Vilken rysare
Jag bor för tillfället i en slags frizon. Åt öster härjar vildsvinen i grannens trädgård som varje morgon uppvisar en ny bit upplöjd mark. För att komma in till mig ska vildsvinen ta sig upp för en liten lutning och sen över några rejäla stenbumlingar där jag har snirklat in stängselnät så gott jag kunnat. Än så länge har inte de fruktade bestarna gett sig på det konststycket men min oro känns befogad.
På västfronten intet nytt; här har mullvadar och/eller sork etablerat sig med högar som är en halvmeter i diameter. Rysaren börjar när ägaren ankommer för att leva sommarliv och skrämmer bort de små djuren. Det är då mina tulpaner och små träd lutar eller försvinner i en rasande takt allteftersom de drivs in till mig. Detta har upprepats i 20 års tid så ingen direkt oro här längre, bara en djup suck och införskaffande av nya bekämpningsåtgärder hjälper lite grann.
Det är bättre med de ting som sänder små rysningar av välbehag nedför ryggraden.
Småsniglarna har gått hårt åt både iris 'Katharine Hodgkin' och den ungerska blåsippan, men en omgång med de små blå pelletskornen gav effekt och de resterande börjar nu blomma i vårsolen. Eftersom det ännu är lite kyligt att njuta av vårblommorna utomhus så sätter jag pärlhyacinter i fönsterkarmen där motljuset förvandlar dem till underverk. Ett annat underverk blommar i kallhallen: wasabin jag köpte förra året och som jag inte trodde skulle överleva en månad i min vård.
Fler rysare finns hos Trädgårdsfägring.
Ha en härlig vecka!
Lotta
.jpg)
Den första oron är ju mer än väl befogad. Det är ju oerhört svårt att stänga svinen ute.. ..och vi pratar om att behöva ett tjockt pannben ibland... De är väl utrustade med ett dubbelben i pannan.
SvaraRaderaNånstans läste jag att mullvadar lämnar högar och sorkar gör av jorden någon annanstans - typ. Jag vet inte skadan är där men eftersom jag tyckte om mullvaden i 'det susar i säven' så tänker jag att det är sorkar när jag drar fram på min jakt. Eftersom de varit borta från åkern där jag odlar i många, många år så borde det gå att få bort dem igen.
Små blå har åkt fram här också. Det är mängder av små, små sniglar och de är nästan omöjliga att se, försöker klippa men de bara glider mellan skänklarna på saxen.
Spar det bästa till sist - älskar ljuset i dina vårteckenbilder. Katherine och pärkhycinter gör sig i solsken.
Kram, Carina
Hej Lotta!
SvaraRaderaEn riktig rysare, att se den uppgrävda gräsmattan och vänta på en invasion. En av de första vårarna hos dottern blev gräsmattan uppgrävd, inte kul. Vi tror att det var en grävling, och det har som tur är inte hänt sedan dess.
Ha det gott /Marika
Det skulle vara en fruktansvärd upplevelse och få in mullvadar/sorkar och vildsvin i trädgården. Bara tanken på det gör att jag ryser.....
SvaraRaderaKRAM/Susie
Hej!
SvaraRaderaUsch så jobbigt med sådan oro! Du får väl ha dina odlingar på armlängds avstånd med en hagelbössa bredvid - om ljudet av skottet kan åtminstone skrämma...Det är sorgligt att de där bestarna får härja så pass fritt...
Hoppas att du får ändå njuta av tilltagande våren!
Ha det gott!
/Anja