Lottas Lund

Min frösådda pion som jag väntat så många år på har nu slagit ut! Till en början måste jag erkänna att jag blev en aning besviken på knoppens rätt mörkt rosa färg men ju mer den slagit ut desto ljusare blev blomman för att sluta en ljuvlig gräddvit färg med rosa schatteringar. Wow! Men... den är misstänkt lik den ena av två pioner jag fått för några år sedan med etiketter som säger 'siden/svavelpion?'.  Nu har jag slagit i Hermann Krupkes bok 'Passion för pioner' och läser att P. wittmanniana , sidenpion, har breda blågröna blad och oftast gräddvita blommor. Ståndarsträngarna är röda liksom pistillerna (som på de 6 första bilderna) P. mlokosewitschii , svavelpion, har mestadels gula blommor och grågröna blad. Ståndarsträngarna är ljusgula och pistillerna ljust gula eller rosa (som på bild nr 7). Min frösådda svavelpion som troligen är sidenpion: Den ena gåvan med siden/svavel-etikett: Den andra med siden/svavel-etikett samt en frösådd gåta:

Akebia quinata , fembladig akebia, är en fantastisk klättrare som tagit lång tid på sig att börja blomma men för tredje året i rad glädjer den mig med sina fantastiska blommor. Det ända tråkiga med plantan är det svenska namnet. På engelska kallas den 'chokladvin' vilket låter mycket bättre, eller hur? Akebian räknas som känslig (zon 2) men där den trivs blir den väldigt omfångsrik med rankor upp till 5-6 meter. Här får jag hela tiden ta bort rankor som kommer från basen och kilar iväg längs marken. Det var en utav växterna som fick lite frostskador vid de senaste veckornas köldknäpp. Tack och lov klarade sig både stora och små blomknoppar och endast skottspetsarna svartnade. Akebian är sambyggare med små hanblommorna i klasar och stora ensamma honblommor på samma individ. Frukterna är tydligen spektakulära. De ska se ut som små gurkor och ha en smak av melon, men uppgifterna går isär om det går att få frukter med endast en planta. Enligt de källor som jag anser säkra så kräv

Vintern kom tillbaka en sväng även här i Skåne med snöflingor och minusgrader. Jag var lite orolig för alla små nyutslagna blad och speciellt då de små tunna lönnbladen, men överlag har 3 minusgrader inte ställt till någon större skada.  Jag har nu promenerat runt och följt bladutspånget på nära håll vilket är en utav trädgårdens allra vackraste perioder. Har man många träd och buskar så varar den dessutom väldigt länge. I går körde vi längs vägar i lite sydligare land och passerade långa häckar med syrener i full blom. Jag insåg då att oavsett kyligare temperaturer så närmar sig försommaren med stormsteg och det är hög tid att kliva ur gungstolen och börja trädgårdera på allvar. Ha en härlig vecka! Växterna på mina bilder är :  Acer 'Orange dream', Acer 'Tsuma beni', Acer atropurpureum , Acer 'Katsura', Acer  'Deshojo', Clethra alnifolia , Acer 'Simon louis frères, Physocarpus 'Amber jubilee', Pyrus salci

Jag är nu omgiven av ytterligare rosa fluff där jag sitter i mitt lilla hus. På södersidan har blodhäggen, Prunus padus 'Colorata', slagit ut sina blommor och tillför därmed en extra dimension till våramplarna. Blodhäggen är en riktig hatkärlek. Under uppväxten hängde larvtyngda grenar in över altanen som vi, dumt nog, planterat trädet bredvid, och jag tillbringade mycket tid med en sekatör för att klippa väck ansamlingarna. Så fort det gick så stammade vi upp den så grenverket nådde över altantaket och därefter har det varit lugnt på larvfronten. Nu är det värsta alla rotskott och sekatören är utbytt mot en liten yxa som jag hackar loss med i marken. Men fåglarna älskar blodhäggen och både vår och höst är det ett riktigt vackert träd så det får stå kvar. På norrsidan står impulsköpet  Prunus serrulta 'Kanzan'. 50:- stod det i rött på prislappen på plantskolan. Ett stort fint träd som ingen annan ville ha i november månad: klart jag var tvungen att prova. (Jag minns