Inlägg

Visar inlägg från augusti, 2013

Reclaimar igen!!

Bild
Nu undrar kanske någon om jag inte har lärt mig någonting av den förra 'reclaimingen' jag gjorde i björkbacken. Jodå, jag minns hur sorkar och mullvadar spreds som maskrosfrö genom trädgården, så därför är jag ytterst försiktig denna gången - jag 'reclaimar' lite på ytan kan man säga. Vid torra perioder blir jorden här nere vid skogsbrynet som en hård skorpa, och när det sen börjar regna lite och ytan mjukas upp så löper man stor risk att trampa igenom och vricka foten i hålorna. På grund av mossan, vitsippsrötter och en mängd trädrötter blir det ingen luckring gjord heller utan jag bara lägger på kompost, löv och lite grenflis då och då, och oj vad sorkarna trivs. Men nu har jag lagt upp en strategi. Kafferundan på morgonen ska inte bara gå längs den vanliga gången utan jag ska in bakom buskarna och trampa runt med bestämda steg (och kanske spikskor?). Därför har jag idag röjt en stig mellan rhododendronbuskarna och aldungen, och fått upp en loppislampa i alstam

Skördetider

Bild
Ibland blir det lite dåligt med trädgårdstid. Så har det varit här i Lunden den sista tiden vilket visar sig i igenväxta gångar, uppgrävda perenner och grenar knäckta av för mycket frukt. Idag kavlade jag upp ärmarna och agerade skördetröska. Plommonträdet fullständigt dignar av frukt och det borde surra av insekter - men icke! Jag undrar var de är? Till och med de nedfallna plommonen är helt fria från både getingar och flugor. LIte skrämmande, men kommer det någon flygande så finns det i alla fall ett litet hotell att ta skydd i. Det svarta mullbäret har också slagit alla rekord i år. Frukterna mognar ju väldigt ojämt så jag kan säkert mumsa mullbär i minst en månad till.  Det måste vara en av de godaste frukterna som finns!!  I år prövade jag att förgro sättlöken i ett brätte. Jag vet inte om det var den taktiken eller en väldigt gynnsam sommar som gjort att jag nu kan fläta lök i metervara. Det hänger flätor på tork överallt!  Men det är bara den gula som blev riktigt bra, de

Himalaya-björken - en liten beskrivning

Bild
HIMALAYABJÖRK med det tungvrickande latinska namnet Betula utilis var. jacquemontii 'Doorenboos' Nu är det JAS-period och jag klipper för fullt i mina blödar-träd. Björken tillhör definitivt denna grupp och om man nu absolut måste ge sig på en björk med såg och sekatör så är det alltså nu man ska göra det. Min himalayabjörk är så ung så jag håller fortfarande på att stamma upp den lite så att jag ska kunna gå längs gången bredvid och så tar jag bort grenar som växter inåt i kronan och skaver mot varandra. Samtidigt passar jag på att hjälpa henne av med det smutsiga ytterhöljet så man kan se den vitskimrande barken i all sin prakt. Hon ska bli 8-12 meter och är enligt uppgift härdig till zon 2. Min trädgård ligger på gränsen till zon 3 men jag har aldrig haft några problem med detta träd. Ja, det skulle vara några larver som dyker upp vissa år och kaläter rätt så bra. Bland 'bästa grannar' i min trädgård räknar jag häggmispeln som står planterad nå

Liten blir stor... och bara större och större....

Bild
Gulbladig smällspirea - Physocarpus opulifolius ('Dart's Gold') - ett inköp som fortfarande förvånar! För ca 15 år sedan stod mitt växthus på en väldigt solig plats i vår trädgård. För att tomaterna skulle få lite naturlig skugga inköptes en gulbladig smällspirea 'Dart's Gold', med sluthöjden 1,2-1,5 meter enligt etiketten. Efter några år fick jag börja formklippa spirean- rund. Sen blev det för skuggigt för tomaterna och vi flyttade hela växthuset, men jag fortsatte formklippa spirean - nu uppflugen på en stege. Till slut nådde jag inte in till buskens topp utan fick ändrade strategi igen - uppstamning. Jag håller fortfarande på....!!! Jag kan lätt stå raklång under buskens grenar och stega 5-6 meter från kant till kant. Visst kan man bli förvånad? Lite efterforskningar och jag tror kanske att jag fått en namnsort som heter 'Luteus' och står omnämnd som kraftigväxande (3-4 m) och med gult bladutsprång och därefter alltmer grön. För två

Tre semesterparker

Bild
The High Line Är man trädgårdsintresserad har man de senaste åren knappast kunnat undgå att höra eller läsa om The High Line i New York, det gamla upphöjda järnvägsspåret som 2009 återinvigdes som en park. I dagsläget är den 1,6 km lång och har nyligen besökts av mig! Med temperaturen dallrande runt 40-gradersstrecket var jag ganska ensam i den avlånga parkens mest solbelysta delar, och kunde njuta av planteringarna i lugn och ro.  Visst kan man ana att Piet Oudolf har ansvarat för växtdesignen.  De gamla järnvägsspåren är synliga här och där.  Längs parkvägen finns det bekväma bänkar, dricksvattenfontäner och serveringar...   ... och konstverk av olika slag. Men allt detta kanske inte hade varit riktigt lika häftigt utan kulissen New York  med Empire State Building som ett stort utropstecken i bakgrunden. En ovanlig liten park som jag är mycket glad över att fått uppleva. Rock Creek Park Nästa park är bara en liten