Allt ljus på mig

Gårdagen räknar jag till den första vårkänningsdagen. Ljuset var tillbaka och lite av istäcket förvandlades till slaskpölar. En perfekt dag att se över sina träd. 
För beskärning försöker jag hålla mig till JAS-perioden men det finns annat man kan behöva hålla koll på, inte minst om man bor i rådjurs- och sorkområden. Gnagskador på ungstammar har drabbat mig många gånger och är alltid lika tråkigt, så att se över viltskydden, uppbindningar och eventuella skador är ett väl värt arbete. 
Sen är många träd så otroligt vackra nu på vintern när deras stammar inte har konkurrens av trädgårdens övriga växter, speciellt om de får solens spotlight på sig. Igår tävlade de i vem som lös upp trädgården bäst.

Den amerikanska strimlönnen ska man inte klappa medan glanskörsbärets barkstrimlor är ytterst svåra att låta bli. Prydnadskörsbärets tjocka stam står precis bredvid en liten trappa och blir ofta klappad.

Den här trion tillhör mina favoriter. En okänd gåva som troligen är någon form av salix. Det sibiriska korkträdet har en stam som får mig att tänka på tjock djurhud medan den kaukasiska vingnöten är urtypen för min mentala bild av en riktigt vacker trädstam.

Sen har vi dom som gör mig lite nervös. Den gulbarkiga häggen är döende sen några år tillbaka och frågan är bara hur länge trädet står och vad den tar med sig när det väl faller. Jag håller tummarna och hoppas att Rosa helenae ska växa till ordentligt och erbjuda gamlingen sitt stöd under en lång tid. Barksprickor hos mig innebär ofta svampsjukdomar som kanske hos den lilla klöveralmen eller hos  blomsterkornellen. Den sistnämnda vet jag får en flagnande bark men detta mönster dök upp i höstas och sitter längst ner på stammen. Huga!

De som flagnar rejält utan att bekymra mig är himalajabjörken och den gamla julgruppscypressen. Lärken har jag för mig hade en vacker stam men en murgröna har på några få år klätt in hela härligheten. Något som inspirerat mig att plantera murgröna runt om vid tomtgränsens rönnar, hägg och sälg. Allt för att bidra till den lummiga skogskänslan som jag eftersträvar året om.

Ps. I mina ögon vann korkträdet gårdagens skönhetstävling.

Kommentarer

  1. Tänker att allihop vinner lusten att gå ut och upptäcka. Att ha en stam att gå ut till och sen vara klar - nej hellre flera att gå runt och studera, fundera och förundras över. Murgröneklädda stammar skulle vara väldigt härligt att ha.

    Ha det gott! Carina

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång.

Populära inlägg i den här bloggen

Fembladig akebia (eller chokladvin?)

Plötsligt i paradiset

Bågarna bågnar