fredag 28 november 2014

Blommig fredag - Inför 1:a advent

En tradition jag verkligen försöker hålla hårt på är det lilla godishörnet under adventssöndagarna. En liten skål med något gott som får stå framme hela dagen för var och en att gå och plocka ur. Inför årets 1:a advent har jag inspirerats av Black Friday, och kokat lakritskola. Enligt mig en syndigt god kola, så efter att ha fixat och fotat de obligatoriska hyacinterna, ljusstaken och adventsglöggen så göms kolafatet längst in i kylen (under broccolin där de med säkerhet får vila ifred). Söndag morgon så tänds ljuset och fatet ställs fram igen ... kanske lite glesare för himmel vilken frestelse kolan är för en saltlakritsälskare som jag!




Chokladdoppad lakritskola med havssalt


3 dl vispgrädde
3 dl strösocker
1 dl sirap
1 msk kakao
1/2 påse eller 3/4 dl turkisk peppar-karameller
2 tsk smör
200 g choklad

Krossa karamellerna i en mortel. Blanda grädde, socker, sirap, kakao och de krossade karamellerna i en vid gryta. Koka upp under omrörning och koka sen kraftigt tills termometern visar 117-120º (ca 15 minuter) eller tills smeten klarar kulprovet. Rör om då och då.
Rör ner smöret och häll smeten i en form, ca 20x20 cm, klädd med bakplåtspapper. Ställ kolan kallt för att stelna. Smält under tiden chokladen i vattenbad och låt den svalna. Det ska helst bara vara ca 10º skillnad på kolan och chokladen. Klipp kolan i bitar och doppa i chokladen. Lägg upp på galler eller bakplåtspapper och strö lite havssalt på toppen innan chokladen stelnat. Njut med måtta, dvs dela med dig ..... och .... akta tänderna!


Fler förberedelser inför 1:a advent hittar du hos Hélena på Bland rosor och bladlöss  - och sen kan man också roa sig med att bild-googla på 'Black Friday USA', och tacka högre makter för att man inte befinner sig i det vansinnet!


lördag 22 november 2014

Blommande fredag - Det bästa med november!

Den här månadens bästa dag inträffade i veckan då jag slutade jobbet lite tidigare, medan det fortfarande var ljust ute. Gick en sväng i trädgården och njöt av de sista höstfärgerna samtidigt som jag trampade ner sork- och mullvadshögar. Andades in den friska luften och lyssnade till flyttfåglarnas skränande uppe i skyn och småfåglarnas pipande i buskarna när de slogs om talgbollarna jag hängt ut. Njöt tills det började skymma lite och satte sen de leriga kängorna på trappen - med misstanken om att det kanske var sista gången för denna säsong. Väl inne satte jag på en värmande kopp kaffe, slog mig ner med gamla och nya favoritböcker och skrev ner idéer till nästa säsong.






Överst på listan står 'göra i ordning gångar' så jag slipper de höga lerklackarna.

Vad mer som är bäst i november hittar ni hos Hélena  Bland rosor och bladlöss.

fredag 14 november 2014

Blommig fredag - Trädgårdslycka!


Lycka är...

...att de dubbla snödropparna inte bara återkommer år från år utan dessutom sprider sig.
...att se blodskräppa och helt vanlig blå krokus tillsammans kämpa sig upp genom torra fjolårslöv.
...att gå längs med lavendelgången under körsbärsblommor.


...när planteringen blir precis som man tänkt sig; hyacint 'Woodstock', hybridjulrosor och torr höstljung under storblommig skenhassel.
...att upptäcka en 'Woodstock'-rymling bland de häftigt röda tulpanerna.
...en azalea full av de läckraste knoppar.


...när den frösådda elfenbensnunneörten blommar för första gången.
...när de frösådda aklejorna fullkomligt exploderar i rabatterna.


...att hitta en Geum rivale 'Flames of passion' i plantskolans fyndhörna och den börjar blomma efter bara någon vecka i jorden.
...att efter alla år äntligen får se chokladflockelns blommor.
...när julen närmar sig och julrosorna längst ner i lövsalen har både knoppar och blommor.

Mycket trädgårdslycka och mer finner du hos Hélena Bland rosor och bladlöss.


fredag 7 november 2014

Blommig fredag - Längtan efter ljus

Växternas längtan efter ljus kan man avläsa i det som kallas fototropism, deras förmåga att växa mot ljuset. Illustreras nedan med bilder av träden i min lilla lund. Man kan se rätt så tydligt vilka träd som har blivit planterade som små pinnar, vilka som är inköpta rätt så stora eller vilka som jag har planterat först - innan jag drabbades av samlarmani och planterade träd efter löpande band principen. Jag har en större (fram tills nu) oplanterad gräsrundel mitt i trädgården och runt den har jag byggt upp min lilla dunge. När man går längs inne i dungen så ser man tydligt hur träden längtar efter ljuset. Alla är planterade med stammarna helt lodrätt - nu är många starkt lutande - ända från basen eller så har grenverket samlats på ljussidan. Några är strikt fastbundna vid en påle men skulle de släppas fria så sprätter de direkt tillbaka - till ljuset. 

