onsdag 30 november 2011

Äntligen i rätt tid!

De senaste morgnarna har jag tagit Sune och kaffekoppen med mig ner till bänken i lövsalen.
Det är en fantastisk start på dagen att se de vita julrosorna lysa upp novembermörkret, och i morgon bitti blir det första gången som det finns blommande julrosor i trädgården under självaste julmånaden. Ren lycka!

Jag älskar de gamla sägner som ibland är förknippade med växter. Enligt en av dessa symboliserar julrosen tårarna från en herde som grät över att han inte hade någon gåva till det nyfödda Jesusbarnet. Där tårarna föll växte de underbara blommorna upp och herden kunde överlämna sin gåva.


 
fotograf: A

Det latinska namnet Helleborus betyder nysrot vilket syftar på de pulveriserade rötternas förmåga att framkalla nysningar (vilket var ett tecken på sanningssägande). Rötterna har använts flitigt i medicinskt syfte trots (eller kanske på grund av) att de är giftiga. De gamla grekerna tog till julrosens rötter då man ville bota sinnesförvirring och i häxornas värld drev de ut onda andar. Medan namnet Helleborus har grekiskt ursprung är namnet på den växt vi kallar nysrot, Veratrum, en låneöversättning av grekiskan.

Om detta kan man läsa i den förträffliga boken 'Växternas namn' av Jens Corneliuson - se där fick jag in ett julklappstips också!


lördag 26 november 2011

Friska vindar i advent

Det var en gång en ung mamma som tyckte om att fira en traditionell jul. Ärvda, gammaldags röda glaskulor hängde i granen, under stod en ståtlig halmbock och en traditionell adventsljusstake lyste i fönstret. Vackert och fridfullt var det, och mamman myste och bakade julgotter i gammal god anda.
 En jul kände sig mamman extra snäll och sa till sina två små söner:
"I år får ni klä granen, killar",  i tron att de små pojkarna skulle nöja sig med det gamla pyntet och kanske hänga dit en och annan egentillverkad smällkaramell.
"Hurra", skrek pojkarna och klappade sina små händer, "vi vill ha en Kalle Anka-gran."
Den snälla mamman hajade till lite men tog med sig barnen till affären för att välja ut lite fler kulor. Några guldiga och kanske en och annan grön kan ju inte vara så farligt, tänkte den arma människan.

Den dagen startade hon helt omedvetet en tradition.... varje år därefter skulle det inhandlas nya kulor i de mest hiskliga färger...
Granen har sen länge passerat Kalle Ankas mesiga dito. Rött, guld, silver, blått, grönt, lila, turkos, rosa .....när färgerna sinade tog mönstren vid. Året då det inhandlades svarta kulor så satte mamman ner foten och konfiskerade dem på studs. De får bara hänga i en liten egen gran eller gren ute i hallen. Som straff för sin inskränkthet fick hon se hur den stora granen lindades in i en ljusslinga med 7 olika blinkfunktioner, varav en skickar henne rätt tillbaka till 80-talets stroboskop-disco.
Nu har pojkarna nått den åldern då de knappt märker eller bryr sig om det står en gran i vardagsrummet eller inte, så nu kan mamman smyga tillbaka sina vackra röda glaskulor och den lilla halmbocken.

Vill hon det då??
Nej ... hon har helt befriat sig från de traditionella bojorna och svävar nu ut på alldeles egen hand.




 Årets första advents-arrangemang. Inte ett halmstrå i sikte - 
blått papper, blått glaskross och blå hyacinter med en liten brun plåtgran under den psykedeliska stjärnan.



 Till andra advent ska den enorma svarta stjärnan med guldnitar vara på plats...
...hmmm.... finns det svarta julstjärnor?.... och kanske svarta kulor med nitar.... det har vi nog inte några ..... än....





måndag 21 november 2011

Entrérabatten - eller min 'vinterträdgård'

Entrérabatten löper längs med husets norrsida. Det är en ren transportsträcka och rabatten rensas kanske vartannat år - men då hugger jag mig in med spade och yxa!
Växtligheten skyddas från vindar av en ca 2 m hög thujahäck samt en del större barrträd och buskar. På andra sidan gången har jag anlagt min fågelrabatt med fågelrestaurang under vinterhalvåret, så det flaxar ordentligt runt öronen under den perioden. Känslan jag får när jag går längs gången är att platsen är något förvildad och faktiskt lite ogästvänlig. Något som bekräftades då en av sönernas kompisar som kom på besök härom veckan. Mörkret hade lagt sig och en av våra utelampor hade gått sönder. Då slets ytterdörren upp och den tuffa sjuttonåringen ramlade in med orden:
- Fan, vad läskigt det är här ute, och det rör sig överallt i buskarna också!
Han hade från vår garageuppfart hört och skrämt iväg rådjur från ödetomten bredvid, ugglorna hoade i skogen och några koltrastar som brukar övernatta i syrenhäcken hade flaxat oroligt när han kom gående. Till och med Sune lyckades skrämmas genom att hoppa ner från altanräcket där han brukar ligga och sen rusa längs med husväggen för att hinna först till ytterdörren.

Jag vill gärna förstärka den känslan! Helst vill jag att man ska skynda sig längs gången (och inte titta för länge på den 'naturligt skötta rabatten') för att sen bli, om inte lättad så i alla fall glatt överraskad, när man rundar hörnet och ser en välkomnande, vacker och väl upplyst entrétrappa (ombyggnad planeras till nästa år).

