fredag 30 december 2011

Årskrönika





Årets början var ju en nagelbitare med massor av snö, ingen tjäle och rådjur som kröp och klättrade in från alla håll och kanter. Dessutom hade sorkarna ett paradis under snötäcket. Men trots att de höjde marknivån och underminerade en hel del plantor så överlevde det mesta. Så när allt var tilltrampat, upprätat och räfsat började jag fotografera 'kommande projekt'. Den slarvigt ditslängda lilla stenmuren var ett sorknäste som skulle grävas om och snyggas till.

 
I kampen mot rådjuren skärmade vi av gränsen mot den tyska sommargästens tomt med armeringsnät. Jag blev mycket nöjd och vi beslöt att försöka göra likadant mot skogen.... lite senare.     (Det vill säga kanske nästa år!)




Mina krukor med drivna smålökar började blomma för fullt, och ute i trädgården visade så småningom tulpanerna färg. Det blev årets första överraskning - inte var det väl orange tulpaner som jag hade planterat?


Den andra överaskningen stod familjens män för då de byggde mig ett planteringsbord som en liten påskpresent. Under tiden stod mitt stenmursprojekt väldigt stilla, men med vitsippor och luktvioler i full blom så var det så vackert att jag inte nändes förstöra idyllen.

 
 I stället gav jag mig på att göra om mitt förväxta kryddland. Med nedgrävda plastbaljor där myntorna hölls på plats, och små gångar så jag kunde komma åt att rensa blev det nästan precis som jag ville ha det. ...och från altanens matplats såg det nästan ännu finare ut. Dessutom blev kryddskörden väldigt bra.

 

Den hinkodlade potatisen var också ett lyckat projekt. När blasten sköt iväg och snabbt blev frodig trodde jag faktiskt att det skulle vara miniknölar i hinkarna, men det blev både en tidig och god skörd. Som en liten bonus kanske det var lite svårare för vinbärssnäckorna som invaderar trädgården varje år att ta sig upp i krukorna.


Bland årets bästa inköp måste porsen räknas. För rätt många år sedan beställde jag en Myrica gale på en plantskola, (svindyr) och den lilla 20 cm plantan som jag fick dog första året. Sen dess har jag saknat den lilla väldoftande busken - och så står ett praktexemplar och väntar på mig hos Åbergs i Ystad!
På en annan inköpsrunda snubblade jag över ytterligare en läckerbit:  Euonymus fort. 'Wolong Ghost'. Den är inte stor, men kan den klara vintern och få lite fart i tillväxten kan den bli ljuvlig nere vid min ormbunkshörna....


...där jag förresten grävde ut ytterligare en bit av mossmattan bakom. Ormbunkar kan jag ju inte få nog av och det finns även en del surjordsbuskar som jag skulle vilja se växa här nere.
I traktordäcket som jag desperat försöker få inklätt med mossa dök årets tredje överaskning upp. Jag vet att jag sått lundvivor, skuggliljor och nysrot där, men vad som började växa i stora sjok var ödleblad, Houttuynia cordata. Det var mycket länge sen jag såg den i trädgården men tydligen har den vilat i någon jordhög och nu väcktes den till liv. Välkommen tillbaka!


Medan jag njöt av trädgårdens skuggigare delar smög sig ett rådjur med sitt kid in och tuggade i sig broccolin och salladen, slet upp löken och morötterna samt de små mangoldplantorna som tittat upp.
Samtidigt, på andra sidan växthuset fullkomligt lös det lilla buskkörsbäret 'Nordica' för första gången av bär som varken rådjur eller fåglar brydde sig om. Märkligt men mycket gott.
En annan premiär blev krusvinbäret 'Josta'. Efter många år blev det äntligen två bär att avsmaka. Inte mycket till smak blev domen - ett ljummet jaha!


När lavendelgången var som vackrast packade vi väskorna och reste bort. Tydligen började det regna dagen efter och sen slutade det inte förrän några månader senare.
De flesta krukorna blev fullständigt vattenmättade. Luktärter och frilandstomater var bara att kasta, medan rosenskäran och en ny favorit hos mig, äppelsolbruden, var väldigt frodiga. Den lilla gula bollformade blomman var inte speciellt vacker men ananasdoften var bedövande god. Den kommer definitivt att odlas fler gånger. En annan jag måste pröva igen är gurkmelonen 'Carosello'. Det var inget gurkår hos mig i år men de få frukterna vi åt var mycket, mycket goda.


