Zebran som förlorade sina ränder .... och annat att undra över

De flesta trädgårdsägare känner till hur underliga saker ibland händer i den lilla täppan. Påverkan av klimat, genetik, sjukdomar, djur och behandling gör att växterna ibland inte riktigt beter sig som förväntat.

I år är min stora fråga 'vad hände med zebrans ränder?'

Zebragräset har stått på sin plats i över 10 år med fina ränder - i år är de borta! Det finns inte tillstymmelse till en rand på ett endaste blad. Inga som helt förändringar är gjorda runt om plantan. Förklaring på det??? - har jag ingen!















I många år har jag undrat över ginnalalönnens brokighet. Den är ett rotskott från en helt vanlig ginnalalönn och uppförde sig så under många år, men helt plötsligt dök det upp brokiga små blad.

De vanliga gröna sitter längst ut på grenarna och dessa små brokiga hittar man innanför, lite mindre och ofta buckliga. Moderplantan står fortfarande hos min mamma, helt grön och fin, så vad har hänt med min? Virus-sjukdom? Genetisk defekt? Inte en aning men busken växer på bra och skimrar fint men sin brokighet.









Sen är det gåtan med förra årets frösådd.
Röd snokört beställs från en firma. Jag glömmer att jag köpt den och beställer den igen från en annan firma. Alla fröer sås, kommer upp fint och till hösten planterar jag ut dem tillsammans med frösådd akleja i en nygrävd del av en rabatt.


Jag började undra när plantorna växte förbi aklejorna. Jag blev ännu mer fundersam när de lila blommorna dök upp. Men häpnaden är total när det nu även börjar dyka upp rosa blommor.
Har bägge firmorna samma underliga frökälla? Har jag fullständigt tappat kontrollen i vårens frökaos och lyckats så något jag inte visste jag hade, och vad är i så fall detta något - någon sorts veronika? Har det skett en mutation?   ....och var är snokörten?

Slutligen bjuder rosenhallon på ett 'hallelujah-moment'. Det är tydligen en mer fantastisk planta än vad man kan föreställa sig. Den planterades nere vid skogsbrynet inte så långt från gränsen till vår sommarstuge-granne. Ett år så hade den tagit sitt pick och pack och flyttat in till grannen. Inte en planta fanns kvar hos mig medan grannen tackade så hemskt mycket för gåvan. Några år senare var han mindre glad eftersom plantan spred sig för mycket där inne, men fortfarande inte en endaste liten bladspets hos mig. Till slut så fick grannen nog och drog upp alla plantor och några år senare eldade hans änka ris på platsen. Det definitiva slutet för rosenhallon kan man ju tro.


Så välkommen tillbaka från de döda får jag väl säga. Femton år på luffen men nu är den hemma igen.


Visst kan man bli fundersam i trädgårdsvärlden....


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Fembladig akebia (eller chokladvin?)

Plötsligt i paradiset

Bågarna bågnar