fredag 18 november 2016

Blommig fredag - att minnas

Så perfekt att Blommig fredag startade upp idag, just som jag sitter vid köksbordet och skissar. 

Ledig dag och dagens plikter är utförda. Jag tillhör den kategorin människor som inte njuter av tillbakablickar utan ständigt planerar framåt. Listor och planskisser är något jag är väl förtrogen med. Just idag stod jag med kaffekoppen och stirrade ut över trädgården i vanlig ordning. Då började jag fundera på vår altan, gången nedanför (den så kallade lavendelgången) och rabatterna däremellan. Ärligt talat har de nog passerat bäst-före-datum i sin nuvarande form och kräver en eller annan åtgärd. När jag sen såg temat för den Blommiga fredagen så roade jag mig med att plocka fram några gamla bilder från 2002.... 14 år minsann!!


Jag minns hur glad jag var när vi äntligen lagt plattgången. Dessförinnan hade vi i några år gått på trampstenar utlagda i en gräsgång. Det var inte roligt att rensa rabatterna då! Sork och mullvad har sett till att lutningen blivit lite mer riskabel på slutet, innan trappan tar vid - som i och för sig också har satt sig rejält. Ormhasseln som jag då tyckte hade blivit jättestor har jag i år i stort sett halverat bara för att vi ska kunna komma fram oskadade.


Jag minns hur stolt jag var över den enormt blommande pärlbusken, och över rosbuskarna som äntligen började ta sig, och hur jag varje morgon sprang ut med andan i halsen för att se så inget rådjur hade lyckats ta sig in och få sig ett skrovmål. Både rosorna och pärlbusken har numera växt oss över huvudet och lavendeln blir allt glesare i skuggan. Till höger kan man kan skymta blodhäggens brunröda blad. Idag är det ett 6-7 meter högt flerstämmigt träd.  


Jag minns hur jag kämpade för att få till det där virrvarret av gammeldags rosor, digitalis, malvor, prästkragar och salvia... och hur glad jag var när man faktiskt, från ett visst perspektiv, kunde se ett riktigt lyckat virrvarr.
Drömmen om en engelsk cottage garden har idag ersatts av kryddlandet inramat av buxbom och ett jättestort blåregn. På den gamla bilden kan man faktiskt se stammen på Prunus accolade till höger - med stödpinne och allt. Idag kan man inte undvika att se stammen och kronan breder ut sig över hela den före detta soliga slänten och växthuset man ser i bakgrunden har fått flytta till en soligare plats.

Så vad kan man nu göra med denna plats? Mina funderingar omfattar en bila, spiraltrappa, 2 ton grus, 30 kvm plattläggning och en arborist.... och nej, jag har inte spetsat kaffet.

Jag tror jag får lägga denna idé till alla de andra minnesvärda planer som kan vara bra att ha vid en eventuell lottovinst.


Fler minnen hittar ni hos Bland rosor och bladlöss.


lördag 12 november 2016

De fula överfallens tid

Inte nog med världen i stort tycks präglas av råhet - även hos oss har våldet varit på besök! 

Sune har blivit överfallen av något som gett honom stora sår på rygg och bakben. Efter en tur till veterinären kommer han hem med olika mediciner som han glatt glufsar i sig. Två dagar senare orkar han varken stå, gå eller äta själv och vi får droppa vatten i mungipan på honom. Veterinären misstänker blodförgiftning, men ger oss en gnutta hopp med orden att det kan vara så att Sune inte tål medicinen. Vi greppar halmstrået och slutar medicinera, tvångsmatar den halvdöda katten och sen får han sova inlindad i en filt bredvid mig. Tidigt på morgonen vaknar jag av att han missnöjt protesterar mot trängsel och inlindning, han vill sova själv på golvet! På morgonen knaprar han i sig en halv godisbit och några droppar vatten, och vid deadline som vi satte till 11:30, reser han sig och går ut en sväng i trädgården. Stående ovationer!
Ett typexempel på att det alltid finns hopp (och Sune har nu lärt sig att det är väldigt trevligt att bli handmatad liggande i någons knä). 


Under tiden Sune vänder i pärleporten så störtar kung Bore ner över oss med både snö och is. Buskar och träd ligger knäckta och skadade ute i trädgården, men vad gör väl det så länge Sune ligger på altanen och förnöjt tittar på rådjur, fåglar och små gnagare som stökar där ute i den vackra världen vi lever i.


Nu ska jag gå ut med ett leende, vara trevlig och hjälpsam, hålla upp dörrar, visa hänsyn och praktisera det som kallas vanlig, enkel hövlighet.... skulle någon drabbas av detta så hoppas jag innerligt att man inte behöver skriva om det på sociala medier utan ta det som en självklarhet i en alltmer vänlig och hoppfull tid!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...