att det kom nån äng! Så du ska verkligen glädjas över din!
    Kram Lena

    SvaraRadera
  4. Ja, der har du jammen fått din egen flotte eng:)Det er ikke bare, bare å få til. Sålangt har ikke jeg lykkes. Inspirerende å se din:)

    SvaraRadera
  5. Hej Lotta
    Hvor er der dog fortryllende i din lund. Det er en slags eng og den er fin. Man skal ikke luge for meget.-Det er hemmeligheden , så opstår der dejlige naturlige scenerier i haven. Det er min havefilosofi- lug med omtanke!
    Hilsen Jette

    SvaraRadera
  6. I like the casual look of your garden. Relaxed and easy going. I think that gives you even more time to enjoy its beauty. I have much the same style here on the shores of Lake Michigan in USA. The lake plays an important part to the gardens and their beauty. Glad to visit you today. JC

    SvaraRadera
  7. Hej Lotta
    Det er meget smukke billeder du viser fra din sommerhave. Jeg kan godt lide den vilde, naturlige stil.
    Kh. Jørn

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång. Själv läser och följer jag många bloggar utan att kommentera. Detta då jag för det mesta läser bloggar på mobiltelefonen och det blir ofta så konstiga ord då jag försöker skriva på min lilla skärm. :)

Populära inlägg i den här bloggen

Trädgårdströtthet - finns det?

Vy Tre

Överblick