Årskrönika

Årets början var ju en nagelbitare med massor av snö, ingen tjäle och rådjur som kröp och klättrade in från alla håll och kanter. Dessutom hade sorkarna ett paradis under snötäcket. Men trots att de höjde marknivån och underminerade en hel del plantor så överlevde det mesta. Så när allt var tilltrampat, upprätat och räfsat började jag fotografera 'kommande projekt'. Den slarvigt ditslängda lilla stenmuren var ett sorknäste som skulle grävas om och snyggas till.

 
I kampen mot rådjuren skärmade vi av gränsen mot den tyska sommargästens tomt med armeringsnät. Jag blev mycket nöjd och vi beslöt att försöka göra likadant mot skogen.... lite senare.     (Det vill säga kanske nästa år!)




Mina krukor med drivna smålökar började blomma för fullt, och ute i trädgården visade så småningom tulpanerna färg. Det blev årets första överraskning - inte var det väl orange tulpaner som jag hade planterat?

Den andra överaskningen stod familjens män för då de byggde mig ett planteringsbord som en liten påskpresent. Under tiden stod mitt stenmursprojekt väldigt stilla, men med vitsippor och luktvioler i full blom så var det så vackert att jag inte nändes förstöra idyllen.

 

 I stället gav jag mig på att göra om mitt förväxta kryddland. Med nedgrävda plastbaljor där myntorna hölls på plats, och små gångar så jag kunde komma åt att rensa blev det nästan precis som jag ville ha det. ...och från altanens matplats såg det nästan ännu finare ut. Dessutom blev kryddskörden väldigt bra.

 

Den hinkodlade potatisen var också ett lyckat projekt. När blasten sköt iväg och snabbt blev frodig trodde jag faktiskt att det skulle vara miniknölar i hinkarna, men det blev både en tidig och god skörd. Som en liten bonus kanske det var lite svårare för vinbärssnäckorna som invaderar trädgården varje år att ta sig upp i krukorna.

Bland årets bästa inköp måste porsen räknas. För rätt många år sedan beställde jag en Myrica gale på en plantskola, (svindyr) och den lilla 20 cm plantan som jag fick dog första året. Sen dess har jag saknat den lilla väldoftande busken - och så står ett praktexemplar och väntar på mig hos Åbergs i Ystad!
På en annan inköpsrunda snubblade jag över ytterligare en läckerbit:  Euonymus fort. 'Wolong Ghost'. Den är inte stor, men kan den klara vintern och få lite fart i tillväxten kan den bli ljuvlig nere vid min ormbunkshörna....

...där jag förresten grävde ut ytterligare en bit av mossmattan bakom. Ormbunkar kan jag ju inte få nog av och det finns även en del surjordsbuskar som jag skulle vilja se växa här nere.
I traktordäcket som jag desperat försöker få inklätt med mossa dök årets tredje överaskning upp. Jag vet att jag sått lundvivor, skuggliljor och nysrot där, men vad som började växa i stora sjok var ödleblad, Houttuynia cordata. Det var mycket länge sen jag såg den i trädgården men tydligen har den vilat i någon jordhög och nu väcktes den till liv. Välkommen tillbaka!

Medan jag njöt av trädgårdens skuggigare delar smög sig ett rådjur med sitt kid in och tuggade i sig broccolin och salladen, slet upp löken och morötterna samt de små mangoldplantorna som tittat upp.
Samtidigt, på andra sidan växthuset fullkomligt lös det lilla buskkörsbäret 'Nordica' för första gången av bär som varken rådjur eller fåglar brydde sig om. Märkligt men mycket gott.
En annan premiär blev krusvinbäret 'Josta'. Efter många år blev det äntligen två bär att avsmaka. Inte mycket till smak blev domen - ett ljummet jaha!

När lavendelgången var som vackrast packade vi väskorna och reste bort. Tydligen började det regna dagen efter och sen slutade det inte förrän några månader senare.
De flesta krukorna blev fullständigt vattenmättade. Luktärter och frilandstomater var bara att kasta, medan rosenskäran och en ny favorit hos mig, äppelsolbruden, var väldigt frodiga. Den lilla gula bollformade blomman var inte speciellt vacker men ananasdoften var bedövande god. Den kommer definitivt att odlas fler gånger. En annan jag måste pröva igen är gurkmelonen 'Carosello'. Det var inget gurkår hos mig i år men de få frukterna vi åt var mycket, mycket goda.

I värsta regnet gav jag mig på att gräva om den romantiska rabatten. En enorm sten dök upp en bit under jordytan och hålet fylldes snabbt med vatten. Något som fick mig att börja fundera på en liten damm kanske.... Hålet finns fortfarande kvar, sådana beslut måste få ta sin tid eller hur?

Det var med lättnad jag äntligen rensade bort en gammal ros som jag fått i present för många år sedan. Jag har aldrig tyckt om den men det har känts fel att bara slänga bort en gåva sådär. Men nu skulle den väck och jag slängde den tillsammans med andra skräpväxter nedanför slänten så länge. Lite senare när jag kom med skottkärran och skulle samla ihop skräpet så såg jag den 'fula' rosen tillsammans med en stor rugge Persicaria som växte där. Oj så vacker den blev helt plötsligt.  Hoppas den överlever!! Jag gav den extra kogödsel....


Medan säsongen sakta gick mot sitt slut så började jag titta runt efter nästa års projekt. Något måste ju planeras under den långa vintern.
Det här hörnet blir väl något att bita i: en liten björkbacke med massor av sten, berberis och spansk körvel....

...för jag kan ju inte bara hålla på med den evinnerliga stenmuren, eller hur?

Årets höst blev efter allt regnande trots allt väldigt vacker. Först sprakande show i rött och orange, som så småningom landade i lite mer dämpade nyanser....

 ...och dessa dämpade nyanser håller i sig än så länge. Just idag är trädgården mest lerfärgad med vissa glänsande inslag i markytan och det är ingen som vill gå utanför stenplattorna.

Till och med Sune tillbringar helst sin tid på en upphöjd plats och allra helst inomhus. Från altanräcket har han full koll på husets mest centrala plats - köket, och ser han någon så för han så mycket liv att han alltid blir insläppt med detsamma! (Synd att han är för tjock för en kattlucka.)

Gott Nytt År ...och hoppas vi ses nästa år!