Lottas Lund

Berg- och dalbana! Så har en stor del av detta året varit för mig. Konstiga symptom hela våren som övertygade mig om jag hade en allvarlig sjukdom. Att googla symptomen gjorde definitivt inte saken bättre och efter ett tag kunde jag lägga till panikångest och sömnsvårigheter och var tvungen att begränsa min datoranvändning.  Många läkarbesök senare konstaterades att jag har en tumör i huvudet.... men en godartad sådan och så länge den inte växer snabbare än i nuläget så slipper jag operation. Symptomen får jag leva med och det gör jag så gärna! Vad jag kan konstatera efter de där väldigt jobbiga månaderna är att trädgården för mig är en riktig gåva. Det enda sättet att slippa från de snurrande tankarna och dämpa ångesten en stund var att arbeta i trädgården. Sen har jag ju återigen fått en liten påminnelse om att man verkligen, verkligen måste fokusera på och vara rädd om det som betyder något här i livet, för man har kanske inte så där väldigt mycket tid på sig och kanske inte...

Kände i morse att både jag och vågen måste ta en paus från soffmys och godisskål, så på med regnkläderna och ut i trädgården. Jösses vad det är blött! Utanför tomtgränsen har vi numera något som ser ut som en liten bäck med små sjöar här och där. Min p-plats är definitivt en göl och min nyanlagda trägång är en lerbana med hala tramppinnar som om möjligt har blivit ännu mer instabila än innan! Jag klafsade runt ett tag och studerade påskliljor på väg upp, klematis och kaprifoler med små utsprungna blad och primulablad som blivit halv uppätna av rådjuren. När jag nådde norrsidan såg jag att tibasten har börjat blomma!  Nej, ur led är tiden och jag vill verkligen inte hitta vårtecken så här strax innan nyår. Låt kung Bore göra ett besök så det känns som vi är på rätt spår igen! (Men han behöver ju inte stanna så länge...) Själv tog jag mig på stabila lerfötter tillbaka in till soffan för att studera min höstinköpta cyklamenknöl som började blomma på julafton. Så fin på ju...

Dan före dan och jag sitter vid köksbordet med en mugg av årets glögg, några franska pepparkakor och pratar med K som rullar köttbullar i köket. I år har det blivit lite av en retro-jul med gamla traditioner, gamla recept och gammalt julpynt som vi fyndat på loppis och i det egna förrådet. Väldigt vackert och stämningsfullt. Var jularna bättre förr kanske? Naja, jag undrar verkligen det.... Förr hade det nog varit jag som stått vid spisen och K som suttit med glöggen. Men en som verkligen gör sig bättre i gammal stil (enligt mig) är tomten som vi hittade i förrådet. Riktigt fin i svart/vitt, hiskelig i verkligheten, trots omgivande julrosor. Någon som definitivt tycker det var bättre förr är Sune. Granen hänger fortfarande över hans säng!  Ha en riktigt härlig jul

Det bakas, fejas och pyntas friskt i huset nu. Det är bara en som är lite bekymrad..... Sune är inte riktigt förtjust i att få en blinkande gran över sin säng.  Jag får väl lägga dit en liten kattmyntedoftande julklapp så han blir lite gladare.

En vy som jag verkligen älskar i min trädgård är denna lilla gång som löper längst ner i trädgården. Jag brukar släpa runt min bekväma brassestol och slå mig ner där det känns rätt för tillfället. Ofta hamnar jag här nere där jag inte behöver sitta och titta på projekt, måsten typ ogräs eller andra distraherande saker utan kan slappna av och låta tankarna fara och flyga hit och dit. Trädet till vänster i bild är mitt frösådda sibiriska korkträd, Phellodendron amurense , med sin fantastiska dekorativa stam som står emot Sunes envisa klovässande alldeles förträffligt.  I april, innan lövsprickningen, når ljuset ner till vitsipporna som frodas. Även gulsippa och nunneört har hittat hit men än så länge i små mängder. Maj är den ljusa, späda grönskans tid. Jätteramsen blommar på höga stänglar till höger medan spetsmössan sprider sig lite mer försynt i den vänstra rabatten. Andra perenner som växer här är bl.a. rhodgersia, nysrot, fotblad och trolldruva.  Jag letar kon...

