Lottas Lund

Det tycks mig som om min trädgård är ett stycke eget väsen med mycket bestämda åsikter, och min uppgift är endast att behaga den efter bästa förmåga. Ödmjukt planterar jag min nyinköpta lilla växt och får efter en passande tid besked på om den mottagits med öppna armar, lite styvmoderligt eller befunnits vedervärdig och spottats ut direkt. I raritetsrabatten sätts de lite dyrare inköpen och jag blir extra glad om de får vara kvar och visa upp sig. I år ser det riktigt lovande ut. Trillium luteum , utan blomma visserligen men bladen räcker långt. Den gulbrokiga aklejan planterades i en annan rabatt från början men tog själv språnget hit och är så läcker så den får bli kvar. Gaffelolvonet är en present från min egna plantjägare och den är helt underbar nu när knopparna spricker ut!  Ljusgul tandrot, Cardamine kitaibelii har bara stått här två säsonger men är en riktig hit. Perfekt i denna miljö och blommorna är i mitt tycke väldigt vackra och har precis den...

Det gäller att ta lite bilder på knopparna innan de spricker.   (Acer palm . 'Simon Louis Fréres', frösådd blodlönn, Aralia elata, Euonymus alatus, Acer pensylvanica, Cornus kousa )  Jag fascineras av dessa fantastiska knoppar och fotograferar dem varje vår, men jag undrar om jag skulle känna igen bladen om de inte satt kvar på växten. Så fort bladen slår ut blir det hela busken eller trädet som är intressant, inte så mycket detaljerna. Jag ska vara lite mer uppmärksam i år har jag bestämt. Min son tog mig för en älg för några veckor sedan då jag vandrade runt i trädgården. - Det är din mörka jacka och frisyren, var hans ursäkt.  (!!?) När jag stod och stirrade på mina trädknoppar upptäckte jag plötsligt att jag blivit en i gänget. Vem trodde de att jag var? Kusinen från landet? ... Tid är bokad hos frisören!

Det finns de som, innan de åker till skroten, tippen, återvinningscentralen eller vad de nu kallar det, ringer till oss. Några tycker kanske det låter lite fattigt och pinsamt: 'vill ni verkligen ha andras skräp??' - men jag tycker det är väldigt bra. När vi var yngre var vi glada för varje insparad slant, senare började vi tänka mer i miljö och återvinning och nu tycker jag dessutom att det är roligt när saker har en plats eller person förknippad med sig. Således får t.ex. plattgångarna mig att tänka på svägerskan och hennes familj, stenrundeln har grannen bidragit med, en god vän skänkte slipersen och den lilla parkbänken stod tidigare under svärmors gran. Nu kan jag tacka chefen för det nya växthusskåpet. -Tack chefen, jag är mycket nöjd och alla krukorna fick plats. Den ena luckan fick jag offra för att kunna komma åt hyllorna men den tänker jag måla med griffelfärg på baksidan och hänga upp som kom-ihåg-tavla. Metallhyll...

Jag paketerade ett väldigt fint fotoredigeringsprogram och överlämnade i födelsedagspresent till en av sönerna. Sådana presenter som man sedan kan låna är utmärkta - tycker jag - grabben gruffade lite... Men det var hur roligt som helst att försöka översätta trädgården till en tecknad variant. Dessutom kan man lägga till lite saker som hittills bara funnits i den vilda fantasin, och radera sådant som man helst vill blunda för i det verkliga livet. Det som slår mig när jag tittar på ritningen är att "oj, så fullt det är"!!! Hur ska jag få plats med labyrinten, det charmiga lilla trädgårdsskjulet och jordkällaren?? Garageuppfarten ser faktiskt väldigt stor ut....

Nu blir det påsklov! Eller nej... tvärtom... nu är det jobb som gäller, men en tur till Blåkulla hinns ju alltid med. Kanske ses vi där? Glöm inte långkalsongerna... eller bättre upp; nu är det kalasbyxorna som ska på!