Vådan av skiftarbete
Jag hade en ledig förmiddag i veckan, och vaknar då tidigt till en morgon utan snöfall (!?). Fylld av energi klär jag på mig ordentligt och skottar en lång gång fram till ett område bredvid växthuset, där jag vet att det står två pallkragar under snön. Jag gräver fram pallkragarna, gräver ur all snö, och bär sen högtidligt ut tre stora plastbackar med frösådder invirade i fiberduk som försiktigt placeras i kragarna. Täcker allt med en halvmeter snö och borstar i förbifarten av lite snö från växthustaket. Nöjd och glad , tralala. Igår, på mitt arbete, ringer K. Då vi avhandlat det han egentligen vill slänger han plötsligt ur sig: -Jag har förresten skottat hela uppfarten. Det var riktigt blöt och tung snö så jag tog bort allt på växthustaket också. -Herregud, skriker jag, där har jag precis sått en massa träd och buskar. -Träd?, säger älsklingen, jag såg inga träd! Men du har glömt att ta in pallkragarna, jag snubblade över dem! Läste i nån trädgårdstidning...