Jag gillar verkligen mitt gamla loppisfynd. En knallröd amerikansk brevlåda som jag försökte skrapa av färgen på och sen fick den vila några år i förrådet medan jag funderade över placeringen. I våras kom den äntligen upp vid entrén där den skimrande i rött har glatt mig hela säsongen. Glädjen blev ännu större när jag första veckan i november skulle sätta in en kruka med anemoner till vinterförvaring, men ångrade mig och lät den mellanlanda bredvid brevlådan. Efter en vecka slog det ut en underbar röd blomma! Rött är sött och speciellt under den gråaste av höstmånaderna. När julen närmar sig är det som vanligt dags för marsipantomtarna.  Tretton till antalet står de på blåbärsfatet och lurar runt en gran. De blir i stort sett likadana ut år efter år men personligheterna skymtar fram så fort de små sockerögonen är på plats: häpna, trygga, ängsliga eller till och med arga. Årets favorit är den spetsskäggige... den söte! Jag tror jag ska fylla fatet med gele...

Från barndomen har jag med mig kunskapen att rymdvarelser är små gröna gubbar från Mars, gärna med spröt på sina överdimensionerade huvuden, och alltsom oftast riktigt gulliga. Sen, i tonåren, fick jag veta att aliens är svarta, slemmiga varelser med många tänder och mycket saliv. Ingenting gulligt alls där inte! Tack och lov har jag inte någon sådan alien i trädgården men däremot något grönt med stort huvud och små spröt om man tittar noga = en rymdvarelse.... eller? Nej, inte det heller men tillräckligt säregen tycker jag för att kvala in i veckans tolkning på temat alien. Två somrar i rad har vi haft besök av denna trollslända - ja, de lever väl inte tillräckligt länge för att de ska vara samma slända men de ser likadana ut.  Jag kan alldeles för lite om trollsländor märker jag men vid tillfälle ska jag ta reda på vad det är för någon sort, vad den egentligen pysslar med vid vår dammkant hela sommaren och varför den stannar kvar här helt ensam...   någon som vet...

Jag stod i fönstret igår kväll och tittade ut på den första fallande snön... såå vackert... ljusslingorna hade jag hunnit få upp på eftermiddagen och nu testkördes de innan premiären nästa helg. Jodå, de glittrade så fint i några träd och buskar och jag bestämde mig för att gå upp tidigt och gå ut med kameran och fotografera den vita trädgården. Inte kunde jag väl tro att K skulle ruska mig vaken i gryningen med orden att nu brakar nog växthuset snart ihop! Det var bara att vackla ut med kvasten i högsta hugg, i halvmeter hög snö och fortsatt snöfall. Men taket räddades. Efter ytterligare en halv timme hade vi fått en gång till garageuppfarten och efter en timme hade vi hittat K:s bil - alltmedan snön yrde och åskan brakade loss över oss.  I trädgården har plommonträdet splittrats, knäckt bågen med blåregnet och lagt sig över det lilla silverpäronet, antagligen med ett förskräckligt resultat, men det är inget som syns än. Insektsträdet har rasat och i häggdungen har två ga...

Jag gillar verkligen de här blommiga fredagarna. De får mig ut i trädgården oavsett väder, på jakt efter lämpliga motiv för aktuellt tema. Denna gången drev jag runt ett bra tag, men kan bara inse att jag har inga naturliga runda former i trädgården just nu. Buxbumbollarnas frisering har jag missat i år så de är helt rufsiga och ojämna. Frukter och bär är uppätna och trots att jag kikade under både krukor och stenar så kunde jag inte ens uppbringa ett enda litet snigelägg... (yippee!).  Så det var bara att gå in igen och fundera över säsongens blommor. Bolltistel var det första som föll mig in men den har jag tydligen inte fotograferat alls i år, men sen kom jag att tänka på Allium. Naturligtvis! Rund och fin och några olika sorter att välja på. Ramslök, Allium ursinum , har spridit sig väldigt nere i trädgårdens fuktiga del. Jag gallrar bort lite då och då men de kommer åter med förnyad styrka och jag skulle inte vilja ha det på annat vis. Tillsammans med lila tulpan...