I värsta regnet gav jag mig på att gräva om den romantiska rabatten. En enorm sten dök upp en bit under jordytan och hålet fylldes snabbt med vatten. Något som fick mig att börja fundera på en liten damm kanske.... Hålet finns fortfarande kvar, sådana beslut måste få ta sin tid eller hur?


Det var med lättnad jag äntligen rensade bort en gammal ros som jag fått i present för många år sedan. Jag har aldrig tyckt om den men det har känts fel att bara slänga bort en gåva sådär. Men nu skulle den väck och jag slängde den tillsammans med andra skräpväxter nedanför slänten så länge. Lite senare när jag kom med skottkärran och skulle samla ihop skräpet så såg jag den 'fula' rosen tillsammans med en stor rugge Persicaria som växte där. Oj så vacker den blev helt plötsligt.  Hoppas den överlever!! Jag gav den extra kogödsel....


Medan säsongen sakta gick mot sitt slut så började jag titta runt efter nästa års projekt. Något måste ju planeras under den långa vintern.
Det här hörnet blir väl något att bita i: en liten björkbacke med massor av sten, berberis och spansk körvel....


...för jag kan ju inte bara hålla på med den evinnerliga stenmuren, eller hur?
Årets höst blev efter allt regnande trots allt väldigt vacker. Först sprakande show i rött och orange, som så småningom landade i lite mer dämpade nyanser....


 ...och dessa dämpade nyanser håller i sig än så länge. Just idag är trädgården mest lerfärgad med vissa glänsande inslag i markytan och det är ingen som vill gå utanför stenplattorna.


Till och med Sune tillbringar helst sin tid på en upphöjd plats och allra helst inomhus. Från altanräcket har han full koll på husets mest centrala plats - köket, och ser han någon så för han så mycket liv att han alltid blir insläppt med detsamma! (Synd att han är för tjock för en kattlucka.)

Gott Nytt År ...och hoppas vi ses nästa år!


tisdag 27 december 2011

Vill ha!

Jag har förlorat mitt hjärta!!!




Den lille som gillar att bli klappad på huvudet....himmel så söt!

Hur ska jag kunna locka en sådan liten sak till min trädgård? Fler sorkar, ugglehus, döda trädstammar?... jag ska pröva allt!!

God fortsättning

fredag 23 december 2011

God Jul



En av min mammas snöskulpturer - från något år då det fanns snö...

tillönskas alla!

tisdag 20 december 2011

En liten julhistoria

Jaha, så var det dags för julshoppingen igen.
Jag tog en långlunch och åkte till stora shoppingcentret för att handla julklapp. Jag visste precis vad jag skulle ha och det var snabbt och effektivt avklarat. Sen fastnade jag en stund inne på Granit och föll för deras stora gör-det-själv-almanacka. Eftersom det var ett ruskigt väder med halv storm och regnskurar så fick jag almanackan nedpackad i deras största påse - sådär 1x2 meter tror jag den är.

Veckan innan hade jag beklagat mig över att nyckeldosan till bildörren börjar bli dålig. Man får gå och vifta med armen över huvudet för att bildörren ska låsas upp. Så där kommer jag alltså ut på den stora parkeringen - fullt med bilar, hård vind och kraftigt regn - och vinden tar genast tag i den enorma plastpåsen, så jag har fullt sjå med att rädda min lilla almanacka från att drunkna. Naturligtvis går den förb....de bildörren inte att öppna med nyckeldosan. Jag springer runt och viftar med armen och trycker dosan mot framrutan men icke. Till slut sätter jag nyckeln i dörren - och världen exploderar!!

Lamporna blinkar och larmet tjuter öronbedövande. Hysterisk trycker jag på de två knapparna som finns på dosan men inget händer. Inte kan jag öppna dörren heller så jag börjar rycka i bakdörren och då ser jag.....  minsann ligger det inte en okänd filt i baksätet!
Lite längre bort upptäcker jag min egen bil, samma färg, samma smutsighet, samma initialbokstav på nummerplåten.
Så vad göra ... i min svarta jacka med uppfälld huva, svarta vantar och svarta byxor och med en enorm vit, flaxande påse, försöker jag se ut som jag inte alls har något att göra med den tjutande, blinkande bilen bredvid mig och så obemärkt som möjligt ta mig till säkerheten. Väl där slår samvetet till och jag krafsar ner några rader på ett gammalt kvitto:
'Förlåt, tog fel bil' - och sen flög fan i mig och jag undertecknade med 'Tomten'. Tack och lov kom jag genast på bättre tankar, kryssade över och la till 'Lotta' och mitt mobilnummer, för tänk om något vittne träder fram och pekar ut mig senare, hur ska jag då förklara mig!

