Inlägg

Lottas lund 2.0

Bild
Äntligen är hösten här! Vi har haft ett extremt snigelår. Tusen och åter tusen spanska skogssniglar har vällt fram i trädgården trots kilovis av snigelgift, nematoder och mig med saxen i högsta hugg. Jag blev illamående av bara tanken att gå en sväng min lund och efteråt kom jag in ledsen och arg varje kväll så till slut gav jag upp, gick in och stängde dörren till trädgården. I slutet av augusti försvann sniglarna i stort sett på en vecka ... (vart tog de vägen??) ... och jag gick ut och grät över förödelsen. Funkia, liljor, kobrakallor, fotblad, stjärnflocka, humle.... listan på försvunna växter är oändlig.Men, efter några dagar så börjar jag vänja mig vid tanken på att mycket kan ha gått förlorat och upptäcker att det finns ju massor kvar. Trädgården är plötsligt lite som ett renoveringsobjekt där man inte har mycket att förlora utan kan våga sig på lite drastiska åtgärder. Jag har sågat, grävt, flyttat runt och troligen förstört en hel del men också haft väldigt roligt den sista m…

När ord är överflödiga

Bild
Hitta mer ordlöst hos trädgårdsfägring

Ha det fint!
Lotta


Vilken rysare

Bild
Jag bor för tillfället i en slags frizon. Åt öster härjar vildsvinen i grannens trädgård som varje morgon  uppvisar en ny bit upplöjd mark. För att komma in till mig ska vildsvinen ta sig upp för en liten lutning och sen över några rejäla stenbumlingar där jag har snirklat in stängselnät så gott jag kunnat. Än så länge har inte de fruktade bestarna gett sig på det konststycket men min oro känns befogad.

På västfronten intet nytt; här har mullvadar och/eller sork etablerat sig med högar som är en halvmeter i diameter. Rysaren börjar när ägaren ankommer för att leva sommarliv och skrämmer bort de små djuren. Det är då mina tulpaner och små träd lutar eller försvinner i en rasande takt allteftersom de drivs in till mig. Detta har upprepats i 20 års tid så ingen direkt oro här längre, bara en djup suck och införskaffande av nya bekämpningsåtgärder hjälper lite grann. 

Det är bättre med de ting som sänder små rysningar av välbehag nedför ryggraden. Småsniglarna har gått hårt åt både iris …

Det var en gång...

Bild
Gräsklippning är ett stundom hett debattämne i vår trädgård. Här finns en labyrint av gångar och ibland tillkommer nya och ibland försvinner de gamla. Oftast är det K som kör klipparen och han är inte alltid med på noterna. Det är rondellkörning, U-svängar och backning som gäller och han kör ofta vilse. Är jag hemma springer jag inte så sällan framför och visar vägen varpå han menar att jag lika gärna kan ta över klippningen... men den går jag ju inte på. Har han själv gett sig iväg och jag inspekterar efteråt så är det alltid någon liten snutt som han missat. När jag påpekar detta så är svaret detsamma: klipp själv! Saken är den att jag avskyr gräsklipparen; en bensinare som ska orka med kottar, kvistar och mullvadshögar. När jag klipper är det handjagaren som gäller och ärligt talat kan jag lika gärna använda kökssaxen där det är som värst. Men jag använder verkligen trädgården och där jag trampar fram ska det finnas gångar. Nog om det!

Närmast huset springer vi naturligtvis mest o…

Den gode, den onde, den fule

Bild
Den gode är i detta sällskapet den vinröda dagliljan med gult svalg. Den onde är montbretian 'Lucifer' och den fule är alltså den gula dagliljan med brunrött svalg. Den fule kan också vara den nyinköpta 'Bela Lugosi'.


Alla står i samma rabatt, den rätt nygrävda hasselbacken. I mina tankar skulle rabatten bli lila, månskensgul och glittrande vit med t.ex allium, påskliljor, orientalisk vallmo 'Pattys Plus', skogsaster och kransveronika. Sen hamnade den onde Lucifer där av misstag och fick plötsligt huvudrollen, han är ju så läcker. Jag gick ifrån mina planer och flyttade dit den gode som är god just för att den matchar den onde Lucifer. Av misstag kom också den gule, fule med. Sen spontanköpte jag Bela Lugosi vilket jag misstänker kanske var ytterligare ett fult misstag i sammanhanget. Till råga på allt så delar alla tre nu plats med de ursprungliga lila och månskensgula skimrande växterna. Hiskelig upplevelse!
I höstas grävde jag upp den fule och planterade på…

Hur kunde jag glömma dig?

Bild
Vem är du? Var kom du ifrån? ..... Den vita trillium i raritetsrabatten tycks lika frågande som jag.  Jag var tvungen att konsultera mina anteckningar och jovisst, 2012 sådde jag frö till Erythonium dens-canis 'Pagoda', gul hundtandslilja. Hur kunde jag glömma det? Och kanske ännu konstigare; varför har jag inte saknat denna underbara växt i min lilla skogsträdgård?
Någon vecka senare blommar det ytterligare en planta i ormbunkshörnet så jag har tydligen varit klok och spridit ut mina fröplantor något. Rabatterna har grävts om och planterats i ett antal gånger och jag undrar om det kanske är därför det tagit sju år från frö till planta för visst är det vääldigt lång tid för en liten perenn!?


Fler bortglömda kan du hitta på Trädgårdsfägring.
Jag har också en fråga angående mitt problem med att kommentera hos andra bloggar? Jag har inte lyckats med detta på väldigt länge och kan inte klura ut vad som är problemet. Mina kommentarer försvinner så fort jag tryckt på OK-knappen. Oa…

Bara för att de är så fina

Bild
Bland det vackraste jag vet är patinerade lerkrukor fyllda med växter.  Vårblommande penséer, olika sommarblommor i en samling på bordet,  kryddväxter i en rad på altanräcket eller succulenter i egenmålade små krukor.  Pelargonsamlingen får ett lyft i lerkrukorna  och en terracottaskål på dammkanten smälter perfekt in i trädgården. De passar lika bra inomhus med höstblommor i fönsterkarmen och samplanterade julblommor. Krukan med gröna krukväxter är köpt med en erica-ljung i. Köparen tyckte krukan var 'äcklig och ful' och tänkte slänga den. Jag riktigt slet den ifrån henne!  Men bara för att jag älskar lerkrukor... måste jag spara på varenda en jag kommer över? Klart jag måste... bara för att de är så fina även utan växter.
'Bara för att' är temat hos Trädgårdsfägring. Kika in där och bli inspirerad.
Ha en fin vecka /Lotta