Krigaren har vaknat
Sen vi flyttade hit har vi försökt rädda våra växter från älgar (stängsel), rådjur (hopplöst men stängsel har hjälp), mullvad (fällor), sork (suck!) och vattensork (katter), sniglar (sax och lite gift), svampsjukdomar (lärt oss leva med) och domherrar. Det känns som en evig rad av fiender så när vi fick vårt första besök av vildsvin så gick luften ur mig.... helt hopplöst läge!
Nu har det gått några veckor, svinen har inte varit tillbaka än och jag börjar känna ett svagt hopp - tillräckligt för att kunna gå ut i trädgården och njuta av kejsarolvonets vackra blomning.
Domherrarna samlas i flockar i mitt Accolade-körsbär och plockar av knopparna. Jag har fortfarande inte fattat varför eftersom marken undertill är täckt av till synes hela knoppar. Jävlas de bara?
Ett tips för att hålla vildsvinen väck var att undvika att mata fåglarna.... vilket är det enda sättet att locka domherrarna från körsbärsträdet. Pest eller kolera? Krigaren i mig vaknade och valet blev faktiskt rätt lätt. Ska allt annat bökas upp så ska jag i alla fall ha körsbärsblommor att njuta av. Upp med fågelmataren och efter en blick på marken så kom även sax och snigelgift fram.
Jag letade fram några bilder från i våras för att elda på min stridslust vilket hjälpte: detta är väl värt att kämpa för tycker jag.
Orkar jag inte kriga mot Moder Natur så ska jag inte försöka ändra på henne, eller hur?... men ändra om naturen runt mitt hus vill jag definitivt göra så kom an bara!
... och besök trädgårdsfägring för inspiration.
Lotta
.jpg)
Lotta, du ser ut att ha en så fin trädgård och förevigar den med härliga bilder. Vore synd om vildsvinen skulle få dig att tappa trädgårdslusten, och vi får hoppas att de hittat andra marker att böka i. Ser fram emot fler inlägg från dig. God Jul.
SvaraRaderaTragiskt om dom vilda djuren i din närhet valt att jävlas med dig! Här lever vi i bra symbios; Rådjuren kommer inte in på "innertomten" trots att vårt staket bara är 1 m högt (i Stockholm hoppade dom elegant över vår taggiga amerikanska hagtornshäck som var 1,4 m och dessutom bred), rabbisarna håller till nere vid kusten och vildsvinen på andra sidan ön. Fåglar har vi massor men vi matar dom inte (lärde oss "the hard way" i stan) och trots det så gillar dom att flyga förbi och dessutom sitta i träden i "kohagen" och kvittra. Älg hade vi för en 10 år sen i en djurpark, men den självdog (förmodligen av ensamhet) och hästar, kor och får har vi ännu inte fått besök av. Det enda vi har/haft problem med är möss - men det verkar vara slut med det för i år.
SvaraRaderaHoppas du slipper fler djurproblem.....
KRAM & GOD JUL/Susie
En ensam krigare kan skapa underverk! Du har kommit fram till en bra strategi tänker jag. Jag ska ut och kriga här också för jag hittade nya fräscha gångar efter sork... Nåja vi vet vad vi ska pyssla med i varje fall :)
SvaraRaderaGod fortsättning och ett Gott Nytt År! Kram, Carina
Skam den som ger sig heter det ju. Kämpa på även om du har mycket att tampas med. Du visar alltid så vackra bilder från din trädgård så den är säkert värd att slåss för.
SvaraRaderaSjälv hade jag nog gett upp om vi fått vildsvinsbesök. Det är fullt tillräckligt med dessa förbaskade sniglar, tycker jag.
God fortsättning och gott slut på 2019!
Birgitta