Blommig fredag - trädgårdsminne

När jag först började intressera mig för trädgård följde jag ofta med min mycket trädgårdsintresserade mamma till plantskolor, besöksträdgårdar, mässor och liknande. Hon stannade titt som tätt till framför någon växt och sa lite fundersamt 'men den här har jag haft' eller 'vart kan den ha hamnat'. Jag kommer ihåg att jag tyckte det var höjden av slarvighet. Hur kan man bara slarva bort en växt?!!

Nu är jag där! Eller jag får väl erkänna att jag nog har varit där ett tag nu. Öppnar jag en trädgårdstidning eller frökatalog så slår det mig hela tiden att 'den där har ju jag haft' eller 'undrar var den är någonstans'! Är det äpplet som inte fallit så långt från trädet eller är det fler som känner igen sig i denna smått pinsamma förvirring?

Värst tycker jag det är när jag tittar på gamla bilder och häpnar över vad som försvunnit - utan att jag märkt det! 
Några exempel: En egenhändigt från frö uppdragen pion som jag var omåttligt stolt över men som jag när jag tänker efter inte har sett på många, långa år. Eller en brokbladig kaprifol inköpt på en växtmarknad och sågs av mig som ett riktigt fynd under en lång tid.... vart är den? Min första lyckade blå nunneört efter många inköp som hela tiden dog för mig. Blommade under ett antal år och drog sig sen mycket diskret tillbaka - jag har inte ens märkt det förrän jag hittade fotot. 


För att inte tala om den förtjusande dillpionen som jag var så orolig hade hamnat för skuggigt efter ett antal år på samma plats. Hann jag flytta den eller dog den bara knall och fall! Om jag hann, vart hamnade den? Klockbusken som jag var så förtjust i - tills den kändes som 'en i högen' och jag slutade titta lite extra efter den. Nu vet jag inte ens vart den var (är?) placerad under sin tid hos mig. En utav alla dessa bortglömda hoppas jag i alla fall få tillbaka i trädgården, eftersom jag tidigare i år köpte fröer till trollrudbeckian.  En gång i tiden stod här en jätterugge men jag har ärligt talat inte en susning vad som har hänt med den ruggen! Lite smått skrämmande det här med att saker plötsligt försvinner 'ur sinne ur minne', men jag får väl vara glad så länge jag hittar himalayabjörken på sin plats!


Jag kan således konstatera att jag har många fina trädgårdsminnen men trädgårdsminnet är det lite si och så med.

Fler tolkningar på temat hittar ni hos Bland rosor och bladlöss.


Kommentarer

  1. Vi är nog många som känner igen oss här. Det var en rolig och slående vinkling av veckans tema. Fina bilder också.
    Ha det gott/ Luna

    SvaraRadera
  2. Det är så det är... Jag har hjälp av min databas men ibland ser jag namn där och inser att jag måste kolla om växten tackat för sig. Vi har nog hela tiden projekt och lite grann är växterna stundens smycken.

    Ha det gott! Carina

    SvaraRadera
  3. Känner igen kopplingen till mamma och problemet att hålla koll. Men där tar jag hjälp av datorn. Vackra bilder.
    //Helene

    SvaraRadera
  4. Precis så är det man ser en bild och ja den hade jag ju.Tänk så lätt man glömmer.Och man planterar något på hösten och sen har man totalt glömt vad och var.
    Trevlig helg.

    SvaraRadera
  5. Vilket härligt inlägg! Och visst kan det vara så som du säger. Ibland tittar jag på gamla bilder och upptäcker någon växt som jag inte sett på många år. Men som tur är händer det mig inte så ofta, jag har ju inte så stor trädgård :)

    Ha en skön helg!
    /Anita

    SvaraRadera
  6. Vad jag skrattar igenkännande här! Tur att kameran finns och att man dokumenterar sitt dåliga minne. Den frösådda pionen är otroligt vacker, hoppas du kan finna spår av den framåt våren.
    Önskar dig en skön helg.

    SvaraRadera
  7. He-he-he! Ja, i fotoarkivet ligger nok mye fint og rart som "merkelig nok", eller kanskje heller umerkelig har forsvunnet på en eller annen måte. Min ustoppelige graving i alle bed er til stor fare for både løk, røtter og spirer. Andre ganger er det naboplanten(e) som har kjørt over den stakkars engang så utvalgte og beundrede vekst...
    Ha en flott helg!

    SvaraRadera
  8. Visst känner man igen sig! I alla fall vi som har haft en trädgård mer än fem år!! Konstigt nog är det ofta dom där "rariteterna" som försvunnit. Kanske för att dom var lite svårodlade- det är förmodligen därför dom ofta kallas just "rariteter". *fniss*
    TREVLIG HELG
    Susie

    SvaraRadera
  9. Vilket kul inlägg, har ganska bra koll på vad jag har planterat var, men ibland försvinner de ändå.
    Ha en fin helg /Marika

    SvaraRadera
  10. :-D Gud så jag känner igen mig! Din lund är helt magisk, skulle vara roligt att komma på återbesök :-)
    Ha det bäst!
    Hélena

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Det är klart jag blir glad för en kommentar men känn inget tvång. Själv läser och följer jag många bloggar utan att kommentera. Detta då jag för det mesta läser bloggar på mobiltelefonen och det blir ofta så konstiga ord då jag försöker skriva på min lilla skärm. :)

Populära inlägg i den här bloggen

Trädgårdströtthet - finns det?

Vy Tre

Överblick