Lottas Lund

De senaste morgnarna har jag tagit Sune och kaffekoppen med mig ner till bänken i lövsalen. Det är en fantastisk start på dagen att se de vita julrosorna lysa upp novembermörkret, och i morgon bitti blir det första gången som det finns blommande julrosor i trädgården under självaste julmånaden. Ren lycka! Jag älskar de gamla sägner som ibland är förknippade med växter. Enligt en av dessa symboliserar julrosen tårarna från en herde som grät över att han inte hade någon gåva till det nyfödda Jesusbarnet. Där tårarna föll växte de underbara blommorna upp och herden kunde överlämna sin gåva.   fotograf: A Det latinska namnet Helleborus betyder nysrot vilket syftar på de pulveriserade rötternas förmåga att framkalla nysningar (vilket var ett tecken på sanningssägande). Rötterna har använts flitigt i medicinskt syfte trots (eller kanske på grund av) att de är giftiga. De gamla grekerna tog till julrosens rötter då man ville bota...

Det var en gång en ung mamma som tyckte om att fira en traditionell jul. Ärvda, gammaldags röda glaskulor hängde i granen, under stod en ståtlig halmbock och en traditionell adventsljusstake lyste i fönstret. Vackert och fridfullt var det, och mamman myste och bakade julgotter i gammal god anda.  En jul kände sig mamman extra snäll och sa till sina två små söner: "I år får ni klä granen, killar",  i tron att de små pojkarna skulle nöja sig med det gamla pyntet och kanske hänga dit en och annan egentillverkad smällkaramell. "Hurra", skrek pojkarna och klappade sina små händer, "vi vill ha en Kalle Anka-gran." Den snälla mamman hajade till lite men tog med sig barnen till affären för att välja ut lite fler kulor. Några guldiga och kanske en och annan grön kan ju inte vara så farligt, tänkte den arma människan. Den dagen startade hon helt omedvetet en tradition.... varje år därefter skulle det inhandlas nya kulor i de mest hiskliga färger... G...

Entrérabatten löper längs med husets norrsida. Det är en ren transportsträcka och rabatten rensas kanske vartannat år - men då hugger jag mig in med spade och yxa! Växtligheten skyddas från vindar av en ca 2 m hög thujahäck samt en del större barrträd och buskar. På andra sidan gången har jag anlagt min fågelrabatt med fågelrestaurang under vinterhalvåret, så det flaxar ordentligt runt öronen under den perioden. Känslan jag får när jag går längs gången är att platsen är något förvildad och faktiskt lite ogästvänlig. Något som bekräftades då en av sönernas kompisar som kom på besök härom veckan. Mörkret hade lagt sig och en av våra utelampor hade gått sönder. Då slets ytterdörren upp och den tuffa sjuttonåringen ramlade in med orden: - Fan, vad läskigt det är här ute, och det rör sig överallt i buskarna också! Han hade från vår garageuppfart hört och skrämt iväg rådjur från ödetomten bredvid, ugglorna hoade i skogen och några kolt...

Denna höst har jag sprungit runt och fotograferat alla fula hörn i min trädgård i alla möjliga och omöjliga vinklar. Tanken är att under de kommande långa och mörka vinterkvällarna ska jag roa mig med dessa foton i datorns bildprogram. Mycket roligare än att sitta med det gamla skissblocket och försöka skapa en förbättrad verklighet ur mitt krassa minne. Jag har tjuvstartat lite: Behovsanalys: Något som döljer min fula komposthörna. Vision En häck: Åtgärdsinsats: Någon halvtimmes grävning. Jordförbättring med kompost (nära och bra). Uppgrävning och plantering av små bokplantor (direkt från skogsdungen). Ditsättning av stödpinnar (= elefantgräsets torra käppar från i våras).  (märker ni hur jag utnyttjar befintliga resurser också - snacka om återvinning och miljötänk!) En plats som behöver lite omsorg är baksidan av växthuset. Här samlas allehanda skräp som gamla plattor, trasiga fågelholkar, tomma krukor och liknande. Med ...

Det har varit en ganska så gråmulen dag idag - tycker jag. Men min kamera (inställd på autopilot) ser världen på ett helt annat sätt. Så fort jag närmade mig den vingade benveden ( Euonymus alatus ) så slog den över till 'fotografering i starkt solsken'. Följde jag rhododendrongången så blev det 'landskapsfotografering'.... ....men sen närmade jag mig guldazalean. Återigen var vi inne i 'starkt solsken'. Jag blev riktigt glad över min optimistiska kamera. Den tyckte även att murgrönsviolen ( Viola hederacea ) förtjänade 'ansiktsfotografering'. Jag kanske inte riktigt höll med - tills jag såg bilden i datorn. Ett litet spöke har blivit kvar sen halloween, och min kamera upptäckte det direkt. Stolarna under linden stod dock inte i 'starkt solsken', även om jag tyckte där var väldigt gult. Där förhöll sig kameran lite anonym med texten 'auto'. Jag hann precis bära upp stolarna på altanen när äldste sonen säger att han h...