Lottas Lund

I den delen vi kallar lövsalen pågår just nu ett experiment. Det började förra sensommaren då vi röjde undan en massa gamla döda träd och grenar och använde fliset till att täcka hela området med. Det hade varit väldigt torrt under en lång period och marken låg i stort sett bar. Så vår tanke var att tillföra lite förna och låta det som klarade av att växa igenom flislagret klara sig själv. Undantagen var kirskål och maskrosor, som ska dras upp direkt. Jag var lite orolig att vitsipporna skulle duka under men det var inga problem. Nu har vi klippt en gång genom vitsippslunden och inväntar med spänning vad som kommer att invadera marken. mitten av mars mitten av april                        mitten av juni:                         ...

Min trädgård fortsätter blomma i sin nya heta stil. En liten rundvandring ger den ena eldiga - eller brända - upplevelsen efter den andra. Vid entrén möts man av ett gäng stirrande penséer som vaktas av eldiga tulpaner. I morgonsolens sken blir det ett häftigt uppvaknande. Nere vid det som i normala fall kallas den romantiska rabatten har havet av förgät-mig-ej fått en kruka med stjärnöga som sällskap. Den är nästan vackrast innan blomman slagit ut helt, tycker jag. I alla rabatter och gångar växer mitt värsta ogräs; denna rödbladiga oxalis. För många år sedan läste jag en artikel där denna helvetesväxt visades i en underbart vacker trappa - i motljus och allt. I texten nämndes att den spred sig villigt men vacker och lätt att rycka upp så gjorde detta ingenting. Så när jag lite senare fick med den i en köpt kruka med hosta, så lät jag den stå kvar och såg nöjt på hur den hoppade in i min trappa - i motljus och allt! Nu kan jag bara förbanna...

Jag hade ju stora planer på att förvandla min lilla kryddgård till en vacker, stilren och välskött plats där jag i många år framöver skulle kunna njuta av växterna - inte ogräset och de vilda myntornas framfart. För att se min vision kan ni ju kika in på detta tidigare inlägg   . Jag säger bara....den planritningen höll inte länge! SOM jag har letat efter de här enkla runda plåttunnorna som min vision utgick ifrån. Eftersom det helst ska vara återbruk så har jag spanat runt överallt efter vem som använder cylinderformad plåt, men till slut fick jag ge upp och köra en Kajsa Warg-variant med 'man tager vad man haver'. Murbaljor har jag köpt en del genom åren och de kompletterades med nya och fick stora hål i botten. En typ av flätat nät som är till för att klä in dammkanter har legat några år i förrådet och fick i stället klä in baljornas kanter. Jag har en förhoppning om att mossa snabbt kommer att få fäste i nätet så det blir en mjuk grön kant som omger växtern...

Jag har alltid tyckt att tulpaner blir vackrast samlade i sina färger eller på sin höjd två olika samplanterade. Men sent i höstas köpte jag två blandpåsar tulpaner för att i alla fall stoppa ner något i den nygrävda jorden under gullregnsträden. Nu kan jag inte låta bli att stanna upp och le varenda gång jag ser den lilla plätten med färgglada bollar som svävar runt på olika höjd! Och helt plötsligt har problemet med alla udda tulpaner som står överallt i trädgården löst sig. De ska grävas ner här i en salig samling. Här ska minsann inte hålla på att duttas med färgmatchning längre!! Jag har också lyckats få till det med rosa och orange i form av pelargoner och kejsarkronor... ...och så har K köpt illröda solsängar!!.... i år spränger vi nya gränser känner jag.

Trädgårdsintresset hos de allra flesta som besöker vår trädgård är i nivå med: - Den gula busken känner jag igen, en sån´ hade min mamma, det är en forsythia, eller hur? eller som förra veckans besök: - Så mycket blommor ni har, har ni röda eller svarta vinbär? Så att det skulle komma en riktig entusiast på besök gladde jag mig åt. Här skulle rariteterna betraktas och fascinerat begrundas under en lång stund med en likasinnad. Vi började rundturen med lite godbitar som klarat frostnätterna. Acer pseudopl . 'Simon Louise Frères' som är trädgårdens kameleont. Den börjar i rostbrunt för att sedan övergå till rosa och slutligen gräddvita schatteringar. En riktig läckerbit!   Corylopsis pauciflora ska egentligen inte vara härdig hos mig och därför blir jag lite extra glad när den blomma så fint på bar kvist på vårkanten. Sen tog vi en sväng ner till ormbunkshörnet. Av min före detta granne som genom sitt arbete bl.a...

...mellan hägg och syren". Det var visst en skomakare som satte upp en skylt på sin dörr för att njuta av lite ledighet, och myntade därmed detta uttryck. Vi har några rejäla häggar som står vid tomtgränsen och sprider sin sötaktiga doft i den kyliga luften. Förtjust som jag är i de vackra blommorna, det smäckra växtsättet och den släta bruna stammen, så valde jag en blodhägg när jag skulle plantera ett träd bredvid altanen. Det har jag ångrat många gånger om. Bladutsprång och blomning är underskönt, höstfärgerna urläckra - men..... larverna.... och bladlössen!!! Det riktigt kryper i trädet under sommaren vilket är mindre trevligt när middagen intas på altanen.   Nu har trädet blivit så pass högt och jag stammar upp det varje år, så den största bladmassan är snart ovanför altantaket. I stället har jag planterat en liten clematis vid dess fot som kan slingra sig upp i ögonhöjd - den förstör i alla fall inte aptiten. Lite längre bort ligger vår syrenbers...