Nu är det ingen som ringt och skällt men det kan kanske bero på att lilla kvittot blev dyngsurt så fort jag klämt fast det under den tjutande bilens torkarblad. Jag känner lite oro fortfarande, men K påstår att bilbatteriet inte laddas ur för att larmet står och tjuter, och förhoppningsvis var ägarna lika snabba julshoppare som jag.

Första kalenderbladet är i alla fall klart. Som bakgrund till varje månad tänker jag använda trädgårdsbilder och ovanpå klippa in (eller klistra fast) saker/bilder som illustrerar händelser under månaden. I januari sitter en bild på Cirque du Soleil's föreställningen Saltimbanco. Det är årets 'familjejulklapp', dvs hela tjocka släkten köper biljetter till samma evenemang och ger till varandra. Vad vi ska göra turas vi om att bestämma.


Nu ska jag bara stressa några dagar till... och jag ska titta noga på bilen innan jag försöker öppna den.


söndag 11 december 2011

Fruktig advent

Tredje advent och julstämningen är verkligen varm och skön här i södra Sverige, lite medelhavskänsla till och med.... men det kan bero på att citrusdoften hänger tung i rummen eftersom den ack så viktiga ciceleringen nu är gjord. Dessutom har jag utvärderat förra årets lilla experiment: Går det verkligen att spara cicelerade frukter?
Resultat: Klart godkänt. De väger nästan ingenting, är stenhårda och lite mörka men faktiskt väldigt vackra, tycker jag själv. De syns längst fram på översta mittbilden.
Till höger skymtar årets test. Går det att cicelera majrova?
Svar: Ja! Den lilla rosa rovan har inte ändrat sig ett dugg över natten i rumstemperatur och kommer därför att inhandlas till dekorering av det stora julbordet. Jag måste nog testa rödbeta, rädisa och svartrot också.


Citrus- och limeskivor är också torkade. 100 grader i ugnen i 45 minuter och sen lufttorkning i ljust fönster - så brukar jag göra. Men igår satte jag in dem i ugnen kl 18 och 3½ timme senare for jag upp ur soffan med ett skrik. Lite extra mörka och krispiga men onekligen mycket torra.




En rundtur i trädgården den tredje advent - i solsken - med tjock tröja och uppknäppt jacka.



Purpurklätt, lavendel, buxbom, curryört, persilja, citronmeliss, blad från pärlhyacinter, mossflox, ormbunkar, sockblomma, gräs och mossa...... grönt, skönt grönt och åter grönt... och en förundrad tomte.


Känner ni medelhavsvibbarna?

Jag måste börja öva nu:
Feliz Navidad, Buon Natale, Joyeux Noël, Kala christouyenna... och på turkiska?? Noeliniz Ve Yeni Yil...  mil.?.. viy?...och så något som lät som kurt olsson. Det måste jag ju lära mig tills tomten kommer, han har ju sina rötter i Turkiet enligt denna julkalender.


söndag 4 december 2011

Årets pepparänglar..... kycklingar?

Vi åkte till Malmö och Katrinetorps julmarknad igår. Jag tror aldrig jag har varit på en julmarknad i regn och halv storm, men det var en upplevelse.
Ni vet hur det är när man står i en klunga och skular för ovädret och det kommer folk springande utifrån för att ta skydd. Trots att det är trångt som saligheten redan trycker alla ihop sig för att göra plats till fler, och sen börjar man prata och skratta med helt okända .... lite av den stämningen var det. Att det såg ut som jag bar ett skatbo på huvudet, att jag fick äta knake med uppblött bröd och att leran nästan översteg anklarna på mina rätt så nya stövlar gjorde faktiskt ingenting. Humöret var på topp och julstämningen... ja, den fanns där faktiskt.

Så inspirerad av allt hantverk jag såg igår kände jag en stark lust att baka några pepparänglar idag.




 När jag höll på att hänga upp änglarna över långbänken i köket kom en utav sönerna förbi.
'Fina kycklingar du gjort', säger han och går vidare....

....jag funderar fortfarande .... kycklingar???!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...