Inlägg

Mitt eget smultronställe

Bild
Det är inget snack om saken: lövsalen i vår trädgård är mitt alldeles egna smultronställe.
Lövsalen kallar vi hörnet ner mot skogsdungen där jag först planterade ett körsbär, ett päronträd och vad jag trodde var en kaukasisk vingnöt. Lite senare hittade en rödbladig hassel hit själv. Det är dessa träden som fortfarande räknas som de dominanta här nere, förutom skogens rönnar, sälg och al som flankerar gränsen. De stora stenarna som troligen husbyggarna en gång i tiden forslade hit är också ett karakteristiskt inslag i miljön. De ligger någorlunda samlade vid gränsen.... om man räknar gränsen som 2 meter bred.
Vit- och gulsippor, ramslök, primula, narcisser, ormbunkar, nysrot, hosta, sockblomma, vårärt, liljekonvalj, julros, rökblad och så småningom förhoppningsvis en mängd krolliljor hittar man i bottenskiktet. Mellanskiktet består av bl.a. azaleor, narrbuske, häxal och vipphortensia.

För några år sedan byggde jag upp en liten stenmur, grävde ner några trästolpar som gångar och monter…

Vinterpoesi

Bild
Vinterpoesi - ett ord jag associerar med vemod vilket är precis den känsla jag får när jag står och tittar ut genom fönstret på den grå-svart-vita världen utanför. Väl ute med kameran upptäcker jag att det finns fler färgklickar än vad jag först trodde... och dessutom hopp om varmare tider. Inget kurerar vemod som en råkall trädgårdspromenad där snödropparna bryter fram ur snön. Jag kommer in med huvudet fullt av idéer inför kommande säsong och sätter igång direkt med att så 70 frön av borstnejlika nigrescens och 20 minipenséer. Det kommer att bli fint! Vårpoesi nästa.. det är hoppfullt.

Mer vinterpoesi hittar ni hos Trädgårdsfägring.

Ha en härlig vecka.

Lotta

En oväntad kombination

Bild
En daglilja som jag trodde var gulblommande slog ut en dag och matchade montbretian 'Lucifer' perfekt. Verkligen oväntat. Enligt min planering och plantering skulle det blomma olika sorters vit veronica här men av dessa syntes inget. Som vanligt känns det som om trädgården lever sitt eget liv.

Fler vackra och oväntade kombinationer återfinns hos Trädgårdsfägring.
Ha en fin vecka Lotta

Fyrverkeri

Bild
Det är klent med fyrverkerier i min trädgård. Det närmaste jag kommer är allium-bollarna som det i och för sig finns en hel del av. Speciellt den sista, 'Hair', har verkligen spridit sig långt över sina gränser men den är så oförargligt charmig så det gör inget. 

Vad jag verkligen behöver i min trädgård är den här Agapanthus 'Fireworks' som jag fick upp ögonen för hos Thompson & Morgan. Hoppas den snart kommer till en butik nära mig! Fler fyrverkerier hittar ni hos Trädgårdsfägring.
Ha en härlig vecka
Lotta

Drömmar

Bild
För ett år sedan fick jag nog av mina tidningshögar. Eftersom jag sparat alla trädgårdstidningar sedan början på 90-talet så är det en försvarlig mängd jag fått ihop. Med viss vånda beslöt jag mig för att först skänka bort, sedan kassera utan att titta, och slutligen gå igenom alla och plocka ut godbitarna. Nu har jag nästan arbetat mig igenom den sammanlagt 5 meter (!) höga stapeln och det dryga jobbet har faktiskt varit jätteroligt. Många nyheter som numera känns gamla har passerat, som den nya violen Freckles, nyheten jätteverbena och inte minst mördarsnigeln. Och kommer ni ihåg rabatt-tapeten och när robotklipparen gjorde entré? De tidigare numren innehöll ganska många reportage om hur man får en fin gräsmatta och en engelsk cottage garden, medan de senaste åren handlar mycket om självhushållning och tomat-& chili-odling. Det finns onekligen tydliga trender i trädgårdsvärlden.
Godbitarna jag plockat ut har resulterat i min Drömbok. Här samlas växter jag tycker om och/eller tr…

Plus och minus anno 2018

Bild
Jag brukar roa mig med utvärderingar i slutet av året. Tack och lov blir det ofta ganska jämnt mellan plus och minus och i år måste jag säga att det var inga direkt katastrofala minus i trädgårdens värld, snarare små pekpinnar att minnas inför nästa säsong. 
Att få blommande tulpanlökar inomhus i början av mars var ett stort plus. Ett litet minus att de blev så långa och rangliga att vi knappt kom förbi dem där de stod på köksbänken. Plus att hitta Peltaboykinia watanabei på vårens första växtmarknad. Ett litet minus att jag tydligen hittade den förra året och året dessförinnan också och lika snabbt glömde detta. Jag är nu tjock på Pelaboykinia watanabei.
Ett jätteplus är att bortse från rekommendationer att Tulipa turkestanica vill stå torrt och grusigt och gräva ner dem ändå i leran. Det kan jag mycket väl tänka mig att göra igen och igen och igen.
Stort minus att glömma bort att Svante är en rätt ny familjemedlem med helt egna idéer. Både jag och de stackars fåglarna som byggde hä…