En lyckad söndagstur
Mitt recept på en lyckad söndag:


Den längst till vänster köpte jag förra året och är mycket förtjust. Ljusgul tandrot är det fantastiska namnet (Cardamine kitaibelii på latin).
Bredvid den står en Scopalia carniolica, och kan man tänka sig, jag upptäckte senare att jag har köpt och sått fröer av den tidigare i våras. Det som lockade då var beskrivningen i Konnesörsklubbens katalog: "en gammal medicinal- och häxväxt. I rätt dos lugnande, i större dos smärtlindrande med risk för minnesförlust." ....som om jag behövde någon hjälp att glömma!
Dårört är det svenska namnet.
Sist kan man se den som blev över. Ingen tycktes vilja ha denna lilla växt som jag till slut förbarmade mig över av ren godhet. Pachysandra probumbens - en skuggröna som jag tror kommer att tacka mig med en fantastiskt vacker bladmatta så småningom.
Man börjar med att besöka en festival.
Julrosfestivalen på Ulriksdals Trädgård i Kivik är ett alldeles utmärkt val.
Där strosar man runt i en underbar miljö med fantastiska lökmattor...
...njuter av långa rader (samt ett litet hus) med engelska urnor och statyer...
...förförs av ovanliga träd och buskar (framför allt lönnar) i plantskolan...och bedåras av julrosor....
...i massor...
...den ena vackrare än den andra.
Efter åhhandet och aahhhandet och diverse inköp tar man bilen ner till havet,
tittar på fiskegubbarna och gratulerar varandra till att man inte har detta som sin hobby.
Avslutningsvis går man och lyssnar på en föreläsning. Den vi besökte anordnades av Kiviks Esperöd Arboretet och där berättade Kenneth Lorenzon om växter av det mer ovanliga slaget som man sedan kunde inhandla.
Jag är just nu på jakt efter tåliga lundväxter gjorde en del spännande inköp.


Den längst till vänster köpte jag förra året och är mycket förtjust. Ljusgul tandrot är det fantastiska namnet (Cardamine kitaibelii på latin).
Bredvid den står en Scopalia carniolica, och kan man tänka sig, jag upptäckte senare att jag har köpt och sått fröer av den tidigare i våras. Det som lockade då var beskrivningen i Konnesörsklubbens katalog: "en gammal medicinal- och häxväxt. I rätt dos lugnande, i större dos smärtlindrande med risk för minnesförlust." ....som om jag behövde någon hjälp att glömma!
Dårört är det svenska namnet.
Sist kan man se den som blev över. Ingen tycktes vilja ha denna lilla växt som jag till slut förbarmade mig över av ren godhet. Pachysandra probumbens - en skuggröna som jag tror kommer att tacka mig med en fantastiskt vacker bladmatta så småningom.
Viken härlig utflykt. Jag bara måste fråga om lejon huvudet, var hittar jag ett sånt?
SvaraRaderaKram Anna
Ja, det var ett lyckat recept!!! Känns som att ingredienserna blev precis rätt :-) Underbara vår...... Spännande växter också...
SvaraRaderaKram
Charlotte
Det lät som en finfin heldag! Själv baxade jag runt i trädgården med en och annan merktegelsten, hehe. Också ganska trevligt ;-)
SvaraRaderaKram Anna Vattenkanna
Nämen varför var inte jag med ;-)Vilken suverän dag!Härligt:-)
SvaraRaderaKRAM från mig!
ps.blev det några julrosor?
ÅH! Jag glömde!
SvaraRaderaSå förargligt!
Om det inte varit för det kullfallna trädet skulle jag ha åkt. Och då hade vi kanske träffats.
Gillar de blegula. Är de tåliga? (I klartext för min del: Tåler de torka på sommaren?)
Och häxväxter är helt klart min melodi. Hade en gång planerat en hel häxträdgård....
Kram
Eva
Åh det hade jag tänkt men precis som Eva glömde jag! Får väl åka dit en annan helg i stället. Arboretet är så vackert, hela det området tycker jag är bland det vackraste som finns. kram Sophia
SvaraRaderaSå vackert! Blir alldeles hänförd av dina bilder!
SvaraRaderaOch vilka spännande växter du visar!
Massa kramar!
Vilket fantastisk dag du har haft. Och underbara, stämningsfulla bilder.
SvaraRaderaDårörten är så söt. Jag har försökt med den jag också, men den vill sig inte riktigt hos mig.
i.
Hmmm... undrar om jag har fått i mig lite av dårörten, glömde helt bort festivalen! Vilka bilder och underbart recept du bjuder på.
SvaraRaderaKram Pella
Det låter som en hellyckad toppendag.....Jag får instämma i gratulationerna...hade du varit fiskare hade nog inte din blogg varit lika kul att läsa......för mig alltså ;)
SvaraRaderaha det bra ;)
åhh.. arboretet som är så fint! Och vilket härligt namn på en växt, Dårört! Lite medicinal- och framförallt häxväxter skulle jag gärna vilja ha. Göra dekokter och uttala en massa märkliga formler - det tilltalar mitt sotsvarta sinne.
SvaraRaderaLjuvliga bilder som fint ackompanjemang till din dag!
Kram från Eva
Vilken dag!!!! Har länge velat besöka Ulriksdal i Kivik! Har varit i Kivik flera gånger i jobbet, men då har man naturligtvis inte haft tid... När vi åkte igenom privat var det stängt! Men, skam den som ger sig!
SvaraRaderaSkuggrönan kommer att belöna dig rikligt, med största sannolikhet!'
Kram"!
Stina
Vilken rolig söndag!
SvaraRaderaTandroten är en trevlig bekantskap. Gillar den för den kommer tidigt och försvinner relativt snabbt ;-)
Ha det gott
Birgitta
Så vansinningt mysigt!!!! Vi bara gräver och gräver här.....men snart ska jag också åka på utflykter:)
SvaraRaderaKram
Maria
Det låter alldeles, alldeles underbart... ungefär som en bal på slottet:)! Jag vill också åka på utflykt!!!
SvaraRaderaKram
Katarina
Tack för tipset! jag ska absolut också åka till Ulriksdal och titta på julrosorna....det är konstigt för sånt man bor nära(1,5 mil) glömmer man bort sen kan man ibland åka flera mil för att besöka nån plantskola.
SvaraRaderakram
Mia
Hi there stranger!
SvaraRaderaTillbaka vid tangentbordet efter en lång paus.
Himla mysig dag du har haft. En sån kan man leva länge på.
Vilka våriga och mysiga bilder du tagit. Älskar lökmattan.
Kul att se så många olika julrosor kan jag tänka. Själv har jag inte en enda i trädgården, men jag funderar alltid vid den här tiden på året varför jag inte har det.
Häxväxten låter som ett måste i medicinträdgården! Ser många användningar för den.
Våren har verkligen kommit här och jag är lycklig och skiner ikapp med solen. Hääärligt varmt och knoppar som växer med blixtens fart. Gräsmattorna börjar bli gröna. Aaaahhhh....tjo! Allergi på intågande också. Hörjuvårentill.
Många kramar,
Annelie