tisdag 27 maj 2014

Hosta rätt och hosta fel

Funkia (eller Hosta som är det latinska, men kanske också det mest använda namnet), är enligt mig helt oöverträffad som perenn trädgårdsväxt. Finns nog något för alla smaker och nästan alla platser. Tacksam, tålig, någorlunda sjukdomsfri och dessutom inte speciellt attraktiv bland mina skadedjur -låter nästan för bra för att vara sant, men det är det inte.    
 
Jag har planterat mängder med hostor genom åren och även delat en del ett antal gånger så trädgården är ganska så belamrad med denna växt. (Min devis är : Har du bar mark, plantera en hosta!)


Sen finns det ju naturligtvis favoriter. De som verkligen har hamnat rätt och lyfter hela omgivningen. 
Som till exempel den stora grå H. sieboldii som är inhandlad någon gång på 70-talet av lilla mamma. Till mig kom den för snart 20 år sedan och är delad minst 3 gånger. Här mjukar den upp taggaralian och lugnar ner guldhumlen.


 Länge låg denna 'Sum and substance' på första favoritplatsen. Breder ut sig i lövsalen som en prinsesstårta och livar upp hela rummet utan att dominera. 


Den har dock på senare år blivit omkörd av 'Samuraj'. Sitter som en smäck i den japanska rabatten med lila, rosa och en del vita grannar. 


Läckraste kombinationen är 'Samuraj' med den frösådda Mitsuba bredvid min mörkbladiga fläder.
På andra sidan försöker jag få till en kombination med H.'Pinapple Punch', alunrot och mörk revsuga. Tror jag ska lägga till en regnbågs-ormbunke också. Kan bli lite glittrigt, eller hur? 


Sen har vi de som är mindre lyckade. En kantplantering med olika lime-färgade hostor (och en 'Striptease' som smög sig in i mixen) skulle stödja rudbeckior som stod planterade bakom. Undrar om dessa fortfarande finns kvar under den helt hysteriska guldhumlen. En liten bredare rabatt är kanske lösningen här, för inte kan jag väl börja riva väck en så livsglad planta? - och var kom förresten lupinerna ifrån?


Men här finns ingen ursäkt. En liten grönvit sak är antagligen planterad tidig vår då jag helt glömt bort hur stor silveraxet blir. Snart är de små bladen helt överväxta. Och den andra är ju inte bättre! Är det möjligen en 'Hadspen Blue' som jag lyckats trycka in i midsommarnävan. Ytterligare en räddningsaktion behövs!


Men sen.... hatobjektet nummer ett. Denna hiskeliga banan/vaniljkrämsfärgade hosta som jag flyttat runt, runt i en evig karusell. 'Åh', tänker jag när det är något som lyser till i någon rabatt, 'denna kan nog matcha bananhostan', och så flyttas den dit. Denna gången kommer jag inte ihåg vad det var som triggade flytten, kanske någon höstblommande sak som kunde ta upp konkurrensen. Nu står 'bananen' däremot i ensam majestät och slår ihjäl allt i sin närhet. Fy, vad den är äckligt jobbig, och dessutom seglivad. Men jag tror jag har platsen för den nu.... ensam i mörkaste dungen. Till helgen åker den upp och ner igen!



måndag 19 maj 2014

Uppehåll

Konstant regn sätter sina spår i trädgården. Blomningen regnar bort, sniglarna kommer fram och min redan ganska så fuktiga jord förvandlas till lervälling. Inte de bästa förutsättningar för att fira födelsedag med gäster som absolut ska beskåda trädgården.
Därför kan jag nu bara tacka dem/den/hen (?) som i sista stund skickade fram solen till vår lilla täppa så blommorna torkade upp, sniglarna kröp undan och leran skorpade till sig lite. 
Våra gäster vandrade runt i en trädgård som visade upp sig från sin, nästan, bästa sida.

Välkomna in!

Känn syrendoften hela vägen förbi den nyrenoverade kryddgården.
Här börjar det dofta av gräslök, timjan, dragon och citronmeliss, ända ner till...


 ... den romantiska rabatten. Här står löjtnantshjärta, kattfot och skyar av förgät-mig-ej för blomingen och kanske kan man ana en svag doft av kvarvarande hyacinter, som sjunger på absolut sista versen.


