onsdag 21 augusti 2013

Reclaimar igen!!


Nu undrar kanske någon om jag inte har lärt mig någonting av den förra 'reclaimingen' jag gjorde i björkbacken.
Jodå, jag minns hur sorkar och mullvadar spreds som maskrosfrö genom trädgården, så därför är jag ytterst försiktig denna gången - jag 'reclaimar' lite på ytan kan man säga.

Vid torra perioder blir jorden här nere vid skogsbrynet som en hård skorpa, och när det sen börjar regna lite och ytan mjukas upp så löper man stor risk att trampa igenom och vricka foten i hålorna. På grund av mossan, vitsippsrötter och en mängd trädrötter blir det ingen luckring gjord heller utan jag bara lägger på kompost, löv och lite grenflis då och då, och oj vad sorkarna trivs.

Men nu har jag lagt upp en strategi. Kafferundan på morgonen ska inte bara gå längs den vanliga gången utan jag ska in bakom buskarna och trampa runt med bestämda steg (och kanske spikskor?).
Därför har jag idag röjt en stig mellan rhododendronbuskarna och aldungen, och fått upp en loppislampa i alstammen också. Det blev riktigt mysigt!

I aldungen hittade jag till min förskräckelse jättemyran som jag varit av med under några fina år. En morsdagspresent från en 5-åring får man ju inte slänga men man kan ju försöka fasa ut den på något sätt ändå.... men icke!!! Jättemyran har tydligen klarat 15 år i leran galant, och nu påstår givaren att den är unik och absolut inte får slängas!! Okej, då, om 15 år så kanske den kan få flytta till ett nytt hem.... man vet aldrig...  ;)




På andra sidan gången väntar lövsalen med ormdammen som inte har någon orm. Jag tror här behövs mer skydd i form av ormbunkar, gräs och frodiga skogsväxter, så nu ska jag slå mig ner med Torsten Wallins 'Sol eller skugga - trädgårdsplantering på växternas villkor', och se om jag kan få lite tips.

Jag blir som vanligt alltid tacksam om det är någon som vill ge förslag. Lera, mörkt och mycket trädrötter ska växterna tåla.


söndag 18 augusti 2013

Skördetider

Ibland blir det lite dåligt med trädgårdstid. Så har det varit här i Lunden den sista tiden vilket visar sig i igenväxta gångar, uppgrävda perenner och grenar knäckta av för mycket frukt. Idag kavlade jag upp ärmarna och agerade skördetröska.

Plommonträdet fullständigt dignar av frukt och det borde surra av insekter - men icke! Jag undrar var de är? Till och med de nedfallna plommonen är helt fria från både getingar och flugor. LIte skrämmande, men kommer det någon flygande så finns det i alla fall ett litet hotell att ta skydd i.

Det svarta mullbäret har också slagit alla rekord i år. Frukterna mognar ju väldigt ojämt så jag kan säkert mumsa mullbär i minst en månad till.  Det måste vara en av de godaste frukterna som finns!!

 I år prövade jag att förgro sättlöken i ett brätte. Jag vet inte om det var den taktiken eller en väldigt gynnsam sommar som gjort att jag nu kan fläta lök i metervara. Det hänger flätor på tork överallt! 
Men det är bara den gula som blev riktigt bra, den röda ruttnade och sharlottenlöken är ärtstor.

Och sen är det ju potatisen!! Jag har prövat hinkodling i några år och hädanefter ska jag aldrig sätta en potatis på friland igen. Så himla bekvämt och enkelt med både kupning, skörd och snigelbekämpning. De sista hinkarna tömde jag idag direkt på gräsmattan. Den behöver drejas!





... och som vanligt sitter Sune en bit ifrån och undrar vad i hela fridens dar jag sysslar med.

söndag 11 augusti 2013

Himalaya-björken - en liten beskrivning


HIMALAYABJÖRK

med det tungvrickande latinska namnet
Betula utilis var. jacquemontii 'Doorenboos'

Nu är det JAS-period och jag klipper för fullt i mina blödar-träd. Björken tillhör definitivt denna grupp och om man nu absolut måste ge sig på en björk med såg och sekatör så är det alltså nu man ska göra det. Min himalayabjörk är så ung så jag håller fortfarande på att stamma upp den lite så att jag ska kunna gå längs gången bredvid och så tar jag bort grenar som växter inåt i kronan och skaver mot varandra. Samtidigt passar jag på att hjälpa henne av med det smutsiga ytterhöljet så man kan se den vitskimrande barken i all sin prakt.



