De fula överfallens tid

Inte nog med världen i stort tycks präglas av råhet - även hos oss har våldet varit på besök! 

Sune har blivit överfallen av något som gett honom stora sår på rygg och bakben. Efter en tur till veterinären kommer han hem med olika mediciner som han glatt glufsar i sig. Två dagar senare orkar han varken stå, gå eller äta själv och vi får droppa vatten i mungipan på honom. Veterinären misstänker blodförgiftning, men ger oss en gnutta hopp med orden att det kan vara så att Sune inte tål medicinen. Vi greppar halmstrået och slutar medicinera, tvångsmatar den halvdöda katten och sen får han sova inlindad i en filt bredvid mig. Tidigt på morgonen vaknar jag av att han missnöjt protesterar mot trängsel och inlindning, han vill sova själv på golvet! På morgonen knaprar han i sig en halv godisbit och några droppar vatten, och vid deadline som vi satte till 11:30, reser han sig och går ut en sväng i trädgården. Stående ovationer!
Ett typexempel på att det alltid finns hopp (och Sune har nu lärt sig att det är väldigt trevligt att bli handmatad liggande i någons knä). 


Under tiden Sune vänder i pärleporten så störtar kung Bore ner över oss med både snö och is. Buskar och träd ligger knäckta och skadade ute i trädgården, men vad gör väl det så länge Sune ligger på altanen och förnöjt tittar på rådjur, fåglar och små gnagare som stökar där ute i den vackra världen vi lever i.


Nu ska jag gå ut med ett leende, vara trevlig och hjälpsam, hålla upp dörrar, visa hänsyn och praktisera det som kallas vanlig, enkel hövlighet.... skulle någon drabbas av detta så hoppas jag innerligt att man inte behöver skriva om det på sociala medier utan ta det som en självklarhet i en alltmer vänlig och hoppfull tid!


Kommentarer

  1. Hua, stackars Sune! Skönt att han har piggnat till nu i alla fall. Önskar er en skön helg :)

    SvaraRadera
  2. Hvor er det vidunderligt Sune er ved at blive rask igen! Jeg holdt helt vejret imens jeg læste om stakkels Sune men puha, godt det gik godt :-)

    SvaraRadera
  3. Skönt att det vände och att Sune ligger på altanen igen. Det är spännande det där hur ett leende och lite vänligt skapar ringar på vattnet. Och tänk så lätt :) Tror också mer på att praktisera än skriva...

    Kram, Carina

    SvaraRadera
  4. Men herre gud vilka otyg till människor det finns!!! Blir så ledsen för er och Sunes skull. Håller alla tummar och tår att han sakta men säkert piggnar på sig!!!
    Massor av varma kramar till hela familjen!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång. Själv läser och följer jag många bloggar utan att kommentera. Detta då jag för det mesta läser bloggar på mobiltelefonen och det blir ofta så konstiga ord då jag försöker skriva på min lilla skärm. :)

Populära inlägg i den här bloggen

Trädgårdströtthet - finns det?

Vy Tre

Överblick