Inlägg

Visar inlägg från 2017

Presentträd

Bild
Jag råkar ha födelsedag mitt i bästa planteringperioden och en trevlig tradition är min mammas mycket spännande presenter. Hon är väldigt kunnig och intresserad av trädgård, och har genom åren letat upp de mest fantastiska växter åt mig. I år blev det en riktig höjdare med en Tilia henryana, kinesisk lind, vars blad är otroligt vackra! Hela bladkanten har små spetsar vilket får en att undra vilken funktion de fyller vid sin naturliga växtplats. Dessutom är nyare blad rosaskimrande vilket gör det till ett av de vackraste vårträden. Nu väntar jag med spänning på höstfärgen. 
En av hennes tidigare gåvor är numera ett rejält träd. Det var ingen födelsedagspresent utan ett övertagande från en trädgård som mina föräldrar skulle flytta ifrån. Inget namn men 'antagligen någon typ av salix'.... någon som är duktig på trädidentifiering med hjälp av stambilder? 
Utväxten är Svante som visat sig vara en entusiastisk trädklättrare. Tyvärr så klarar han bara av att klättra uppåt, så numera…

Persikoskörd

Bild
Persikoträdet 'Frost' har jag haft i ca 15 år. Först stod det planterat i rabatten och drabbades varje år av krussjuka. Då flyttades det in i växthuset varpå krussjukan försvann och trädet frodades. Så småningom blev platsen alltför skuggig så vi beslöt att flytta hela växthuset, med träd och allt, till ett soligare läge och här har det fått stå ifred sen dess. Trädet är planterat på den östra långsidan med rotsystemet mestadels utanför huset och sen spaljerat längs med snedtaket. Numera är det ett ständigt pincerande av långa, tunna grenar bara för att komma in i växthuset och med några års mellanrum kapar jag både smala och grova grenar rejält. Efter den beskärningen får vi vänta ett par år innan vi får skörda igen, men då förlåter man allt besvär trädet orsakar.

Såå gott att kunna avnjuta självplockningspersikor i sensommarsolens sken.


Äntligen mötas de...

Bild
Två sensommarfavoriter blommar nu tillsammans i en av mina rabatter, blodormroten 'Firetail' och violrutan 'Kina'. Den senare kommer från frö jag fick sänt till mig av Ulrika med bloggen Spett och Spade för två år sedan. Sniglarna gick hårt åt plantorna i våras men de kom igen och en av dem blommar nu för första gången. Det var inte min avsikt att de skulle samplanteras men det är riktigt vackert, så inspirerad av samarbetet har jag nu flyttat ihop några utav mina vitblommande violrutor med den vita blodormroten.

Kina-plantorna har förutom vackra blommor även väldigt läckra lila stjälkar vilket tyvärr försvinner bland blodormroten. En del utav plantorna ska därför flyttas till dammkanten där de kan stå ensamma och glittra. .... om de nu klarar mina ständiga omplanteringar.

Hybridmejram

Bild
Hybridmejram hade jag aldrig hört talas om förrän jag spontanköpte en planta förra hösten. Trodde det var en liten ömtålig sak för höstkrukan och blev därför glatt överaskad då jag återfann den i slänten igår. Lika vacker som när jag planterade den i fjol.  Har nu läst att det är en lättodlad kryddväxt som sprider sig i sandig jord och soligt läge och dessutom älskas av bin och fjärilar. Ibland blir det full pott!

JAS-jobb

Bild
Finns det något roligare än att ge sig på träd och buskar med sekatör, såg och grensax?

Jag har lite grovt sett 3 mål med min beskärning:

Det som ska ge ett vackert lövtak. Jag försöker få fram en passande krona genom att spara eller ta bort vissa huvudgrenar och sen glesa ut bland smågrenar så att ljuset silas in lagom mycket. Detta gör jag t.ex i lövsalen eller med linden vid vår matplats.

Det då jag strävar efter ett träd med grova grenar i en vacker form. Här klipps många smågrenar bort längst ner så de grova kommer fram. Himalayabjörken och de små carmencitarönnarna får denna behandling.

Det då jag försöker få fram en någorlunda rak, ståtlig stam och lägger ingen större vikt på kronan. De som står tätt nere i skogen sköter uppstamningen i stort sett själva, men de med verkligen vackra stammar men ingen vidare krona hjälper jag till att stamma upp, som t.ex cypressen.

Det är alltid lite nervöst när jag sätter sågen i trädet och det inte finns någon återvändo men högst tillfredsställa…

Väl värd väntan!