Har jag plågat mina växter? Ja, inte har de fått den bästa utvecklingsmöjligheten och som straff har jag fått en liten skog med träd som ser lite vingliga ut . En värre bieffekt är oron jag känner för varje storm som sveper in. Lutningen i kombination med en ständigt fuktig jord där rötterna inte behöver söka sig så djupt bäddar nog för instabila träd. 



Längst till vänster står korkträdet som är uppdraget från frö. Har växt mot ljuset i hela sitt liv och har därmed fått en kraftig lutning på både stam och krona. Bakom skymtar en ullungsrönns mörka stam. En sticklingsförökning som från början växte på ett annat, ljusare ställe. Planterades om när den kommit upp i höjd en bit vilket syns på den lilla knycken. Vidare till höger står några smala stammar hårt fastbundna vid stolpar. De tillhör en virginiahägg och en strimlönn, sticklingar bägge två som planterats här från början och de kan inte släppas fria från sina stolpar - det blir 45 graders lutning direkt!
Det stora trädet i bildens mitt är en gulbarkig hägg som är inköpt som ungträd med kraftiga huvudgrenar från början. Rak och fin och på den ljusaste platsen till på köpet. Till höger om den nära kameran står glanskörsbäret. Planterad som ett väldigt glest ungträd med bara två huvudgrenar. Den har stått bunden vid en påle länge men då stammen skadades av detta och jag var rädd att den skulle få sjukdomar via barksåren så släpptes den fri. Nu hänger den lycklig över gräsmattan och man får böja undan lite grenar för att kunna gå under den. Definitivt ett träd som hade förtjänat en bättre placering.

Varenda gång jag läser i en bok eller i en artikel hur man ska plantera sin planta så man får ett vackert träd med en kraftig rak stam och optimal krona, så skäms jag lite. Mitt försvar: jag ville ha en skogsdunge... inte vackra solitärträd.

Att jag sen, bara i år, har planterat ytterligare fem små trädplantor här nere behöver jag ju inte berätta för någon. ;)

Om fler med längtan efter ljus kan ni läsa om hos Hélena  Bland rosor och bladlöss.





måndag 3 november 2014

Buskar med höstfärg

En extra tröja och gummistövlarna på, kameran runt halsen och mössan nerdragen över öronen. Sen är jag redo att ta en söndagstur i trädgården. På vägen ut snubblar jag över påsarna med realökar som jag hittade i veckan - 62 lila tulpaner, 12 gula och ett gäng blåstjärnor. Plantera lite till är aldrig fel ;).

Som buskar med höstfärger. En lång lista har jag bockat av genom åren och nya planteras årligen.

När jag köpt buskar till min trädgård har den absolut största avgörande faktorn till att jag öppnat plånboken varit den lilla beskrivande raden 'får vacker höstfärg'. Men även de som inte har fått det epitetet kan vara värda en närmare titt på under hösten.


Som rödbladig perukbuske. I mitt recept planteras den så den kan ses i motljus. Utgör en fin kontrast till de japanska lönnarna som ligger väldigt högt på bästa höstfärgs-listan.


De flesta korneller brukar glöda på höstkanten. Denna vitbrokiga 'Ivory Halo' skimrar i rosa just nu och brukar i alla fall hos mig inte bli mer glödande än så. De rödlila grenarna framträder dock mer nu i det allt glesare bladverket och hos mig är busken planterad med tanken att de ska lysa mot den mörkare bakgrunden.
På bilden till höger skulle jag plåta den vita björkstammen mot bokhäcken, men distraherades av diamantgräsets vippor. Läckert!


Azaleor får ofta spektakulär höstfärg, till och med lite för häftig ibland. De planteras kanske bäst lite ensamma som guldazalean på den vänstra bilden. På den högra hoppas jag att den japanska lönnen ska sätta fart och utgöra en röd 'lugnande' fond så småningom.


Vinterbär, Skimmia japonica, har jag planterat längs med entrégången. Fin hela året men det är nu på hösten man riktigt lägger märke till den. Speciellt med lysande gul storbladig skenhassel, Corylopsis pauciflora som bakgrund. Ingen av dem ska vara härdig hos mig men ta i trä, de har stått här i många år nu.
Här står också kejsarolvon, Viburnum farreri. Planterad för att jag ska kunna stå i köksfönstret och titta ut på blomningen under kalla vinterdagar. Men nu klättrar jag gärna runt i rabatten för att känna den söta doften. På nära håll kan man också se hur blommorna plötsligt dansar runt som små spöken i klasarna. Passande så här under allhelgona-helgen. Lite längre bort lyser en annan höstfärg upp hela busken. De fantastiska lila bären hos glaspärlebuske, Callicarpa bodinieri.


Jag hoppas och tror på lite mer höstfärger innan det är över för denna gången, har stora förhoppningar om den vingade benveden. Även årets nykomlingar visar potential, så det kanske blir fler höstfärgsinlägg. Tack för att ni tittade in hos mig denna gången.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...