Jag bor för tillfället i en slags frizon. Åt öster härjar vildsvinen i grannens trädgård som varje morgon uppvisar en ny bit upplöjd mark. För att komma in till mig ska vildsvinen ta sig upp för en liten lutning och sen över några rejäla stenbumlingar där jag har snirklat in stängselnät så gott jag kunnat. Än så länge har inte de fruktade bestarna gett sig på det konststycket men min oro känns befogad. På västfronten intet nytt; här har mullvadar och/eller sork etablerat sig med högar som är en halvmeter i diameter. Rysaren börjar när ägaren ankommer för att leva sommarliv och skrämmer bort de små djuren. Det är då mina tulpaner och små träd lutar eller försvinner i en rasande takt allteftersom de drivs in till mig. Detta har upprepats i 20 års tid så ingen direkt oro här längre, bara en djup suck och införskaffande av nya bekämpningsåtgärder hjälper lite grann. Det är bättre med de ting som sänder små rysningar av välbehag nedför ryggraden. Småsniglarna har gått h