Lottas Lund

Divornas tid med maffiga pioner och undersköna rosor. De söta dofterna svävar över trädgården tillsammans med surrande insekter och en och annan fladdrande fjäril. Varken jag eller min trädgård är speciellt romantiska men i juni kommer den lilla gnutta romantik som finns fram, och jag får en oemotståndlig lust sitta under lövverket och läsa Stolthet och fördom med en skål smultron bredvid mig.  Mer ljuvligheter i juni hittar ni hos Trädgårdsfägring . Ha en lugn och fin vecka Lotta

... är väl aldrig fel.

En kväll så färgades molnen över oss rosa av den nedåtgående solen och i samma stund sveptes trädgården in i ett rosa skimmer. Jag som tänkt att nu är det sista året som bläran får breda ut sig i kryddgården ändrade inställning direkt, och den romantiska rabatten gjorde plötsligt verkligen skäl för sitt namn. Jag är verkligen nöjd med den romantiska rabatten med stensättningen som döljer att en enorm bumling ligger strax under marknivån. Det är bara rosorna som sviker ..... som vanligt!

Jag älskar 'Valdemar' och 'Valdemar' älskar alla - han klättrar gladeligen runt i träd och buskar och öser ut sina rosa blommor. 'Mme Boll' beslöt sig för att inte vara sämre och slängde en gren nerför slänten med en perfekt landning i vitblommande sedum. Slänten ja.... det är längs med den jag just nu vadar fram med känslan av att befinna mig i någon slags klistrig bakelse komplett med en miljon myror och flygande insekter som desperat jagar runt bland alla sockersöta blommor i den tryckande åskvärmen. Rosa och röda nejlikor, mörkt purpurfärgad vallmo, vit- och gulblommande sedum och allium 'Hair' i en totalt oorganiserad röra. Grå blåsvingel, alpmartorn och skimrande fröställningar av pärlhyacinter och backsippa självsår sig mer eller mindre friskt och tonar ner härligheten en aning i marknivå.  Medan 'William Shakespear', malvor och fingerborgsblommor brassar på ovanför. Ser ni det mörka hålet i slutet på gången? Visst får m...

I höstas, när jag fick för mig att gräva om den romantiska rabatten, dök det upp ett smärre problem i form av ett gigantiskt hål. (klicka   här   om du vill se hur detta gick till). Som jag har grubblat på detta hemska hål!!! Liten damm... ingen damm.... fylla igen... grus.....sten....marktäckare? Så i våras när jag stod och hängde på altanen fick jag plötsligt en vision av slutresultatet . Jag såg hur den lilla gången jag gjort genom kryddlandet, (som ärligt talat inte blev så vacker men dock praktisk), fick en fortsättning genom gräset och ett slut i den romantiska rabatten. Plötsligt föll bitarna på plats... cirkeln slöts.... och min hjärna fick äntligen vila. Nu har jag jobbat med musklerna istället och visionen har blivit verklighet. Den gamla koppargrytan som stått intryckt i en buske har fått ett nytt liv. Kaveldunet som växer där uti skulle kanske avsluta sitt, men det har jag inte hjärta till. En ny balja nå...

Äntligen kommer mina nätfigurer till sin rätt! De snörpte jag ihop i våras av lite hönsnät som suttit runt trädstammar och mossa upprafsad från gräsmattan, och de tål inte att ses på nära håll. Tanken var väl att jag skulle fylla upp dem riktigt och klä dem ordentligt med mossa men så blev det aldrig och sen växte ormbunkarna över och dolde dem. Men nu...visst sitter de fint och talar lågmält med varandra i höstsolens bleka ljus? Romantiskt, tycker jag och ser genast hur K. och jag sitter och samtalar i vinter på vår altan under tak. Den måste ju fixas till för detta.                                                                           ...