Bild
Äntligen blommar porslinsanemon (Anemonopsis macrophylla) i min trädgård.
Efter 5 års misslyckade frösådder så snubblade jag över en liten planta på en plantmarknad för två år sedan och sen dess har den stått planterad i det gamla traktordäcket nere i ormbunkshörnet.
Det har varit en mycket kall vår, en regnig sommar och värsta snigelåret hittills men inte en skada syns på bladen. Två av blomknopparna har fått vad som ser ut som tidiga insektsskador men det finns totalt 5 knoppar så med lite tur får jag njuta av 3 blommor totalt. Är man lite nördig eller?



Örfilar man verkligen igelkottar?

.mpg: .mp4:


Det dräller av små igelkottar i trädgården. Jag hoppas Svante lär sig att lämna dem ifred och inte lappar till dem fler gånger!

Lotta

En återkommande årlig strid

Bild
Varje år förser jag mig med yxa, spade och en kraftig, men något misshandlad grensax, och ger mig ut för att slåss mot detta hemska trädgårdsgissel: rotskott!
Jag avskyr rotskott!
Ibland önskar jag att det framgått tydligare vad jag hade att vänta då jag inköpte och planterade vissa växter.

Som blodhäggen bredvid altanen som skickar upp långa, tunna och sega rotskott tätt intill huvudstammarna. En timme eller två med en vass maskrosupptagare för att krafsa fram deras bas och sen yxa för att få väck det grövsta. Något år prövade jag att ringbarka skotten och låta det bero... det gör jag inte om! De döende skotten verkade trigga igång en formidabel skog av skott nästa år.
När jobbet väl är gjort njuter jag återigen av de grova släta stammarna som jag omger med stenar i en förhoppning att de hejdar stinknävan något.


Sen har vi körsbärsträdet och schuberthäggen nere i skogen. Här talar vi flera meter rot med små uppstickare längs nästan hela rotsträckan. Tack och lov ligger rötterna ofta …

Skördetider!

Bild
Det är ren glädje att gå ut till pallkragarna och fylla en korg med färska kryddor och grönsaker till både tallriken och vasen.  Tänk vilken lyx det hade varit att få avsluta måltiden med några mogna mullbär.... men nej, i det trädet härskar koltrastarna, och de är väldigt morgonpigga och snabba på att plocka de färdiga svarta bären. 

 Mullbärsträdet har blivit väldigt högt och brett och skuggar bärbuskarna under det. Jag funderar på att ge upp de fåtal bär jag kan få från de lägsta grenarna och göra en rejäl uppstamning.
Mullbär tillhör blödarna som ska beskäras nu under JAS-perioden men just nu känns det tufft att ge sig på de dignande grenarna så det blir nog till att vänta in september.


Hatar sniglar häxört?

Bild
Regn, regn och så lite regn till. Sniglarna väller fram och de har tuggat i sig väldigt mycket i sin väg.
Så min fundering är: hur kommer det sig att jag aldrig, varken denna sommar eller förra, har hittat en enda snigel i mitt lilla hörn med dvärghäxört. Några meter längre bort kryper gult penningblad tätt mot marken och där hittade jag nästan 30 stycken sniglar på två kvadratmeter efter det sista regnet. 


Möt Svante...

Bild
...familjens nytillskott. Just nu i hårdträning för att bli den bästa sork- och mullvadsjägaren.

 Stor potential (har redan dödat en spindel) och otroligt söt. Kanske allra sötast när han plötsligt slänger sig på rygg med tassarna i vädret och snarkar loss. 


Ingen rosträdgård

Bild
Under en period var jag fast i rosornas värld och planterade en hel del. Gammeldags buskrosor eller engelska austinrosor var favoriter. Det finns inte så många kvar idag men de som står här är vanliga, tåliga, blomvilliga och ibland fantastiskt doftande ljuvligheter. Alltså rosor som varken behöver så mycket jobb eller ens gödning. Mina får i stort sett inget av det.

Först ut är Poppius. En stor och hög rosbuske som blommar mycket bra trots sin något mörka placering. Lika blomvillig är Flammentanz som tittar fram genom spjälorna i grinden. Tyvärr doftlös men det uppvägs av en mängd röda blommor och ett friskt bladverk. Den får en extra liten kick med Valdemar som bakgrund. 
Den enorma Valdemar som alltså slår alla andra med hästlängder vad gäller blomning. Han klättrar litegrann på sin båge, men till största delen har han lämnat bågen och gett sig upp i både blodhäggen och ormhasseln som står bredvid. Går man ner till dammen och tittar tillbaka mot huset så ser man Valdemars baksida b…