Lottas lund 2.0
Äntligen är hösten här! Vi har haft ett extremt snigelår. Tusen och åter tusen spanska skogssniglar har vällt fram i trädgården trots kilovis av snigelgift, nematoder och mig med saxen i högsta hugg. Jag blev illamående av bara tanken att gå en sväng min lund och efteråt kom jag in ledsen och arg varje kväll så till slut gav jag upp, gick in och stängde dörren till trädgården. I slutet av augusti försvann sniglarna i stort sett på en vecka ... (vart tog de vägen??) ... och jag gick ut och grät över förödelsen. Funkia, liljor, kobrakallor, fotblad, stjärnflocka, humle.... listan på försvunna växter är oändlig. Men, efter några dagar så börjar jag vänja mig vid tanken på att mycket kan ha gått förlorat och upptäcker att det finns ju massor kvar. Trädgården är plötsligt lite som ett renoveringsobjekt där man inte har mycket att förlora utan kan våga sig på lite drastiska åtgärder. Jag har sågat, grävt, flyttat runt och troligen förstört en hel del men också haft väldigt roligt den sista