Blommig fredag - höstens krigare
Höstens krigare tyckte jag var ett svårt tema. Jag gick runt i trädgården för inspiration och visst, där pågår en hel del strider nu i hösttider.
Själv krigar jag med sork/mullvad som alltid verkar få lite extra energi såhär inför vintern. Det stora slaget står just nu i slänten där rosbuskarna undermineras och krokuslökarna puttas ovan jord. Lösningen är att jag fyller på mer jord, stampar och trampar, och slänger ner ännu fler lökar.
Ett annat krig pågår i fågelrabatten där de små bevingade kivas om talgbollarna jag börjat hänga ut.
En lite mer delikat strid pågår mellan mig och min granne, den tyska sommarstugeägaren. Just nu håller hon på att kapa ner buskar och en del träd på sin sida om tomtgränsen vilket innebär att det blir fri sikt in till oss (och tvärtom naturligtvis). Så fort hon kapat en del studsar jag fram och planterar nytt på min sida.
Jag har frågat om hon tänker ta ner mycket mer och fick svaret 'yes, if you like me too', varpå jag övertydligt skakade på både händer och huvud och svarade 'no please, we do like a bit of privacy'. När jag kom hem från jobbet dagen därpå var häcken bakom vår mogonsoffa borta och utsikten... ja, fri sikt in till grannens vardagsrum. Suck, vad var det hon inte förstod?!
Fula små strider allesammans, representerade av krigare utan både stolthet och värdighet, bara frosseri, hämdlystnad (?), dumhet och girighet!
Valet föll i stället på en växt som för mig representerar en krigare i växtvärlden. Att den blev höstens krigare beror på att den just nu är som vackrast även om den har en krigares själ året om.
Höstens krigare har rosa fluffiga blomställningar över ett gulnande bladverk med lila inslag. Mörka, fårade och taggiga stammar som tillsammans bildar ett oigenomträngligt buskage där bara småfåglar tar sig in för att njuta av de små mörkt lila bären:
Aralia .?.
Osäkerheten beror på att den från asien härstammande A. elata, eller parkaralia på svenska, är tydligen väldigt lik den nordamerikanska taggaralian, A. spinosa. Det är den sistnämnda som i sitt hemland kallas för 'the devil's walkingstick'.
Vad jag förstått så kallar vi här i norden bägge sorterna för djävulens promenadkäpp. Inte så konstigt om man tittar på den mycket taggiga stammen. Även bladskaften har taggar vilket gör den till en ganska så besvärlig buske om man skulle vilja gå i närkamp med den.
Att den skjuter ett och annat rotskott har inte jag haft något problem med, men vad jag kan läsa mig till så kanske den skulle trivas bättre i en något torrare jord och där bli ett större bekymmer. I min fuktiga miljö lider aralian av svampsjukdomar som gröper ur grenarna som dör av. Det är ett vanligt problem i hela min trädgård och i skogsdungen utanför, så inget jag brukar reagera nämnvärt på. Försöker skära bort det sjuka som jag ser bara. I aralians fall så skickar den glatt ut nya grenar under det skadade området eller ett rotskott, så jag har sen jag planterade det första lilla skottet för nästan tjugo år sedan haft ett konstant buskage med djävulska promenadkäppar. Om det sen är en amerikansk eller asiatisk käpp får jag ta reda på när lusten faller på.
Fler krigare finner ni hos Hélena Blandrosor och bladloss.
Oj, då - det är inte kul när man har en "besvärlig" granne som inte förstår sig på någonting vad gäller trädgård/mark! Känner igen problemet, fast vi har det motsatta med jättestora träd som faller ner och ställer till saker och ting på vår tomt.
SvaraRaderaDjävulens Spatserkäpp har min väninna och jag har blivit erbjuden småplantor ett otal gånger (vi bor ju på det ganska torra Gotland där den växer enormt), men jag har hitintills alltid tackat nej. Den är otroligt vacker, men jag gillar inte taggigt i trädgården. Det får räcka med rosor.....
KRAM
Susie
läcker växt med det rosa till det gula. Hemska taggar.
SvaraRaderaDu har ju lite krig bokstavligt då, men din tyska granne. Nåväl då får du ju en orsak till att plantera lite och det är ju aldrig fel. Snygg växt den där. /Anette
SvaraRaderaJobbigt med grannar som bara tar ner och bort .Vi har såna som inte tar bort det som faller på marken från deras fruktträd.Ligger massor med ruttna äpplen och luktar illa på tomtgränsen.Inte roligt.
SvaraRaderaHa en skön helg.
En fantastisk växt, och vilken färg. . Trevlig helg! Marika
SvaraRaderaDet där väckte minnen... En dag när jag kom hem hade grannen ovanför tagit bort nästan hela snåret mellan våra tomter och flyttat ut komposthögen precis till gränskanten. På grund av höjdskillnaden där jag bor därnere kändes det som de bodde i min trädgård. Sen vart de sura för att jag inte tog ner träd i andra hörnan som skymde deras utsikt.....
SvaraRaderaHar aldrig förstått vitsen med taggaralian - men hade heller aldrig sett bilder som dina. Vilka blomställningar och vilka bär och höstfärger - wow :)
Kram, Carina
Vilka underbara bilder på olika krigare.....så mycket vackert fastän vi är i oktober.......=)
SvaraRaderaTrevlig helg !
Kram Ninni
Det där första lät inte bra det blir väl plank hos dig då. Det andra var mer trevligt fina bilder du har med.
SvaraRaderaÖnskar dig en fin fredag
karm Meta
Så stilig tre!
SvaraRaderaIntressant att få bekanta sig med aralian. Fina bilder och helt klart en krigare.
SvaraRaderaTrevlig kväll
Anette
Inte kul att ha bataljer med grannarna. Hoppas du hinner plantera nytt i samma takt. Aralian är läcker med sina taggar. Planterade nyss ut en som jag frösått, undrar om den kan bli så stor här uppe, men det är väl inte troligt.
SvaraRaderaHa en finfin elg!
Ulrika
Det där med in- och utsikt ser vi olika på... Brukar för det mesta lösa sig om man "bara" pratar med varandra, men förstår din frustration. Inte kul det där.
SvaraRaderaDen där växten var en ny bekantskap, härligt!
Allt gott!
Katarina