Lååång väntan är över

Då var årets första stora trädgårdsfest över! Maten är slut, gästerna har gått hem och ballongerna ligger i rabatten. Äldsta sonen = festföremålet, är jämngammal med det första trädet vi planterade när vi flyttade hit - ett gråpäronträd.

Det kunde ta upp till åtta år innan just denna sorten blommar sa de på plantskolan när vi köpte trädet. Efter 10 började jag hänga tyngder i de nedersta grenarna då detta ska påskynda knoppsättning. Efter 13 sågade jag av dem så man kunde gå under trädet. År 15 planterade jag en kiwi nedanför som jag tre år senare rev ner då den höll på att ta ordentligt stryptag på hela trädet. Och nu..efter 19 år skymtar jag några vita blommor högt uppe i trädtoppen. Denna iskalla vår då man knappt sett en humla på flera veckor. Jag vågar knappast hoppas på ett päron men nog tänker jag stå med kikaren nedanför och spana.

Jag har ju planterat ett och annat träd under åren som gått och letar därför alltid efter växter som klarar skuggan. Det blir övervägande bladväxter men en del blommande juveler lyser verkligen upp.
Trollius x. culturum 'Alabaster'

okända azaleor inköpta på rea.

tolvgudablomma, Dodecatium pulchellum

En som verkligen verkar trivas överallt är ju aklejan. Alla möjliga färger och former bland de frösådda avkommorna, men otroligt nog tycker jag ofta att 'rätt' färg hamnar på rätt plats.
En lila-rosa bredvid allium.

En svart-vit för sig själv i det gröna. 

Ljusare blå bland blåblommande klint, flox och revsugor i slänten.

 

Och en alldeles underbar vit framför de vita vilstolarna.

 

Här sitter vi gärna och låter solen skina på oss. Eller så ligger vi här och slumrar: