fredag 29 april 2016

Blommig fredag - Drömmar om rosa!

Det får bli en favorit i repris.

Prunus 'Accolade' som nu börjar blomma är en dröm i rosa. Planterad precis utanför vardagsrumsfönstret där soffan står, så kastar den ett skimmer över alla som slappar där. Under den här perioden förvandlas jag till en riktig soffpotatis  :)
Förr om åren har trädet invaderats av domherrar som plockar av blomknopparna och slänger dem på marken (!?), men i år har jag kommit på botemedlet för detta. En eller två fågelmatare med solrosfrön och de små fåglarna samlas där i stället. Lysande i all sin enkelhet!



Fler drömmar om rosa hittar ni hos Bland rosor och bladlöss.

söndag 24 april 2016

Mätt på vårens mattor? - aldrig!

Så länge jag varit trädgårdsintresserad så har jag drömt om en sån där fantastisk vårmatta. Jag köpte mängder av små påsar och grävde ner under träd och buskar men ingenting hände tyckte jag. Där jag planterat lökarna kom det upp en litet gäng... samma lilla gäng, år efter år.

Så småningom kom jag på att knepet var delning och flyttning. Flyttade jag en buske eller perenn så följde kanske en del lökar med och etablerade sig på sin nya plats. Några små lökar fick mellanlanda i komposten tillsammans med en död eller överflödig perenn och andra följde med då jag helt enkelt flyttade jord. Plötsligt började det dyka upp små gäng lite överallt, och sen gick det fort.

Idag har jag allsköns lökar nästan precis överallt. Blandat med vårperenner blir det härliga mattor, precis sådana som jag så länge drömde om. 

Synen stör nog en hel del kloka trädgårdsmästare då jag tillåter det som av många helt rätt klassas som besvärliga ogräs. Just nu är det svalörten som lyser upp lite överallt. Den fick en rejäl skjuts då vi grävde ut för dammen och flyttade runt den överblivna jorden. På vissa ställen får den breda ut sig som den vill medan jag försöker hålla den i schack på andra. Här vid jätteramsen och nunneörten Beth Evans får den gärna vara kvar.

För snart 15 år sedan fick jag en gullviva av en vän och genom åren har jag också planterat lundvivor. Eftersom dessa lätt korsar sig med varandra kan det vara hybrider som nu återfinns i både röda och orange nyanser. Gullvivor korsar sig också med jordvivor och en trädgårdsviva uppstår, och där har vi kanske en förklaring till alla de vivor som jag inte har något minne av att jag planterat. 
Något som jag däremot har koll på men tydligen får vänta på förgäves är tillkomsten av den lilla svavelsippan. Det är en korsning mellan vitsippa och gulsippa och jag har massiv förekomst av bägge... men vill de korsa sig?... icke!
En del mattor har jag svårare att få fart på. Balkansippan är en sådan. Jag älskar speciellt den blå varianten men den är svårflörtad trots att jag delat den och dränerat dess lilla markplätt både en och två gånger. Men så är det med vissa saker, de vill helt enkelt inte!
I höstas komponerade jag en ny vårmatta på platsen där den gamla syrenbersån stod. Gula påskliljor med underplantering av ljust gula mininarcisser och blå och lila hyacinter. Nu när jag ser blomningen så tror jag att jag ska lägga till pärlhyacinter nästa år. Den bredbladiga med mörklila botten och blå topp. Sen kommer ju den alltid lika spännande naturen och blandar sig i.... Vad kommer att dyka upp här helt spontant? Svalört känns just nu som ett säkert kort, förutom syrenskott och kirskål då!



fredag 22 april 2016

Blommig fredag - Ja, vad ska man säga

Som ett litet skogstroll sitter han där, Sune, och lyssnar efter alla smådjur som prasslar bland fjolårslöven. Visst är han söt? Snäll, go och kramvänlig, eller hur?

I nästa sekund kommer hans sanna natur fram och han kastar sig över mina träd med alla klorna utspärrde. Här ska vässas! Barkflagorna ryker, småfåglarna flyr för sina liv.....  
...och jag slänger upp altandörren för att ryta åt honom. Det är då han tror det vankas mat och plöjer genom rabatterna i full fart med hela sin lilla trinda kropp. Ett spår av avbrutna tulpanstjälkar visar Sunes väg.

Han är även en småvresig gammal herre och man vet aldrig om han tycker att en klapp på huvudet är en personlig förolämpning och man får man smaka på alla hans nyvässade klor.
Dessutom tar han även gärna en tupplur i mina planteringskärl, och alla odlingslådor och grönsaksbäddar är inhängnade med nät eftersom han ser denna mörka, nysådda, öppna jord som sin alldeles egna toalett. Suck!

Ja, vad ska man säga... vi älskar honom ändå!


Fler 'ja, vad ska man säga' hittar ni hos Bland rosor och bladlöss.


tisdag 19 april 2016

Vårens Topp Tio

  • 10. Den första krukan planterad, med frosttåliga violer och primulor.
  • 9. Tandrotens första blommor. 
  • 8. Fågelkvitter i himalajabjörk. 
  • 7. Vitsippor som täcker marken under nyutslagna blad på en gulbrokig spirea.
  • 6. Gångar som knappt kan urskiljas bland alla blommor.
  • 5. Påskliljor mot en bakgrund av en körsbärskornells gula blommor och en strimma blå himmel.
  • 4. Enkla jordvivor bland vitsippor. 
  • 3. Dårört, den giftiga skönheten som förr användes som häxmedicin. 
  • 2. Blåstjärnor framför en mossig gammal trätrappa. 
  • 1. ...och så plötsligt när man tar sin kvällspromenad: doften av viol. 



fredag 15 april 2016

Blommig fredag - Vårens första!

Vårens, och årets, första projekt har dragits igång. Och det avslutades lika snabbt....

Vi har sparat några stambitar från den stora häggdungen som bröts sönder i vintras och de har jag tänkt använda för att bygga en mycket enkel variant av stumpery i mitt ormbunkshörn. Jag och min medhjälpare stegade glatt ut i skogen för att bära in stambitarna. Det var inte många meter vi skulle bära men jösses vad tungt det var. Vi fick pausa 5 gånger och medhjälparen klagade över stramande muskulatur i underarmen medan jag själv fick några kraftiga blåmärken. En enda liten stam fick vi på plats och sen mäktade ingen av oss med tanken på att ge oss på fler. Det slutade med att jag hämtade några pinnar och stack ner lite här och var för att störa en envis mullvad och sen gick vi in.




Nu börjar operation bearbeta K så att han går ut och sågar upp stammarna som är kvar i mindre, mer hanterliga bitar. Sen får jag se om det blir en fortsättning på projekt 'simple stumpery'.

Fler vårens första hittar ni hos Bland rosor och bladlöss.



tisdag 12 april 2016

Att döda en svavelpion

Jag är så glad att jag lyckades hejda grannens skövlingar senaste gången hon fick besök av sina speciella trädgårdsvänner. Vännerna är ett medelålders par från ett sydligt grannland och de brukar dyka upp under en veckas tid mitt i sommaren och de är totalt bindgalna med motorsågen. Så fort hälsningarna är avklarade så dras sågen igång och sen blir det bara paus för att elda ris och fika. Senaste gången lyckades jag hejda dem med motorsågen halvvägs in i hasselbusken. Halva busken står faktiskt på min tomt och den sidan lämnade de motvilligt ifred efter mina högljudda protester. Tanten erbjöd sig därefter att skicka in maken med motorsågen i min trädgård för att 'snygga till lite'. Jag nästan skrek 'Nein, nicht' och gjorde kraftig avvärjande handrörelser. Snacka om mardrömsscenario!!


Nu står hasslebusken kvar och ger lite utsynsskydd, för i mina ögon är inte grannens tomt längre så vacker att skåda. Maken som gick bort för 7-8 år sedan var mycket trädgårdsintresserad och anlade en fantastisk lundträdgård men många vackra träd och buskar. Han berättade en gång att han planterade trädgården med tanke på att hans mycket yngre fru skulle kunna ha kvar stugan med minimalt besvär med att sköta trädgården även efter hans bortgång.


