Lottas Lund

Å, vad jag är nöjd med mina små lönnar. Acer palm. 'Tsuma Beni' med sina röda bladkanter. Acer jap. 'Atropurpureum' blir underbart vacker genomlyst av solen. Tyvärr syns det inte på bilden men bredvid står en svepehortensia - Hydrangea involvucrata - vars bladkanter perfekt plockar upp lönnens färg. Nykomlingen Acer palm . 'Orange Dream' verkar trivas bra. Acer palm . 'Osakazuki' ser nästan grågrön ut i jämförelse, men det tar den igen på hösten då den startar sitt eget lilla fyrverkeri i rabatten. Acer palm . 'Dissectum' är svår att fotografera när det blåser lite ute - ständigt i rörelse. Ska bli en stor buske är det tänkt med grå Heuchera runt fötterna och en Clematis integrifolia bredvid sig som lutar sig mot en rostig spalje.   Det finns annat vackert att titta på också, vitt är ju vackert, men det blir nästan finast på kvällsrundan när skymningen l...

Nu har den stora boken slagit ut - det gröna, sköna livet kan börja på allvar. Jag har en tendens att få med mig lite gulbrokiga plantor hem från inköpsrundor. Syringa vulg.'Aureus' / Pulmonaria officinalis okänd Hosta, Euphorbia griffithii 'Fireglow', Spirea x bumalda 'Goldflame' / Humulus lupulus 'Aureus'  Lonicera jap. 'Aureoreticulata' / Polygonatum multiflorum Lite silver är heller aldrig fel. Pyrus salicifolia

Det är kallt som bara den för att vara mitt i sköna maj, så när man går under 'Accolade'-körsbäret får man en riktig flash-back just nu - rakt in i vintern igen. Och mitt i allt det vita tittar en liten rosavit tulpan upp. Hur rart är inte det? Jag sätter alltid ut mina överblommade julhyacinter. Då jag inte är så förtjust i rosa julhyacinter har jag aldrig köpt någon och således ej planterat någon sådan. Så hur kommer det sig att de dyker upp i min rabatt nu? Har försökt beskylla en semestervakt för smygplantering men hon erkände inget sådant.   Vi har minsann jobbat lite också i helgen, både K och jag. Hela hösten har jag gått och skissat på nya rosenbågar då de nuvarande (billiga i metall) hänger i bitar åt alla omöjliga håll. Till slut blev det så enkelt som möjligt av armeringsnät och stolpar. Ska så småningom döljas av rik växtlighet är det tänkt. ...

-Vad har du gjort idag då, frågar K. när han kommer hem. -Jo, idag har jag byggt en liten stenmur! svarar jag. (Vissa saker tror man aldrig att man kommer att säga.) Nu ska bara mossan komma och bädda in stenarna så är jag nöjd.  Mossan ska också klä in barnens gamla traktordäck är det tänkt. Jag ser framför mig hur mönstret kan anas under ett vackert smaragdgrönt täcke, och kandelabervivor och blå bergsvallmo frodas i den perfekta miljön. Men icke, däcket ser fortfarande nytt ut och varken torv eller mossa ligger kvar någon längre tid. I höstas klädde jag in hela härligheten i tunna torvskivor och täckte med hönsnät. Gissa om sorkarna trivdes! Ormunkarna nedanför är däremot helt fantastiska. Vår lilla rödhake i holken visade sig vara: just det; en rödhake. Fågelpaparazzin (jag bakom gardinen) har tagit en liten filmsnutt som visar detta ovanliga fenomen. På Sveriges Ornitolo...

Romantiken spirar! Klok som jag var (lite ironi) så planterade jag det lilla Prunus 'Accolade' så att kronan hamnade i höjd med vår upphöjda altan. Så nu kan man luta sig över räcket och stoppa huvudet rakt in i allt det rosa fluffiga och höra humlesurr på nära håll. Jag lovar, det är rena terapin för stressade själar. Små röda pärlor sticker upp här och var i rabatterna och ökar på den romantiska känslan. Epimedium x rubrum, Salix , Trillium erectum och Dicentra eximia . Till slut en liten zonknäckare. Skenhassel, Corylopsis pauciflora ,  zon I enligt 'Våra Trädgårdsväxter'. Tredje året och lever fortfarande här på gränsen till zon 3! Det är nästan så jag börjar fundera på var aprikosträdet ska stå. Med en bänk under där jag och K. kan sitta och smaska på aprikoser mellan pussarna. (Då menar jag naturligtvis den dagen då soffan gått sönder och TV-sporten har sändningsuppehåll.) Oj förlåt, där ...

 Jag vet inte hur vi kom att prata om det men i alla fall berättade jag för en 'fågelkunnig' vän att det bor ett rödhakepar i den stora holken i år. -Nej, nej säger hon, dom bygger inte i holkar. Det måste vara någon annan fågel du menar. Nu vet både hon och jag att när det gäller fåglar så är jag inte är den skarpaste hönan på gården, men rödhaken tror jag mig känna igen, så jag stod på mig. Bevis utkrävdes, och således har jag de senaste morgnarna druckit mitt kaffe bakom en gardin i vardagsrummet med kameran framstickandes i en glipa. Attans, vad snabba de är, de små rackarna. Till slut fick jag i alla fall en bild där man med lite god vilja kan se att det är en fågel som är på väg ut. På en annan bild sitter han på en gren och låtsas som han inte vet var holken är. Det är tydligen deras naturliga beteende när fotografen befinner sig i närheten. Nu när bilderna är tagna och uppvisade får jag väl erkänna mina usla fågelkunsk...