Lottas Lund

Fina traditioner ska följas, och en utav mina är att köpa en ny liten "Black Lace"-primula som ser ut som nedan. Det är mitt personliga namn på dom, för även om jag tycker de ser likadana ut år från år så heter de aldrig riktigt likadant. Detta år är det en Primula elatior 'Victoriana Gold Lace Black'.  Gamla bildäck blir underbara krukor tycker jag. Jag köpte också en perenn - fick jag veta på etikettens baksida. Den är tålig och planteras gärna tillsammans med primula och penséer i krukor. Okej....men namnet då???  Vårflört??? Nähä, det var visst samlingsnamnet för tåliga perenner som passar till primula och penséer. Jag får väl själv gissa att det är en Tiarella . Kanske en cordifolia eller snarare en wherryi . Men snälla...jag skulle gärna vilja veta vad det är jag köper. Gräset som står bakom är inköpt samtidigt. På etiketten står namnet regnbågsgräs,  Anemanthele lessoniana . Enligt SKUD och faktaböcker heter det fasanfjädergräs på svenska.

Vi har en familjehemlighet - en djupt förborgad hemlighet som inte kommer fram i ljuset förrän jag är så pass mogen att min fåfänga är borta - om detta nu någonsin händer. Det är våra bröllopsfoton... jag kan beskriva dem för er: Bruden (jag alltså) har på sig en lång svart kappa med uppfälld fuskpälskrage. Nertill sticker det ut små fötter i stampande klackaskor och upptill ser man det lilla huvudet med en mycket framträdande röd näsa (minsann hänger där inte en liten glittrande droppe också?). Håret ligger som en felfönad klump över det högra röda örat och hela intrycket är att bruden har gråtit utan uppehåll i två veckor. Bakom henne hukar brudgummen där han försöker finna skydd för den isande vinden. Han är endast iklädd skjorta och kostym och ser ut som om han har en nära-döden-upplevelse. Bredvid de lyckliga tu står två små studsande barn iklädda färgglada täckjackor och några bröllopsgäster som ser ut som om de gör åkerbrasor. Framför sällskapet står vigselförättaren i bu

Jag höll på att svimma i rosrabatten i förmiddags. Under lövtäcket fanns hundratals sorkhål och deras gångar, och de stackars växterna hängde i luften! Med bävan räfsade jag mig neråt mot den fuktiga delen där sorkarna vanligen härjar som värst. Men tack och lov hittade jag bara något enstaka hål. Under det tjocka lövtäcket i mosshörnet tittade ormbunkarna upp gröna och fina som om vintern aldrig varit, och en liten daggmask viftade till och med på svansen när han fick solens strålar på sig.                                                                                     Trädgårdens enda (!!) vintergäck står i ensam majestät mitt i det som vanligtvis är gräsmatta men just nu bara jord och torra löv, så den lyser verkligen upp. Krokusar finns det däremot gott om...   ...för att inte tala om snödroppar Rosenkvittens knoppar har kommit långt och trollhasselns blommor har börjat rulla ut sig. Vackra som få! Under dagen har jag funderat på varför sorkarna har varit som galna

Idag har aklejorna skolats om. Eftersom det var en mixpåse jag sådde, och jag inbillar mig att de lite klenare, saktfärdiga plantorna är de finaste sorterna, kan dessa absolut inte gallras bort. Således dubblades krukantalet snabbt. Även stockrosorna, jätteverbenorna, solbrudarna, gurkorna, helenium och agastache har blivit omskolade. Det är krukor överallt! Men jag hade ju räknat med detta när jag inhandlade fröerna. Inga problem! Vad jag glömde ta med vid mina beräkningar var pelargonerna, olivträden och de övriga från övervintringsförrådet...och överlevnadsfrekvensen var ovanligt stor i år. Jag kan ju lugnt säga att familjen inte är nöjd med mig idag. Vi äter bland verbenor och stockrosor, K har kala, pinniga olivträd hängande över sig i sängen och soffbordet är belamrat med diverse sålådor. Kronärtskockor längst fram till höger är ännu ej omskolade. Kanske ska jag vänta en vecka till med dem. Men visst är det fint med så mycket grönt i huset.... ....och det är ju bra för

Nej, nu hoppar jag ut ur ekorrhjulet och laddar mina batterier i trädgården under en dag. När den arbetsrelaterade stressen slår till som värst kan jag komma på mig själv med att varva ner genom att planera vad jag ska göra i helgen för att varva ner efter veckan. (Vilken mening!) Eftersom jag är en sån som skriver långa listor är det precis vad resultatet blir;  långa listor som oftast inte hinns med. De blir dock aldrig en källa till stress eftersom det endast är roliga och efterlängtade saker som skrivs ner. Listan inför denna helgen ligger kvar på jobbet men det spelar ingen som helst roll, jag hittar massor av må-bra-saker att göra. Penséer i entrékrukan har länge stått på listan och nu är de äntligen på plats!  Egentligen hade jag bestämt mig för eldigt röda och orange med lite stänk av vitt men dessa små miniatyrer gick inte att motstå. Ett pass i växthuset medan temperaturen sakta stiger utanför är också en direkt energiinjektion. Borsta rent krukor och stapla dem

Morgonen tillbringades i TV-soffan, först med en uppdatering av de fruktansvärda händelserna i Japan och därefter med en feel-good-film  ('Igelkotten' efter den underbara boken 'Igelkottens elegans') , bägge får mina ögon att tåras. Plötsligt landar det en domherre i körsbärsträdet utanför fönstret. Den är så vacker och jag blir så glad av den ....tills jag ser vad den håller på med! Den sitter och tuggar i sig knopparna!!! Med ett språng är jag uppe och jagar iväg den, och väl uppe ur soffan bestämmer jag mig för att trädgårdsjobba lite. På med varma kläder och gummistövlar. Lavendelhäcken ser lite underlig ut - den är liksom högre än vanligt. Förklaringen får jag när jag börjar klippa i de långa grenarna. Marken under ser ut som en schweizerost! Sorkar! Så var stampandet igång igen... Med häcken avklarad tar jag en paus innan jag fortsätter min runda, och slår mig ner och tittar ut över min någorlunda gröna trädgård - i alla fall om man jämför med hur det se