 Nere i den japanska hörnan har trädgårdens sista tulpaner rest sig från backen.
Kanske orkar de blomma några dagar till,  

 annars ger azaleans fantastiska knoppar en glimt av vad som komma skall.


 Längst ner i skogen blommar hundtandsliljan framför frösådd vit lundsköna.
Vackrare än jag föreställde mig vid planteringen...


...liksom den underbara fritillarian Ivory Bells.
Prova-på-erbjudande från Weibulls som jag nappade på. Inramade av hosta-blad på väg upp och mörkblommande brunnäva gör den sig otroligt fint bland trädstammarna.
Hoppas den är både härdig och sorkresistent.


 De små odlingslådorna utanför växthuset är sådda respektive planterade med tagetes.
Tanken är att sniglarna ska krypa upp till tagetesen och bli klippta,
 medan sallaten växer vidare i lugn och ro i lådorna bredvid. (Fan tro´t)


 Med så blöta väderprognoser kom lyktorna aldrig på plats ute i träden utan blev upphängda i växthustaket.
Det blev så bra så där får de hänga kvar och bidra till magiska sommarkvällar.


Det blev en riktigt härlig födelsedag där både huvudpersonen och gästerna var nöjda...
...och nu regnar det igen!

fredag 9 maj 2014

Zoom på ormbunkar



Nu börjar ormbunkarna ersätta vitsippsmattorna nere i lövsalen och området får en helt annan karaktär. Just ormbunkar är ofta fantastiska när de rullar upp sig ur jorden och jag har några favoriter i mitt samlingshörn.




 
Den här t.ex. som rullar upp sig med de mest fantastiska skruvar. En gåva från min numera bortgågne granne. Han var mycket givmild med sina växter, men vid den tiden så tyckte jag inte det var så noga med namn och sorter så många av hans gåvor heter 'okänd'. Han var tysk professor och forskare av just ormbunksväxter, så kanske är det inte så väldigt vanliga ormbunkar jag fått av honom. Men även om det är helt vanliga skönheter så är väl huvudsaken jag vårdar dem ömt.



 Frilandsadianthum med sina små luftiga bollar som vecklar ut sig till ginkoliknande bladsamlingar...


 ...och japanskt mahoniabräken med hårt rullade taggade drakhalsar som flyger iväg - underbara!


 Ytterligare en okänd favorit. Anonym lite senare på säsongen men de stora håriga halsarna är fantastiskt vackra. Speciellt när solen skiner på dem och de glänser i brons - något jag aldrig lyckats fånga på bild.


 Fler okända uppstickare....


...men även kända favoriter som safsa och pärlbräken.
Och jippi, ännu fler är på gång!

fredag 2 maj 2014

Äng av sillsallad

Vad är en äng? En gräsbeväxt yta med örter och eventuellt ängsblommor är väl den korrekta beskrivningen, men ängskänsla, vad är det? Är det en rabatt planterad med traditionella ängsblommor som vallmo, prästkrage, blåklocka o.s.v. eller är det vad betraktaren uppfattar som en äng. Jag hoppas på det sista för detta året tycker jag att min björkplantering har tydlig ängskänsla - utan en endaste ängsblomma.
Någon kanske tycker det är en sillsalladsrabatt men ha, då har denne någon inte sett mina övriga rabatter!!!



 En vilt spridd nunneört som dök upp som ensam planta för bara något år sedan och störde mig rejält. Vilken tur att jag inte utrotade den! ...och dessa ensamma tulpaner som bara poppar upp lite var stans. Var kommer de ifrån?? Ett randgräs som jag trodde skulle vara mycket mer aggresivt. Kanske håller nunneörten den tillbaka.


 En sorts Tiarella köpt som "vårflört'' och en pingstlilja 'Thalia' (har jag verkligen planterat Thalia här??). Förgät-mig-ej har väl ett av växtvärldens mest poetiska namn. Otroligt fina mattor fixar den också, plus i kanten för det.

Och sen en fritillaria som jag hittade i realådan för några år sedan. "Uva vulpis" eller grå klocklilja. Hur den kan hamna på rea fattar jag inte  - är den inte helt underbar!!? Dubbel vitsippa och jaha, minsann, det var hit jag flyttade Brunnera "Looking Glass" förra året. Räddad från en mycket mer aggressiv omgivning där jag återigen lyckats skapa mig en sillsalladsrabatt modell värsting. Visas kanske vid annat tillfälle....



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...