En återkommande årlig strid

Varje år förser jag mig med yxa, spade och en kraftig, men något misshandlad grensax, och ger mig ut för att slåss mot detta hemska trädgårdsgissel: rotskott!
Jag avskyr rotskott!
Ibland önskar jag att det framgått tydligare vad jag hade att vänta då jag inköpte och planterade vissa växter.

Som blodhäggen bredvid altanen som skickar upp långa, tunna och sega rotskott tätt intill huvudstammarna. En timme eller två med en vass maskrosupptagare för att krafsa fram deras bas och sen yxa för att få väck det grövsta. Något år prövade jag att ringbarka skotten och låta det bero... det gör jag inte om! De döende skotten verkade trigga igång en formidabel skog av skott nästa år.
När jobbet väl är gjort njuter jag återigen av de grova släta stammarna som jag omger med stenar i en förhoppning att de hejdar stinknävan något.


Sen har vi körsbärsträdet och schuberthäggen nere i skogen. Här talar vi flera meter rot med små uppstickare längs nästan hela rotsträckan. Tack och lov ligger rötterna ofta inte så djupt, så spade för att få upp hela sträckan och grensaxen för en snabb separation brukar räcka. Sen naturligtvis återplantering av alla stackars växter som jag dragit upp i processen. Runt dessa träd planteras inget ömtåligt!


Några som jag visste skulle skjuta rotskott då jag planterade dem är taggaralian och rönnsumaken. Detta utnyttjade jag för att få till ett litet buskage. Fungerade perfekt med omgivande gräsmatta. Tyvärr fick jag för mig att plantera en rabatt lite för nära så nu gräver jag upp araliaskott bland hostor och nysrot. Dumma mej! 


En som jag starkt funderar på att slänga ut för gott är dvärgsyrenen 'Palibin' på stam. Om det är liguster eller bondsyren den är ympad på vet jag inte, men något livskraftigt är det. I bästa finrabatten bland mina fåtal rosor sticker skotten upp. Djupt nerifrån dessutom så de ett riktigt gissel att bekämpa. Här hade en liten varning vid inköp varit befogad, tycker jag.

I slutet av rotskottsdagen står jag ofta med en mängd långa rötter och jag sänder en tacksam tanke till den bloggare (minns inte vem) som gav tipset att snurra kransar av dessa. Numera hänger det rotkransar lite överallt både inne och ute och ger lite lön för mödan. Just denna är från förra årets strid med den japanska träddödarens rödaktiga rötter.





Kommentarer

  1. Hej Lotta!
    Det kan inte vara lätt att hålla ordning på rotskotten, med så många träd. Har ett krikonträd som skjuter upp små skott lite här och där, de är så små, så det brukar gå att riva upp. Förra sommaren fällde kommunen några aspar intill vår tomtgräns. Nu växer det en hel skog av små träd, och de kommer in i vår trädgård, rensar och rensar, men rötterna är stora och tjocka, så dem rår vi nog inte på. Ha en fin söndag /Marika

    SvaraRadera
  2. Ja det är verkligen ett gissel; rotskotten. Har jagat många under årens lopp också. Håll ut!
    //Helene

    SvaraRadera
  3. Så smart att göra kransar av "skräpet"!
    Ha det bra!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång. Själv läser och följer jag många bloggar utan att kommentera. Detta då jag för det mesta läser bloggar på mobiltelefonen och det blir ofta så konstiga ord då jag försöker skriva på min lilla skärm. :)

Populära inlägg i den här bloggen

Trädgårdströtthet - finns det?

Vy Tre

Överblick