Lottas Lund

Vad jag förstår finns det fortfarande ett ganska stort motstånd till gult i trädgården. Efter att ha sett Ulla Molins trädgård var jag inne på det spåret själv. Den gula färgen är bannlyst i hennes fantastiska trädgård och för att få en lika fin trädgård grävde jag upp varenda gul blomma jag ägde. Jag minns jag hade stora problem med de gula krokusarna som var spridda precis överallt och lovade mig själv att jag skulle aldrig göra om misstaget att plantera gult igen.    Man ska ju som sagt aldrig säga aldrig för det dröjde inte så länge förrän jag ändrade mig och planerade gula krokusar, gula tulpaner, gula azaleor, gult gräs och gulblommande träd och buskar i mängder. Genom åren har det blivit en stor favoritfärg i min trädgård, framför allt såhär på vårkanten.  Igår kom den första lediga soldagen och jag var ute i det fantastiska vårljuset. Det är något visst med de första utslagna krokusarna som lyser upp bland de bruna löven även om de inte är gula.   Jag brukar ha en förkärlek för

Det är roligt med teman som får en att tänka närmare på saker som 'bara finns där'.  Som mina häckar. Inget speciellt med dem.... de bara finns där... av en eller annan anledning. Min smått avskydda älsklingshäck är en buxbomshäck som jag fick då ett hus skulle rivas och häcken kastas. En grävmaskin tog upp plantorna och slängde dem på ett släp så det blev ett pyssel att få ihop en fin, sammanhängande häck igen av de misshandlade plantorna. Men det gick och den trivdes hos mig i ett halvskuggigt läge i skydd av två plommonträd och inte alltför tung jord. Tyvärr dog plommonträden och det soliga läget som blev resultatet gillades inte alls av häcken. Varje solig vår bränns bladen bruna och faller av så vid något tillfälle trodde jag den var drabbad av buxbomssjukan. Dessutom har den vintertid ständigt besök av sork och mullvad som lämnade stora hål rakt ner till rötterna. Häcken har de senaste åren sett för bedrövlig ut och jag har haft funderingar på att ta bort den helt eller d

Sällan har jag längtat så efter ett årstidsbyte. Min sista arbetsinsats i höstas var en regnvattenränna rakt ut i gräsmattan, men projektet växte och jag hann inte så långt som jag önskat innan kylan slog till. Utloppet till rännan är ett markrör som är kopplat till ett stuprör som samlar regnvatten från halva taket. K vet inte om det än, men min plan är att kapa stupröret och koppla på en regntunna. När tunnan är full leds vattnet vidare till markröret. Vi har samma system på andra sidan av huset vilket fungerar utmärkt. Eftersom vi bor som vi gör med våtmark utanför tomtgränsen brukar jag nästan aldrig vattna i trädgården. Vad jag behöver vatten till är växthuset, odlingskragar och krukor nära huset. Vattnet jag försökt leda om har tidigare flödat ut över en gång med kompakt jord och efter en regnskur blir där sumpmark med stående vatten under en ganska lång tid.  En hög med överblivna stenar från ett annat projekt blev starten på min nya regnränna. De ska dölja markröret och staga u