Lottas Lund

Det är helt galet att ett år redan har passerat... och vad har hänt? Ingenting stort och livsomvälvande, vilket jag måste erkänna är ganska så skönt. Livet har levts i det lilla formatet och fast det kan låta tråkigt så här när man tittar tillbaka så uppskattas det väldigt mycket i vardagen. Det blir fokus på de små detaljerna och när det gäller trädgården så är det precis som det ska vara, tycker jag. Trädgårdsåret 2014 började med yrsnö utanför fönstret, men inne i kallhallen stortrivdes julens överblivna hyacintlökar och i köket slog häggens kvistar ut tillsammans med de läckert lysande köpetulpanerna.  Doften är underbar och detta är precis vad man behöver de här dryga, grå vintermånaderna.  När våren väl kom så utsågs samlingen med röda primulor till bästa nykomlingar. Himla fint nere i den gröna skogsdelen, och så småningom hoppas jag att vitsippor ska sprida sig mellan plantorna vilket kommer att bli fantastiskt fint. En utav de mer lyckade frösådderna ble...

Härliga långsamma mellandagar, då vi bara gör precis vad vi känner för: slappar i soffan, bläddrar i julklappsböckerna, smaskar i oss resten av julgodiset eller som jag, går på promenad med min nya leksak. Dessutom har jag roat mig med årets sista frösådd. Det kom nämligen ett brev till mig på lilla julafton, från Ulrika med den fina bloggen  Spett o spade . Hon frågade i ett inlägg om någon var intresserad av fröer av  Thalictrum 'Kina' och jag högg som en kobra. Brevet innehöll mängder med fröer och jag fick dessutom utförliga såråd via mailen. Vilka underbara trädgårdsmänniskor det finns!  Jag är mycket svag för thalictrum och denna sorten är ovanligt vacker och jag vet precis var den ska stå!! Åh, vad fint det kommer att bli! Strax före jul åkte min kamera i backen och gick i många små skramlande delar. Jag svor men K tyckte olyckan kom som en skänk från ovan. Han hade inte lyckats fundera ut någon julklapp till mig och nu fick han ju den i stort sett se...

Tredje advent och trädgården är fortfarande grön med höstkrukor i perfekt skick. Stormen Alexander som drog förbi häromdan lämnade knappt några spår alls. Träden gjorde sig av med lite gamla grenar och överflödiga kvistar som jag samlat ihop till vårens första brasa om några månader. Det är härligt att kunna gå ut och bara njuta av kylan och riktigt känna hur mossan stortrivs i den fuktiga luften. Jag kan inte förstå hur man kan lägga massor med arbete på att bli av med den, än mindre hur man kan ösa ut diverse kemikalier för att döda den. Själv bär jag runt små tussar och försöker starta nya mosskolonier där jag kommer åt. Jag har tryckt fast några på de gamla slipersen runt dammen och hoppas att fåglarna kan lämna dem ifred. Det tycks mig som om dammen har lockat en mängd fåglar till trädgården. Bara på min lilla runda idag lyckades jag skrämma bort både hackspett, en massa stjärtmesar och till och med en liten flock domherrar. De sistnämnda brukar jag vanligen bara se vid fågelbord...

... årets marsipanfigurer.   Ett gäng tomtar som är en repris på förra årets nissar... ett litet luciafölje,  och av misstag (de skulle egentligen bli något annat), de små julfåren! Trevlig lucia!

En av vinterhalvårets roligaste matlagning är när det är dags att utöka fågelmatsmenyn. Efter 'man tager vad man haver-principen' så fyller jag en skål med vad jag hittar i skafferiet och drygar ut med lite köpt vildfågelmat. Denna omgång innehåller torkade tranbär och aprikoser, russin, havregryn, linfrö, hampfrö, skalade solrosfrön och hackade nötter (ej saltade!). Ner med blandningen i kakformarna och sen på med smält kokosfett och rör runt så allt blir täckt av fett. Sen gäller det att det blir en natt med frostgrader (-2,5 här i natt!) så att allt stelnar.  För mitt eget höga nöjes skull så har jag bundit små buketter från trädgårdens buskar och fäst vid kakorna, fåglarna tycker nog bara det är onödigt krafs som hänger i vägen, men visst blev det fint?