Hon ska bli 8-12 meter och är enligt uppgift härdig till zon 2. Min trädgård ligger på gränsen till zon 3 men jag har aldrig haft några problem med detta träd. Ja, det skulle vara några larver som dyker upp vissa år och kaläter rätt så bra. Bland 'bästa grannar' i min trädgård räknar jag häggmispeln som står planterad några meter bort. Dess vårblomningen är perfekt till björkens ljusa bark. Just nu, på sensommaren, är det den vita rudbeckian med chokladflockeln i bakgrunden som får matcha skimret.


Sen är det ett måste med en mängd vita narcisser, vivor och sippor och liknande som underplantering. Jag har börjat samlingen och tänker absolut utöka den vartenda år. Oj, nu närmar sig lökplanteringstider... i år måste jag vara på hugget så jag inte sitter och grämer mig nästa vår då alla vackra vårblommor visas upp i bloggarna.

söndag 4 augusti 2013

Liten blir stor... och bara större och större....

Gulbladig smällspirea - Physocarpus opulifolius ('Dart's Gold')

- ett inköp som fortfarande förvånar!

För ca 15 år sedan stod mitt växthus på en väldigt solig plats i vår trädgård. För att tomaterna skulle få lite naturlig skugga inköptes en gulbladig smällspirea 'Dart's Gold', med sluthöjden 1,2-1,5 meter enligt etiketten.
Efter några år fick jag börja formklippa spirean- rund. Sen blev det för skuggigt för tomaterna och vi flyttade hela växthuset, men jag fortsatte formklippa spirean - nu uppflugen på en stege. Till slut nådde jag inte in till buskens topp utan fick ändrade strategi igen - uppstamning.
Jag håller fortfarande på....!!!



Jag kan lätt stå raklång under buskens grenar och stega 5-6 meter från kant till kant. Visst kan man bli förvånad?

Lite efterforskningar och jag tror kanske att jag fått en namnsort som heter 'Luteus' och står omnämnd som kraftigväxande (3-4 m) och med gult bladutsprång och därefter alltmer grön.
För två år sedan planterade jag en bokhäck till vänster (man kan se bambukäpparna). ´Jag tror det kommer att bli fint när boken och spirean möts och förhoppningsvis döljer de komposthörnet effektivt.
Tänk vilken tur att jag inte fick den lilla fina 'Dart's Gold', då hade ju komposten helt dominerat bilden!

torsdag 1 augusti 2013

Tre semesterparker

The High Line

Är man trädgårdsintresserad har man de senaste åren knappast kunnat undgå att höra eller läsa om The High Line i New York, det gamla upphöjda järnvägsspåret som 2009 återinvigdes som en park. I dagsläget är den 1,6 km lång och har nyligen besökts av mig!




Med temperaturen dallrande runt 40-gradersstrecket var jag ganska ensam i den avlånga parkens mest solbelysta delar, och kunde njuta av planteringarna i lugn och ro.
 Visst kan man ana att Piet Oudolf har ansvarat för växtdesignen.



 De gamla järnvägsspåren är synliga här och där.


 Längs parkvägen finns det bekväma bänkar, dricksvattenfontäner och serveringar...


  ... och konstverk av olika slag.



Men allt detta kanske inte hade varit riktigt lika häftigt utan kulissen New York 
med Empire State Building som ett stort utropstecken i bakgrunden.



En ovanlig liten park som jag är mycket glad över att fått uppleva.

Rock Creek Park


Nästa park är bara en liten trädgård bakom ett gammalt stenhus. Jag föll för en underbar liten bänk under en rosenbuske. Men vad som verkligen fick oss att höja på ögonbrynen var skylten som förkunnade att besökare inte fick ta med sig skjutvapen in. Okej!!?! Är detta ett problem eller...? 
Efter lite funderingar kom vi fram till att alla FBI- och Secret Service-agenter håller nog fika-paus här inne. Vi befann ju oss i Washington och här kryllar det av dem.




Watkins Glen State Park

Den tredje parken är en liten pärla längs vägen från Niagara Falls till New York. Väldigt vacker och mycket populär. Vi gick i gåsmarch längs den välbesökta Gorge Trail. Men bortanför huvudleden var vi i stort sett ensamma och här hittade vi dessa bord... 
... och jag beslöt på stört att inte köpa nya trädgårdsmöbler i trä som jag tänkt mig. Ett sånt här bord vill jag ha!!! 



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...