Lottas Lund

Längst ner i min trädgård visar just nu skönheten upp sig i form av Magnolia kobus blommor. De är inte många och de varar inte så länge men när de svävar som stora vita fjärilar i skymningen blir jag alldeles hänförd. Jag läste en fantastisk historia i David Attenborough's bok 'Växernas hemliga liv'. Där beskrevs hur man vid en utgrävning av en ca 2000 år gammal boplats i Japan fann ett frö från Magnolia kobus. Fröet planterades och grodde, och efter elva år blommade den för första gången. Men....i stället för de vanliga sex kalkbladen hade den åtta. Året därefter hade trädet över trettio blommor med varierande antal kalkblad, från sex till nio stycken. Detta kan vara en genetisk egenskap från en sen länge försvunnen art:  "den enda överlevande av en gammal art som försvann från jordens yta för en miljon år sedan och blivit svävande i glömskans värld medan dess släktingar förändrats. Det är förvisso en sovande 'Törnrosa', om det någonsin funnits någon.&

Jag har inte varit hemma så mycket denna långhelg, och när jag ringt hem och frågat vad den lediga delen av familjen gör i värmen så har jag fått till svar; - Inget särskilt... vi slappar och tar det lugnt. Så, lite sådär småsur kom jag hem och trodde att tvätt, disk och diverse trist jobb väntade på mig innan jag kunde få sprätta loss i trädgården. Men än en gång överträffar mina älsklingar sig själva och slår mig med häpnad! De har fixat min trädgårdsbänk!!!! Jag har inte tvättat ett dugg... jag har skruvat krokar och burit dit prylar... och det bästa av allt är att det finns fortfarande plats kvar! Ser ni de mossiga takpannorna. Det gör man inte när man står vid bänken, men K var ändå noga med att leta upp några med mossa eftersom han vet att jag tycker om dem så. Nu ligger han verkligen på plus, älsklingen! När man sitter på någon av de två otroligt bekväma loppisstolarna som står bredvid bänken har man utsikt över trädgårdslandet. Där finns väl just nu inget att hets

Glad Påsk! ....och en riktigt härlig påskhelg  önskar jag er alla. (trädgårdsbilderna visar: tandrot. , bollviva , blodört , gaffelolvon , gullviva , primula 'Beladonna' ,  scilla , svart nysrot.) 

Vilken underbar sovmorgon! Att göra-listan är klar sen tidigare: - potatisen ska sättas i pallkragar och krukor - en del frösådder ska skolas om - alla övervintrare från förrådet ska få ny jord och - växthuset ska rensas från skräp. Det är när jag håller på med det sista och lyfter på ett gäng gamla plastkrukor som det trillar ner en fjäril och lägger sig på jordytan.  Den ser mer död än levande ut men jag lyfter upp den i en kruka och tycker mig se en liten skälvning i vingarna...   ...så jag hämtar vattenslangen och 'dimmar' lite på den lilla....och minsann fäller hon inte ut vingarna! Försiktigt skopar jag upp henne i handen och bär ut henne i solskenet. Hon tittar lite fundersamt på mig innan hon beslutar sig för att jag är ofarlig och låter sig bäras iväg runt i trädgården. Precis som Kate i den berömda Titanic-scenen seglar vi fram med henne i fören. När vi närmar oss en kruka med vintergäck fäller hon ut snabeln som e

Vår gräns mot granntomten har alltid varit ett problem. Här har en tidigare granne planterat en hög och gles häck av måbär och forsythia. Nästa granne har innanför denna planterat klätterrosor av den mer starkväxande sorten, som lägger sig ovanpå den glesa häcken och trycker ner den. Den nuvarande grannen är bara här några veckor om året och har av förståliga skäl inget intresse av att tillbringa sin semester med att ansa sin häck. Så för att hindra rådjuren har vi slagit ner stolpar och spännt nät. Provisoriskt har vi sagt hela tiden men åren går och det fula nätet har varit som en tagg i samvetet. Denna helgen har vi åtgärdat problemet - och jag är nöjd!!!    före  efter  före efter    Jag hade väldigt gärna planterat lite klättrare i armeringsnätet, men eftersom hela häcken är ett sorkbo så tror jag det kan vara svårt att få dem att etablera sig. Jag får väl hänga upp krukor med luktärter i det. Vill jag inte stirra på grannens häck (!) kan jag i stället