Lottas Lund

Jag har länge velat ha en riktig blomsteräng och har försökt några gånger att anlägga en sådan. Dels genom att låta gräsmattan växa och plantera in prästkrage, blåklocka, akleja och andra, vad jag tycker är, tåliga växter. Dels genom att gräva ut rundlar i gräsmattan och så i ängsblandningar. Ingen av metoderna har lyckats. De senaste åren har jag upptäckt att bara genom att ändra min attityd till 'slänten' så kan jag faktiskt börja kalla den för en typ av blomsteräng. Det gäller bara att släppa mina gamla kriterier att här ska endast växa låga, torktåliga växter och helst i stora sammanhängande sjok. Jag har jobbat intensivt genom åren för att försöka upprätthålla den visionen, men naturen är absolut inte med på noterna så numera släpper jag den fritt. Et voilá ..... en sorts äng: Uppe längs kanten står olika rosor och lutar sig mot några gamla postlådestolpar som är sammanlänkade med kätting och runt dessa försöker jag hålla rent med lammöra och lavendel. Men ne...

Det är vackert nu. En liten kvällsrunda :   Acer palmatum Oridono-nishiki och Rosa helenae på väg upp i björken.   Rosa 'English Garden' och en Astrantia av någon bortglömd sort.  Rosenhallon i skogsbrynet och en väldigt stillsam trollslända.   Verbascum chaixi och en frösådd Viola . Sådär ja! Trädgårdsgrinden stängdes och kvällspasset börjar: bära takpannor och måla bräder. Vår farstukvist byggdes på kvällskvisten. Vitsigt va´!? Nej, fy vad dåligt.... Semestern hägrar!!