Lottas Lund

Oj oj oj!! Nu lyser flitens lampa i nästan alla mina buskar och träd. Det spinns, vävs och knypplas i ett vansinnigt tempo och jag som lovat mig själv att aldrig giftbekämpa får arbeta intensivt med sekatören. Efter år av erfarenhet vet jag att jag aldrig hinner med i hemslöjdarnas tempo utan får ge upp och titta på något annat i stället. Nävor brukar vara ett säkert kort.     (G.phaeum, 'Purple Haze', 'Johnsons Blue', namnlös, 'Splish Splash', 'Patricia') Så även i år, inte en larv så långt ögat kan se. Det är nästan så jag kan glömma hur dom små käkarna mal på ovanför mitt huvud.

Vår midsommarvärd har en äng som får en i rätt stämning direkt. Det var inga problem att hitta blommorna till både kransen och kudden här. Trädgården innehåller en otrolig mängd rosor. Bland annat en  Rosa moyesii som är helt fantastisk. Hundra fåglar fladdrar i den på vintern och 100 humlor och bin på sommaren - utom denna sommar. Vi hittade en ensam stackare. Vad är det för underlig sommar vi har? Nöjda och glada efter dans, havsbad, god mat och sällskapslekar på gräsmattan kommer vi hem och tar en runda i den ljusa natten. En annan sorts äng - fuktängen utanför vår trädgård - ger en helt annan stämning. Som en midsommarnattsdröm.

Vi hade bara bott här några månader då vi en tidig söndagsmorgon såg grannen i vår trädgård. Han smög runt i det midjehöga gräset, för att plötsligt slänga sig ner på alla fyra och krypa och åla sig fram. Detta upprepades några gånger på olika ställen på vår tomt. Allt medan K och jag kikade fram mellan persiennerna och funderade på hur vi skulle tackla denna uppenbart helt skogstokiga och troligen farliga granne. När vi väl lärde känna grannarna bättre upptäckte vi att de är underbara människor, otroligt snälla, hjälpsamma och på intet sätt tokiga. Jag kom dock att tänka på episoden då jag gick ut idag för att vattna mina frösådder. När jag gick förbi det nyplanterade äppelträdet upptäckte jag löss på en del grenar och tänkte att de spolar jag av lite lätt och snabbt med slangen. Så jag klämmer fast vattenpistolen med långt skaft mellan knäna, böjer ner grenen med ena handen och skrapar löss med den andra. För att rikta vattenstrålen rätt får jag niga och vrida lite...

Kung Kobra och hans följe

Regnmätaren är full, hängmattan är blöt och det är för kallt för att sitta i solstolarna. Då passar det bra att ta itu med det dåliga samvetet. Entrén, som ju ska visa husets själ utåt och vara mysig, vacker och inbjudande, är hos oss rent bedrövlig!!! Man kommer in på garageuppfarten som består av hårdpackad grus full av ogräs. På håll ser det, på sina ställen, rent av ut som en gräsmatta. En stor skräphög ligger i ena hörnet och verkar aldrig komma till återvinningen, för när ett lass är väck fylls det på med nytt. Visar att vi arbetar mycket, påstår K. Inte tillräckligt mycket, vidhåller jag.  Längs en lång, ojämn stenmur väller en kaprifol bland hallon, rallarrosor och en ett enormt oxbär. Ovanför hänger björkgrenar från klena, skadade träd och skrapar mot biltaken. Är man uppmärksam hittar man den lilla trappan som leder upp till entrégången. Under vandringen mot ytterdörren får man huka sig under granar, sparka undan ormbunksblad och tränga sig mellan e...

Usch, det har varit en sån dag då inget går riktigt som det ska. Sover lite för länge så det blir stressigt på väg till jobbet. Upptäcker halvvägs en ny (ubåtsformad??!!) lampa som lyser på instrumentpanelen. Ringer K och förväntar mig vägassistens men han tycker jag ska "kolla så bromsarna tar, och gör dom det så är det ingen fara"!  Med radion av (så jag kan höra om motorn börjar låta konstigt) och med fönstret nere (så jag kan känna eventuell brandrök från motorn) så fortsätter jag de sista milen till jobbet. Väl där upptäcker jag att jag glömt ett möte och får hoppa in mitt i med tusen ursäkter, rinnande näsa och en fuktig vänsterärm (det var kallt och regnade in i bilen). Sen dyker små förtretliga saker upp hela dagen, så när jag väl kommer hem är jag kanske inte på mitt allra soligaste humör. Då är det väl tur att jag kan gå en sväng i trädgården medan K lagar maten. Kommer ihåg en färjetur till Köpenhamn ...

Under våren förra året påbörjades projekt 'Japanhörnet'. Här skulle stå några få buskar, ett litet träd och endast vitblommande perenner. Någon form av fågelbad skulle också finnas. Runt detta skulle sen läggas grus. Stopp - inget mer! Det var tanken alltså. Miscanthusgräset stod redan på plats så med den som utgångspunkt grävde jag upp en bit av gräsmattan och flyttade dit en Maackia amurense, perukbuske och vitbrokig kornell. Vår gamla parabol fick agera fågelbad med en luddig idé om att klä in den i mosaik eller gjuta ner den i betong i framtiden. (bild från juli förra året) Sen behövde en mörkbladig fläder flyttas akut, nya inköp behövde tillfälliga platser, jag fick ett gäng torvblock utan kostnad och allt hamnade i det än så länge luftiga japanhörnet. Man kan ju bara gissa hur det gick till när hösten kom och alla reaväxter skulle i jorden. Ja, ja  nästan allt går ju att flytta utan några större problem. Idag har jag rensat i japanhörnet...