Längst ner i min trädgård använder jag samma metod som han gjorde. Buskar, träd och ett fåtal perenner som trivs och sköter sig själv. Absolut inget gräs att klippa. Det enda besväret är att stampa till sork- och mullvadshögar, Just nu är platsen översållad av vitsippor och mellan dem är ormbunkar på väg upp. Bedårande vackert tycker jag.

Innan trädgårdsvännerna började komma på besök såg det likadant ut hos grannen... nu: se bild till höger. Men visst fick han rätt i att frun har minimalt med skötselbesvär. Hon betalar en annan granne för att var 4:e-5:e dag komma förbi med sin åkgräsklippare och köra fram och tillbaka i tjugo minuter. Till och med K som är har ett väldigt tolerant och öppet sinne undrar 'Varför'?

Naturligtvis måste alla få göra i stort sett vad de vill på sina ägor men ibland önskar jag att jag kunde få vara med och bestämma, bara litegrann. Speciellt en gång då jag kom hem och upptäckte att en utav vännernas risbränder anlagts i en stor rabatt där maken hade planterat en helt enorm svavelpion. Frun visste inte ens vad det var för något när jag senare undrade om de hade grävt upp den innan eldningen startade. 


Nu har jag min egen svavelpion, min egen visippsmatta och tack och lov en halv hasselbuske kvar. Skulle K överleva mig och börja härja med elden så hoppas jag det finns en klok person som hejdar honom i tid!




fredag 8 april 2016

Blommig fredag - förändring

Matsalen i förfall


Ända sedan vinternatten då det föll en halv meter snö som knäckte plommonträdet, har jag funderat över vad det ska bli av jordplätten där trädet stod. Roten finns fortfarande kvar under ytan och inget vi orkar plocka upp i år. Spaljéer, stolpar och brädbitar har satts upp då behov uppstått och ser bara slarvigt och trist ut.
Pallkragarna har gjort sitt och nya ska införskaffas. Jag brukar ha två stycken längs med gången och bredvid växthuset är sex kortsidor ihopsatta till en ring. Tyvärr invaderas den varje år av trädrötter oavsett vad jag bottnar med så i år ger jag upp. Vad ska jag ha där i stället?

Krukodling?, en 'äng' med fjärilsblommor?, fler runda pallkragar?, en ny sittplats?, sparrisbädd?

Det är roligt med förändringar även om de är påtvingade. Planerandet, planterandet och (om jag kan engagera K och hans verktyg) byggandet av det lilla extra, sätter en liten guldkant på min vardag. Blir sen resultatet bra så är det ett jättestort plus i kanten. Annars är det bara till att börja om igen.

Just den här karamellen kan jag suga länge på och vela fram och tillbaka. Kanske lägger vi till och med grönsaksodlingen på hyllan och låter detta bli den nya platsen för hängmattan. Ett stillsamt gungande under mullbärsträdet låter väl också väldigt frestande?  :)

Fler förändringar hittar ni hos Bland rosor och bladlöss.



söndag 3 april 2016

Säsongen har startat och den är röd

Vilken underbar helg! Solen har inte visat sig speciellt många minuter men temperaturen har tillåtit trädgårdsarbete från förmiddag till långt in på sena eftermiddagen. Mycket har hänt och mer ska hända är tanken. Men viktigaste och absolut roligast är att strosa runt och upptäcka allt som är på gång i rabatterna.

Nunneörten Beth Evans har slagit ut lite varstans i trädgården. Paeonia delavayi 's knoppar är sprickfärdiga medan den röda flikrabarbern redan sprängt ut några blad. Se och häpna... inga snigelskador! Jag hoppas att de flesta kryper direkt till mina ölbarer för att få sig en sista fylla. 



Nere i lunden slår de första jordvivorna ut samtidigt med vitsipporna och ovanför visar den amerikanska strimlönnen upp de vackraste knoppar. Det enda som stör idyllen lite är hackspetten. Högljutt håller han på att söka igenom alla gamla träd utanför tomten efter insekter, men emellanåt kommer han in och tömmer mina fågelmatsbehållare på de sista fröna. Eller sista förresten, jag ska nog köpa en omgång till innan jag slutar matningen för denna säsongen.



Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...