Lottas Lund

Jag bor för tillfället i en slags frizon. Åt öster härjar vildsvinen i grannens trädgård som varje morgon  uppvisar en ny bit upplöjd mark. För att komma in till mig ska vildsvinen ta sig upp för en liten lutning och sen över några rejäla stenbumlingar där jag har snirklat in stängselnät så gott jag kunnat. Än så länge har inte de fruktade bestarna gett sig på det konststycket men min oro känns befogad. På västfronten intet nytt; här har mullvadar och/eller sork etablerat sig med högar som är en halvmeter i diameter. Rysaren börjar när ägaren ankommer för att leva sommarliv och skrämmer bort de små djuren. Det är då mina tulpaner och små träd lutar eller försvinner i en rasande takt allteftersom de drivs in till mig. Detta har upprepats i 20 års tid så ingen direkt oro här längre, bara en djup suck och införskaffande av nya bekämpningsåtgärder hjälper lite grann.  Det är bättre med de ting som sänder små rysningar av välbehag nedför ryggraden. Småsniglarna h...

Sen vi flyttade hit har vi försökt rädda våra växter från älgar (stängsel), rådjur (hopplöst men stängsel har hjälp), mullvad (fällor), sork (suck!) och vattensork (katter), sniglar (sax och lite gift), svampsjukdomar (lärt oss leva med) och domherrar. Det känns som en evig rad av fiender så när vi fick vårt första besök av vildsvin så gick luften ur mig....  helt hopplöst läge! Nu har det gått några veckor, svinen har inte varit tillbaka än och jag börjar känna ett svagt hopp - tillräckligt för att kunna gå ut i trädgården och njuta av kejsarolvonets vackra blomning.  Domherrarna samlas i flockar i mitt Accolade-körsbär och plockar av knopparna. Jag har fortfarande inte fattat varför eftersom marken undertill är täckt av till synes hela knoppar. Jävlas de bara? Ett tips för att hålla vildsvinen väck var att undvika att mata fåglarna.... vilket är det enda sättet att locka domherrarna från körsbärsträdet. Pest eller kolera? Krigaren i mig vaknade och valet blev ...