Konsten att tala klarspråk

Det var det här med kommunikation....!! 

Familjen har varit några dagar i en tysk stad för att julshoppa.


Den första dagen faller jag handlöst för en stenfigur i en affär och bestämmer mig på stört för att jag ska inte lämna staden utan denna figur i bagaget. Men tyngden på 10 kg och otympligheten avskräcker till direkt inköp.
Jag velar ett tag men sen får jag den ljusaste idé - tycker jag själv.

Eftersom K. alltid beklagar sig över hur svårt han tycker det är att hitta en julklapp till mig ska han få ett hett julklappstips direkt på plats. Alltså pekar jag noga ut figuren och påpekar hur synd det är att den är så tung annars skulle jag köpa den med detsamma, för jag tycker den är helt fantastiskt underbar och jag vet precis var den ska stå i trädgården. Vi tittar på lite andra saker men jag återkommer till 'min' figur och fortsätter att berömma den med K. hummande bredvid mig. Utanför affären pekar jag på gatuskylten och säger något om att det är inte så långt från gågatan.
Jag tycker budskapet går fram.

I slutet av den andra shoppingdagen, när sällskapet börjar gnälla lite, föreslår jag en splittring 'för jag har lite speciella julklappar att köpa'.  När vi några timmar senare återförenas frågar jag om de gjort några bra sista inköp. Jodå, de hade hittat en sak på vägen till hotellet.
Bingo!

På den tredje dagen, vid frukosten en timme innan utcheckning, frågar jag om de redan ställt min julklapp i bilen.
"Vilken julklapp??? Ville du verkligen ha den??? Vilken affär??  Den hittade vi aldrig tillbaka till!!!"

Det tar ett tag innan jag fattar att de inte skämtar med mig, men sen skickas sönerna upp på rummen för att packa medan K och jag raskt marscherar till affären (som jag är övertygad om är stängd).

Det visar sig att de är en av få affärer som är öppna och väl inne tar K. kommandot. Han börjar med att fråga den eleganta affärsdamen om han kan få ett bättre pris på varan och sen väser han 'don't look!!' åt mig och föser ut mig medan han förklarar för damen att det är en julklapp till frun som är sååå nyfiken. Medan jag står utanför och fnyser hör jag hur de skrattar där inne och sen kommer K. ut och glatt deklarerar:
"Vilken tur jag sa vi skulle gå upp och kolla om affären hade öppet, annars hade du ju inte fått en så fin julklapp. Vad har du köpt till mig?"

Under den raska promenaden på väg tillbaka till hotellet hör jag små pip från K. bakom mig om hur det bränner i hans armar och hur mjölksyran strömmar till. Ha!! Jag känner mig nära besläktad med figuren han bär på....


Min nya älskling




Kommentarer

  1. Grattis! eller god jul kanske man ska säga.... du gav dig "f-n" på att du skulle ha den eller ;))
    Kram Pella

    SvaraRadera
  2. Hihi....det räcker inte att vara tydlig...man måste nog vara övertydlig...men sån tur att det lyckades till slut.
    Du visar väl efter jul ;)

    SvaraRadera
  3. Ha ha - känner igen det där! (Ja, precis så funkar min fobi - fast majskolvar har jag "vant" mig vid och solrosor klarar jag om det är lite, men inte alla, frön kavar...)

    Kram!

    SvaraRadera
  4. Fniss, ja, det har man ju märkt att man måste vara väldigt tydlig! "Det finns i den affären, ligger på andra hyllan till vänster osv". Men då brukar det funka! Ha det bra!
    Kram,
    Katarina

    SvaraRadera
  5. Gu, vad jag skrattade.... Du kan då verkligen skriva underhållande...... Men verkligen....... alltså........ Man kan tydligen inte vara FÖR tydlig....... Ja, dom är speciellt skapta..... männen.... ibland funderar man över hur dom tänker..... och helt klart är det ju att dom inte tänker som oss........

    Stort grattis till stenfiguren..... Blir ju supernyfiken på hur den ser ut förstår du väl......

    Så mysigt det ser ut att vara där i 'den tyska staden'..... Å är det inte en mörkröd-svart stockros man ser också..... otroligt!

    Lotta, Lotta..... tack goa du för såå snälla hälsningar.....

    Kram Charlotte

    SvaraRadera
  6. Ha, ha det där känns igen..kommunikation med förhinder. Din nya älskling ser vacker ut.
    kram Sophia

    SvaraRadera
  7. Känner väl igen mig. Tycker ofta att jag sänder tydliga budskap medans maken inte har fått något budskap som hellst.
    Bra och väldigt underhållande skrivet.
    Kul att du fick den tillslut.

    KRam

    SvaraRadera
  8. Ser ut som en spännande ny bekantskap, väl värd att släpa på (eller få hemsläpad) :)

    Ha en fin kväll,

    Rebecca

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång. Själv läser och följer jag många bloggar utan att kommentera. Detta då jag för det mesta läser bloggar på mobiltelefonen och det blir ofta så konstiga ord då jag försöker skriva på min lilla skärm. :)

Populära inlägg i den här bloggen

Trädgårdströtthet - finns det?

Vy Tre

Överblick