Lottas Lund

Hybridmejram hade jag aldrig hört talas om förrän jag spontanköpte en planta förra hösten. Trodde det var en liten ömtålig sak för höstkrukan och blev därför glatt överaskad då jag återfann den i slänten igår. Lika vacker som när jag planterade den i fjol.  Har nu läst att det är en lättodlad kryddväxt som sprider sig i sandig jord och soligt läge och dessutom älskas av bin och fjärilar. Ibland blir det full pott! Origanum rotundifolium 'Kent Beauty'

Finns det något roligare än att ge sig på träd och buskar med sekatör, såg och grensax? Jag har lite grovt sett 3 mål med min beskärning: Det som ska ge ett vackert lövtak. Jag försöker få fram en passande krona genom att spara eller ta bort vissa huvudgrenar och sen glesa ut bland smågrenar så att ljuset silas in lagom mycket. Detta gör jag t.ex i lövsalen eller med linden vid vår matplats. Det då jag strävar efter ett träd med grova grenar i en vacker form. Här klipps många smågrenar bort längst ner så de grova kommer fram. Himalayabjörken och de små carmencitarönnarna får denna behandling. Det då jag försöker få fram en någorlunda rak, ståtlig stam och lägger ingen större vikt på kronan. De som står tätt nere i skogen sköter uppstamningen i stort sett själva, men de med verkligen vackra stammar men ingen vidare krona hjälper jag till att stamma upp, som t.ex cypressen. Det är alltid lite nervöst när jag sätter sågen i trädet och det inte finns någon återvänd...

Äntligen blommar porslinsanemon ( Anemonopsis macrophylla) i  min trädgård. Efter 5 års misslyckade frösådder så snubblade jag över en liten planta på en plantmarknad för två år sedan och sen dess har den stått planterad i det gamla traktordäcket nere i ormbunkshörnet. Det har varit en mycket kall vår, en regnig sommar och värsta snigelåret hittills men inte en skada syns på bladen. Två av blomknopparna har fått vad som ser ut som tidiga insektsskador men det finns totalt 5 knoppar så med lite tur får jag njuta av 3 blommor totalt. Är man lite nördig eller?

.mpg: .mp4: Det dräller av små igelkottar i trädgården. Jag hoppas Svante lär sig att lämna dem ifred och inte lappar till dem fler gånger! Lotta

Varje år förser jag mig med yxa, spade och en kraftig, men något misshandlad grensax, och ger mig ut för att slåss mot detta hemska trädgårdsgissel: rotskott! Jag avskyr rotskott! Ibland önskar jag att det framgått tydligare vad jag hade att vänta då jag inköpte och planterade vissa växter. Som blodhäggen bredvid altanen som skickar upp långa, tunna och sega rotskott tätt intill huvudstammarna. En timme eller två med en vass maskrosupptagare för att krafsa fram deras bas och sen yxa för att få väck det grövsta. Något år prövade jag att ringbarka skotten och låta det bero... det gör jag inte om! De döende skotten verkade trigga igång en formidabel skog av skott nästa år. När jobbet väl är gjort njuter jag återigen av de grova släta stammarna som jag omger med stenar i en förhoppning att de hejdar stinknävan något. Sen har vi körsbärsträdet och schuberthäggen nere i skogen. Här talar vi flera meter rot med små uppstickare längs nästan hela rotsträckan. Tack och lov ligger röt...

Det är ren glädje att gå ut till pallkragarna och fylla en korg med färska kryddor och grönsaker till både tallriken och vasen.  Tänk vilken lyx det hade varit att få avsluta måltiden med några mogna mullbär.... men nej, i det trädet härskar koltrastarna, och de är väldigt morgonpigga och snabba på att plocka de färdiga svarta bären.   Mullbärsträdet har blivit väldigt högt och brett och skuggar bärbuskarna under det. Jag funderar på att ge upp de fåtal bär jag kan få från de lägsta grenarna och göra en rejäl uppstamning. Mullbär tillhör blödarna som ska beskäras nu under JAS-perioden men just nu känns det tufft att ge sig på de dignande grenarna så det blir nog till att vänta in september.