Men eftersom det är den enda delen av trädgården som vi och våra besökare ser under sen höst, hela långa vintern och tidig vår så bör den vara någorlunda presentabel i dagsljus under denna period.

Vår


trollhassel (Hamamelis x intermedia 'Diane') / Corylopsis pauciflora - en underbar zonknäckare (z.II) / hitvandrat ormöga som är omöjlig att få bort /
fågelsådd tibast (Daphne mezereum) / sockblomma (Epimedium) i gult och orange

 Malus 'John Downie' bakom sockertoppsgran som vintern delat, med blommande storfryle som marktäckare 


 julrosor av olika slag och sorter - jag väntar med spänning på egna korsningar

+ doftolvon som inte trivs - ska flyttas så småningom

Sommar 
- grönt och åter grönt, med några vita inslag för att lätta upp lite


 'Finlands vita ros' klättrar i katsuran / brokbladig buxbom

+ klätterhortensia, vitbrokig hosta, silver- och storfryle (Luzula nivea och L. sylvatica), brokbladig vintergröna (Vinca), skuggröna (Paschysandra terminalis) och en Hydrangea 'Annabell' som blivit kvar efter en flytt för många år sedan

 Höst
- nu börjar de vintergröna växterna bli viktiga: coloradogran, koreagran, silvergran och rakt fram en thuja, i det lägre skiktet finns klotthuja, sockertoppsgran, en hel del små barrväxter från gamla julgrupper samt en mahonia på tillväxt




 Malus 'John Downie's frukter / aronia och aster / katsura /
tibast bär / luzula sylvatica / hedera helix 'Erecta' /
rosenplister / kejsarolvon (Viburnum farreri) som vanligtvis blommar tidig vår / Skimmia japonica

 Vinter

- inte mycket att göra åt! Är det en mild vinter är de vintergröna växterna guld värda men de senaste årens snörika vintrar har de tagit mycket stryk och det börjar synas - jag får se hur de klarar sig denna vinter


Det är här jag nu ska höja mysfaktorn genom att gå ut och drapera julslingor och placera ut lyktor. På den vänstra bilden ovan kan man faktiskt skymta en ljusglimt - under 30 cm snö!

I år ser det mer lovande ut, fortsätter det så här så kan jag snart belysa blommande julrosor!

söndag 6 november 2011

Februari är räddad

Denna höst har jag sprungit runt och fotograferat alla fula hörn i min trädgård i alla möjliga och omöjliga vinklar. Tanken är att under de kommande långa och mörka vinterkvällarna ska jag roa mig med dessa foton i datorns bildprogram. Mycket roligare än att sitta med det gamla skissblocket och försöka skapa en förbättrad verklighet ur mitt krassa minne.

Jag har tjuvstartat lite:

Behovsanalys:
  • Något som döljer min fula komposthörna.

Vision
  • En häck:

Åtgärdsinsats:
  • Någon halvtimmes grävning.
  • Jordförbättring med kompost (nära och bra).
  • Uppgrävning och plantering av små bokplantor (direkt från skogsdungen).
  • Ditsättning av stödpinnar (= elefantgräsets torra käppar från i våras).


 (märker ni hur jag utnyttjar befintliga resurser också - snacka om återvinning och miljötänk!)

En plats som behöver lite omsorg är baksidan av växthuset. Här samlas allehanda skräp som gamla plattor, trasiga fågelholkar, tomma krukor och liknande. Med lite enkla medel har jag tänkt göra om det till en liten 'plantskola' med en nättäckt låda för såkrukorna, en eller två pallkragar för att driva de omskolade och en enkel avställningsyta för de oundvikliga prylarna.


Sånt här kan roa mig i månader framöver, sen till våren stegar jag ut och gör det 'på riktigt'....kanske.
Möjligheten finns ju att K börjar gnälla över hur svårt det är att köpa julklapp eller födelsedagspresent till mig.
-'Ta da', säger jag då och slänger fram en färdig ritning, 'nu behöver du inte köpa något älskling, du kan ge mig ett åtgärdspaket!'

Starkt solsken?


Det har varit en ganska så gråmulen dag idag - tycker jag.
Men min kamera (inställd på autopilot) ser världen på ett helt annat sätt. Så fort jag närmade mig den vingade benveden (Euonymus alatus) så slog den över till 'fotografering i starkt solsken'.

Följde jag rhododendrongången så blev det 'landskapsfotografering'....

....men sen närmade jag mig guldazalean. Återigen var vi inne i 'starkt solsken'. Jag blev riktigt glad över min optimistiska kamera.

Den tyckte även att murgrönsviolen (Viola hederacea) förtjänade 'ansiktsfotografering'. Jag kanske inte riktigt höll med - tills jag såg bilden i datorn. Ett litet spöke har blivit kvar sen halloween, och min kamera upptäckte det direkt.

Stolarna under linden stod dock inte i 'starkt solsken', även om jag tyckte där var väldigt gult. Där förhöll sig kameran lite anonym med texten 'auto'.

Jag hann precis bära upp stolarna på altanen när äldste sonen säger att han har fixat en lunchtallrik till mig. 'Närbild', tyckte kameran.... jag vet inte om det var det bästa valet precis.

K påstår att sonen har ärvt sin matlagningstalang efter sin mamma..... det måste väl vara den goda smaken han menar då .....eller?


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...